I min förra ledare skrev jag om etablissemangets uppdelning i ”vi” och ”dom”, där de som av allsköns anledningar stämplats som politiskt inkorrekta och berövas möjlighet till karriär, slängs ut från facket, inte får möjlighet att komma till tals i den offentliga debatten och i största allmänhet inte anses behöva bemötas med allmän hyfs och värdighet.
Detta med anledning av att författaren Marcus Birro nu också hade blivit en av ”dom” och fått sparken av Expressen där han tidigare varit regelbunden krönikör.
Sverigedemokraterna betraktas som ”dom”, något som katten släpat in i Riksdagen. Nu stöper ”dom” om hela det politiska landskapet – på grund av de etablerades ovilja till diskussion och samförstånd.
Detta börjar nu sent omsider även kommentatorer utanför alternativa media att bli varse. Den 3 december skrev Expressen-krönikören Eric Erfors om denna insikt under rubriken ”Mobbningen av SD bäddade för nyval”. Han konstaterar det uppenbara, att orättvis behandling straffas av väljarna. SD är som tredje största parti bannlysta från ordförandeposterna i utskotten, partiledaren Jimmie Åkesson hånas för att han är sjukskriven, ingen vill dela korridor med SD:s partikansli. Det är helt enkelt ociviliserat och en så låg nivå att väljare av nästan alla schatteringar äcklas.
”Dom” finns dock inte bara i Sverige. När jag år 2001 besökte Vlaams Blok i Belgien, som sedan dess bytt namn till Vlaams Belang på grund av olika processer mot partiet, fick jag berättat för mig om den ”Cordon Sanitaire”, en politisk karantän, som sattes upp mot dem av de andra partierna. Detta gällde inte bara för det politiska arbetet, utan även i mer jordnära sammanhang där VB-politiker bemöttes som om de vore luft.
På samma sätt har franska Front National bemötts, där man till och med gjorde om hela valsystemet, från proportionellt till att man måste ha majoritet i enmansvalkretsar, allt för att beröva partiet representation. British National Partys EU-parlamentariker fick inte dricka te med engelska drottningen, vilket annars är kutym, vilket motsvarar att Jimmie Åkesson portades från Nobelfesten.
Alla som inte vill rätta in sig ledet och sträva mot globalisering under finanselitens banér blir ”dom”. I dag hör även Ryssland dit. Det måste ha varit en chock för etablissemanget när en rysk bank beviljade Front National ett miljonlån sedan alla franska banker sagt nej. Men det är bara logiskt – varför skulle inte alla som stämplas som ”dom” hjälpa varandra?
Fler länder står på tur. I Spanien, som går till val i slutet av 2015, diskuterar det styrande högerpartiet öppet ett samarbete med ärkerivalen socialistpartiet, för att stå emot nykomlingen Podemos och folkets vrede. Podemos är ett vänsterparti som bildades tidigare i år men redan har 28 procent av opinionen. Det tar strid mot korruption och överstatlighet från EU och vill även omförhandla Spaniens statsskuld, en fråga man delar med det grekiska vänsterpartiet Syriza. Här har de två etablerade partierna redan bildat koalition för att hålla Syriza ute, men frågan är hur det går när Grekland ska välja president 2015. Nationalistiska Gyllene gryning har etablissemanget hanterat genom att sätta hela ledarskapet i fängelse. När nu snart 18 månader gått och man fortfarande inte hittat något att åtala dem för höjs röster inom etablissemanget för att man snabbt borde hålla parlamentsval innan dessa släpps ut i frihet.
I mars 2015 går Storbritannien till val. EU-kritiska UKIP, som väntas gå framåt, är också uteslutet från all form av samarbete.
Det kan inte vara lätt att tillhöra ett politiskt korrekt parti i dag. Samarbetar man med ”dom” bidrar man till deras legitimering och eftersom ”dom” har åsikter som ligger i linje med vad folket vill så leder det till de politisk korrektas fall. Samarbetar man inte, så blir ”dom” till slut så stora att de kan sopa bort de politiskt korrekta dinosaurierna. Det skulle med den logiken inte förvåna om vi snart ser ett svenskt samarbete mellan S och M.
Medan vi i alternativ media kunnat se tecken på att utvecklingen varit på väg att vända har etablissemanget tagits på sängen. Så sent som förra veckan menade finansministern att hon var ”övertygad” om att budgeten skulle accepteras av riksdagen. Fler ”övertygade” har tvingats tänka om den senaste tiden och fler lär det bli.
