Den mångkulturella felsynen

På forskningslaboratoriet i Cern i Schweiz arbetar forskare från Kina, Italien, Indien och Sverige sida vid sida. Minsta avsteg från den vetenskapliga metoden och forskaren blir utesluten.

I fotbollslaget Paris Saint Germain (PSG) spelar Zlatan från Rosengård ihop med Cavani från Uruguay och Thiago Silva från Brasilien. En domare och två linjemän kontrollerar varje steg de tar så att ingen bryter mot reglerna.

Båda exemplen skildrar mångetnicitet och en enhetlig kultur. Mångkultur är något helt annat. Det innebär att i en grupp, ett samhälle eller en nation finns olika regelsystem. Mångkultur fungerar aldrig.

Enligt färsk statistik från SCB fram till 31 december 2014 så kommer 772 089 människor i Sverige från andra kulturer. Fler kommer från Irak, Iran och Somalia än från Norge, Danmark och Finland.

Tydlighet förenklar

Gemensamma betraktelsesätt är till för att man ska kunna förutsäga och förstå människors handlingar och reaktioner. Syftet är inte att få fram de absolut bästa reglerna, utan att de ska vara gemensamma. Om man har inspark istället för inkast från sidlinjen i fotboll spelar inte så stor roll. Det viktiga är att alla följer samma regelbok.

Om ett handslag gäller som ett avtal för en person och en annan vägrar att ta i hand så blir det inget avtal. Om bara hälften av flickorna i en skolklass får gå på en klasskamrats födelsedagsfest så upphör den klassen att fungera.

Barn som uppfostras med klara regler om läxläsning, tandborstning, städning av rummet, veckopeng och lördagsgodis lider ingen skada av det. Barn som får äta tårta på torsdag och får ha sitt rum som en lekpark och får en slant när barnet behöver, tar inte heller någon skada.

Problem uppstår när flera principer gäller samtidigt eller ändras när olika vuxna är närvarande. Barn som utsätts för sådana påfrestningar blir förvirrade, ängsliga eller i svåra fall aggressiva.
I min kultur tar en dotter med sig sin pojkvän hem och presenterar honom. I en annan kultur blir dottern ihjälslagen.

Den mångkulturella misstolkningen

Under 1970-talet gjordes en flernationell undersökning hur olika varor kunde introduceras på den europeiska marknaden. I Sverige var det Stockholms handelshögskola som gjorde den svenska delen av undersökningen. Man kom fram till att det var de olika nationella särarterna som var största hindret att inte alla åt samma mat, bar samma sorts jeans och var mottagliga för samma sorts reklam.

Kapitalismens kärna är att en vara ska kunna säljas i vartenda land på denna jord. Nationell särart betraktas som ett hinder för en enhetlig massproduktion och massdistribution av en massvara. Ett exempel är julmust. Svenska folket dricker julmust till jul. Coca Cola Company har försökt att introducera sina produkter på det svenska julbordet, men misslyckats.

Det är här mångkulturen kommer in. Mångkultur betraktas som en motvikt mot de nationella särdragen. Förebilden var USA, men tyvärr gjorde man en felanalys. USA var inte mångkulturellt. USA var mångetniskt med en enhetlig amerikansk kultur och en stark patriotism. Den mångkultur Europa försöker skapa, med USA som förebild, har inte på något sätt gynnat handeln i Europa eller handeln mellan Europa och USA. Man blandade ihop mångetnicitet med mångkultur.

I Sverige valde det politiska systemet att lämna den nationella enigheten och övergå till mångkultur av ännu ett skäl. Tyvärr baserades det beslutet också på en felanalys.

Svensk mångkultur

Sverige hade efter Andra världskriget en helt oskadd industripark och världen ropade efter svenska industriprodukter. Skicklig arbetskraft var en bristvara. Finnar och sydeuropéer kom till Sverige för att arbeta. De steg av tåget på söndagen och gick in i fabrikslokalen på måndagen.

Totalt fanns det vid 1960-talets slut omkring en halv miljon människor i Sverige som var födda utomlands enligt Invandrarutredningen SOU 1974:69. Hälften kom från de nordiska länderna. Om man bortser från USA och Kanada så kom 30 000 personer från utomeuropeiska länder, enligt SCB:s årsstatistik. De utgjorde då en tredjedels procent av Sveriges befolkning.

Invandrarutredningen fastslog tre mål för invandringspolitiken. Det ska vara lika villkor för svenskar och invandrare. Invandrarna ska själva få välja om de vill ha en svensk identitet. Det ska finnas en ömsesidig tolerans mellan invandrare och den inhemska befolkningen.

En reglerad invandring ansågs viktig så att invandrare inte hamnade i låglönejobb. Utredningen uppmärksammade att det fanns anpassningsproblem vid invandring från avlägsna länder.
Invandringspolitiken lades alltså fast utifrån föreställningen att invandrare kom till Sverige för att arbeta och att de huvudsakligen kom från de nordiska länderna eller övriga Europa. De problem man uppmärksammade med invandrare från andra kulturer var man rådvill inför. I dag vet vi att den delen överlämnades till svenska folket att lösa.

Mångkultur inskrivs i lag

Sveriges riksdag beslutade 1975 att Sverige skulle bli mångkulturellt. Hemspråk blev lika viktigt som svenska språket. Socialdemokratin och Folkpartiet var pådrivande. Högern tyckte det var bra med billig arbetskraft. Experimentet betraktades välvilligt, men med ointresse. Invandringen har därefter ökat okontrollerat och explosionsartat.

Mellan åren 1980 – 2013 har 1 757 565, över 1,7 miljoner personer, fått uppehållstillstånd i Sverige. Detta enligt statistik från Migrationsverket. Enligt Arnstberg & Sandelin i boken Invandring och Mörkläggning är cirka 700 000 anhöriginvandrare.

Från att ha varit en tillgång för Sverige tär numera svensk invandringspolitik hårt på statskassan och kommunernas ekonomi. Man kliver av flyget på söndagen och går till Försäkringskassan på måndagen.

Kulturkrockar

Enligt färsk statistik från SCB fram till 31 december 2014 så kommer 772 089 människor i Sverige från andra kulturer. Fler kommer från Irak, Iran och Somalia än från Norge, Danmark och Finland. Föräldrar som kommer från samma utomeuropeiska land har fått 198 731 barn som är födda i Sverige. Två föräldrar från Somalia har troligen liten möjlighet att överföra svensk kultur och svenska värden till sina barn. I mångkultur är det inte heller meningen.

Därutöver finns det barn som fötts av föräldrar som kommer från två olika länder där ingen har västerländsk kultur, exempelvis att den ena föräldern kommer från Pakistan och den andra från Afghanistan.

Omkring 10 procent av dem som bor i Sverige i dag har alltså en kulturell bakgrund som är väsensskild från den europeiska. Många klarar ändå anpassningen mycket bra, men om Invandrarutredningen kunde uppmärksamma redan 1974 att det inom en tredjedels procent av befolkningen förekom särskilda anpassningsproblem, torde det vara uppenbart att när gruppen nu vuxit till 10 procent så är problemen gigantiska. Fyrtio år senare har ännu ingen lösning presenterats för hur olika kulturer i en mångkulturell miljö ska samverka.

Med banklån kan man bo i ett lugnt område i en homogen kultur. Det är vad som just nu sker på många platser i Sverige.

Mångkultur misslyckas alltid

Det finns inget exempel på att mångkultur lyckats. Listan på misslyckanden kan däremot göras hur lång som helst.

1. Jugoslavien – alla vet vad som hände.
2. Sovjetunionen delades i arton självständiga stater efter språkliga och religiösa grupperingar.
3. I Belgien förs diskussioner om att dela landet i två delar efter språklig och kulturell tillhörighet.
4. Kurderna vill bilda ett land med delar från Turkiet, Iran och Irak.
5. Pakistan, Bangladesh bröt sig ut från Indien efter religiös tillhörighet.
6. Nordirland: inbördeskrig på grund av två olika religioner.
7. I Spanien bekämpar basker och katalaner den spanska centralmakten utifrån språklig och kulturell tillhörighet.
8. I Libanon kan kristna, muslimer och druser inte enas.
9. I Syrien råder inbördeskrig.
10. Hela Afrika består av en enda lång serie av stamkrig efter att kolonialmakterna skapade nya länder vid kartbordet med en blandning av folk med olika kulturell tillhörighet.
11. Påskön bestod på 1700-talet av två folkgrupper. En grupp var polynesier. Den andra något obestämt var de kom ifrån. Alla polynesier utom en dödades.

Detta var bara ett litet axplock av mångkulturella misslyckanden. Än värre är att ingen kan ge ett enda exempel på en mångkultur som samtidigt är en fungerande rättsstat befriad från skrämmande kriminalitet. Den mångkulturen finns inte.

Fem alternativ

Det finns fem alternativa utvecklingsscenarier för mångkulturella samhällen.

1. demokratin bibehålls, men yttrandefriheten begränsas.
2. inre spänningar skapar svaga institutioner och ekonomisk tillbakagång.
3. diktatur införs.
4. inbördeskrig.
5. mångkulturen överges och man övergår till en allmän nationalism, i likhet med Folkhemmet på 1950-talet.

Några andra alternativ finns inte.

Sverige är på väg att bli mångkulturellt och är redan på tillbakagång. Yttrandefriheten har blivit begränsad. Att röja upp bland 500 nerbrända skolor, brända förorter, förkolnade bilar och vårda och trösta våldtagna flickor tär också på ett lands moral och resurser.

Människor kan vara vänner och älska varandra trots etniska och kulturella skillnader. Men vänskap och kärlek är inte samma sak som att organisera en nation. Då handlar det om att skriva lagar, ta ut skatter, ordna sjukvård, vägar, utbildningssystem och komma överens om helgdagar.

Några kan välja att förbise problemen. Pundare som bara är ute efter mera knark skiter fullständigt i andras kulturer, likaså adeln i riddarhuset. Det är själva idén med dessa båda gruppers livsval.
Men mamman som får höra barnet berätta vad som hänt i skolan skiter sällan i vad andra gör. Hon reagerar. När en skola blivit mångkulturell tar många familjer sina barn ur den skolan. Med banklån kan man bo i ett lugnt område i en homogen kultur. Det är vad som just nu sker på många platser i Sverige.

Sju partier i riksdagen och den svenska journalistkåren undviker att diskutera dessa frågor. De tycks tro att det finns ett sjätte alternativ, men de berättar inte hur det ser ut.