I december förra året röstade en majoritet av danska folket mot att överföra mer makt till Bryssel, trots ett massivt tryck från hela etablissemanget. I april i år röstade det holländska folket mot att EU skulle ingå ett samarbetsavtal med Ukraina som en protest mot EU-eliten. I juni röstade engelska folket för att träda ut ur EU trots att nästan hela etablissemanget varnade för enorma problem för den brittiska ekonomin. För mindre än en månad sedan röstade Valloniens parlament efter folkliga protester emot Ceta-avtalet med Kanada för oro över avtalets möjligheter för kanadensiska företag att stämma EU-länder.
Nu har alltså Donald Trump erövrat presidentposten, trots att opinionsinstituten hade Hillary Clinton som vinnare, precis som de sade att Storbritannien skulle bli kvar i EU. Det är tydligt att de inte förmår att mäta den verkliga opinionen. Opinionsinstituten måste se över sina metoder så att de kan fånga in vad som rör sig i folkdjupet. I alla exemplen ovan så har etablissemanget inte kunnat förstå hur folk kunde rösta som de gjorde – de har ju talat om vad som är bäst för dem.
De etablerade partierna har inte lyssnat tillräckligt till vanligt folks oro över samhällsutvecklingen, men det har nya partier gjort och därmed nått framgångar i flera olika länder. I stället för att ta till sig folks synpunkter så har hela etablissemanget med gamla partier och medier gett sig på uppstickarna och kallat dem för en massa fula saker med förhoppningen om att folk inte skall rösta på dem – men den strategin har inte fungerat.
Till exempel så kallas de lyhörda nedsättande för ”populister”. Det är egentligen lite konstigt, för en populist är ju någon som lyssnar på folket och det ligger ju helt i demokratins väsen, eftersom det är folkets åsikter som skall avspeglas i de politiska besluten. Utan populister så blir det ju ingen demokrati. Det senaste årets händelser visar att demokratin lever, även om eliten inte tycker om när folk röstar efter eget huvud, utan att lyssna på deras kloka råd. Eliten tycker inte heller om folkomröstningar för då kan ju folket rösta fel, tvärtemot deras råd. Folkomröstningar fungerar dock utmärkt i Schweiz, där folket fattar många kloka beslut.
Precis som andra uppstickare så har Trump fått höra att han har enkla lösningar på komplicerade problem. Javisst är det så. Men eliten – instängda i sina egna rum – har ju inte heller några lösningar, utan de pratar bara om hur svårt det är att lösa komplicerade samhällsproblem. Några förslag har de inte. Dessutom så upptäcker de ju inte heller de problem som finns, till exempel så har de inte pratat om alla dem som drabbats av globaliseringen och blivit av med sina jobb. Detta tog Trump upp, fast det egentligen borde ha varit Demokraternas käpphäst.
Det som gav Trump segern var till stor del vanligt folks misstro mot det politiska etablissemanget i Washington, och det tillhörde ju Hillary Clinton i högsta grad. Denna stora misstro mot det politiska etablissemanget har inte undersökningarna kunnat fånga upp i tillräcklig utsträckning och därför blev det fel.
Detta val var ett hårt slag mot eliten, som nu får slicka sina sår och försöka göra en analys av utfallet. Det blir dock svårt eftersom den härskande klassen inte är så bra på självkritik.
Ronald Reagan var inte särskilt populär i alla läger, men han blev en bra president i alla fall. Det är ju likadant med Donald Trump, som ju har sagt en massa dumheter, men vi får hoppas på en Reagan-repris. Det är viktigt att Trump som ovan politiker lyckas bättre än likaledes ovane Löfven med att välja medarbetare, då blir det bättre resultat än vad många av Trumps belackare tror.
