Den senaste tiden har medierna talat om att våldet minskar i samhället, men ändå ökar oron. Man menar att vi är rädda i onödan. Det dödliga våldet minskar enligt BRÅ, men det finns andra typer av våld och brott, som faktiskt ökar. Nu kan man ju mäta brottsutvecklingen på olika sätt. Det vanligaste är att se på hur antalet anmälda brott förändras. Enligt BRÅ anmäldes 2 784 brott per 100 000 invånare år 1950 och år 2014 var siffran uppe i 14 890 brott per 100 000 invånare, vilket är mer än en femdubbling, så i det perspektivet är samhället mycket otryggare nu. Det är ovedersägligt – hur man än räknar. Anmälningsbenägenheten varierar över tid och för olika brott, så då räcker det inte att bara titta på antalet anmälda brott. Enligt BRÅ är det bara 26 procent av alla brott som anmäls och för sexualbrott är siffran endast 8 procent. Därför genomför BRÅ sedan några år Nationella trygghetsundersökningar (NTU), som ett komplement för att se på brottsutvecklingen. Även om NTU har en del brister, så bidrar de till en bättre belysning av brotten i samhället. När det gäller det dödliga våldet, så har det enligt BRÅ minskat totalt sett sedan 1990-talet, däremot har antalet döda genom skjutningar ökat. Det är just dessa skjutningar, som ökade från 306 stycken år 2006 till 365 (en om dagen) år 2014, som gör många människor oroliga. För 25-30 år sedan var skjutningar mycket sällsynta, så det är en skrämmande utveckling. De som skjuter vilt omkring sig tillhör kriminella gäng, vars medlemmar har makten i många av de förorter, där polisen har abdikerat och svensk lag inte gäller längre. Dessa ghetton, som de kallas i Danmark, har ökat i antal under många år utan att politikerna har agerat, bortsett från många dyrbara och verkningslösa projekt. Levnadsvillkoren förvärras nu för de stackare som tvingas bo där, när det fylls på med nya inflyttare från förra årets rekordinvandring och trångboddheten blir olidlig. Det finns sannerligen anledning till oro.
Polisinspektör Lars Alvarsjö skrev en artikel i Svenska Dagbladet den 12 februari med rubriken ”Rättssystemet hotas av kollaps” och där bekräftar han att polisen har tappat kontrollen i många av förorterna och att kriminella gäng styr där. Antalet sexualbrott ökar både i NTU och i antal anmälningar åren 2005-2014. Aktuella händelser inom detta område är organiserade sexuella trakasserier i Köln med flera tyska städer och i Stockholm, Kalmar och andra svenska städer. Detta är nya fenomen för allmänheten (men inte för alla) och det var en obehaglig överraskning för många. Däremot var det ingen överraskning att förövarna var unga nordafrikanska och arabiska män, eftersom en rapport från BRÅ år 2005 säger att dessa grupper är överrepresenterade hela fem gånger jämfört med infödda svenskar, när det gäller våldtäkter. Varje vecka kan vi nu läsa om unga män och pojkar med ursprung i MENA-länder (Mellanöstern och Nordafrika) som sextrakasserar flickor och kvinnor över hela landet i badhus, skolor, bussar och på andra allmänna platser. Även medier som tidigare tigit i frågan rapporterar nu. Med den stora invandringen vi har från dessa länder så ökar problemet hela tiden. De motåtgärder som företas är mest menlösa och därmed verkningslösa. Det är inte alls konstigt att svenska flickor och kvinnor blir oroliga och rädda. De verkar dock inte reagera lika resolut som sina tyska medsystrar. Efter trakasserierna i de tyska storstäderna exploderade nämligen försäljningen av pepparspray och lätta skjutvapen. Det visar på en väldigt stor oro när människor börjar beväpna sig och det är en tydlig signal om misstro till samhällets förmåga att skydda sina medborgare.
Nästan dagligen kan vi läsa om att poliser, brandmän eller sjukvårdare utsätts för stenkastning i förorterna. Det är en tragisk utveckling som har ägt rum de senaste decennierna. Exempel på andra brott som ökar är bedrägerier, narkotikabrott och organiserad brottslighet. Jag kan mycket väl förstå att människor är oroliga och då är det en klen tröst att vissa typer av våld minskar. Oron minskar ju inte heller av att du inte vet om polisen har tid att komma i fall du skulle behöva hjälp. Det går inte att prata bort oron i samhället, inte heller meningslösa projekt duger, utan det är bara konkreta åtgärder som hjälper. Det allra viktigaste är att se till att svensk lag gäller överallt och lika för alla. Detta har politikerna misslyckats totalt med i åratal och jag frågar mig vad som skall få dem att lyckas med det nu.
