Migrationsstatistiken för 2016 är klar och talar sitt tydliga språk. I veckans nummer sammanställer Dan Malmqvist officiella siffror och jag vill fästa uppmärksamheten på två aspekter: för det första att asylinvandringen visserligen minskat, men att det fortfarande kommer flera tusen varje månad till Sverige. Strömmen går alltså fortsatt åt fel håll.
För det andra har det bevisats att politiska åtgärder faktiskt har en tydlig effekt på migrantströmmarna, tvärtemot vad som officiellt hävdats. Potentiella migranter är i dag välinformerade om vilket land som är mest fördelaktigt att åka till, människosmugglare har bra koll på vilka rutter som är lukrativa och inte.
Det är dock en omvändelse under galgen från politikernas sida. Liksom Angela Merkel i Tyskland måste regeringen backa från sin politik för att inte reta upp folket alltför mycket. Deras ambition står dock kvar, att göra om Europa till mångkulturella ”regioner”, det är bara takten man slagit av på.
Man använder olika argument för att övertyga de motsträviga befolkningarna om varför de måste ge upp sina länder till förmån för allehanda andra folkslag och kulturer från fjärran platser. Flera av argumenten slår Tino Sanandaji effektivt hål på i sin nyutkomna bok Massutmaning, som recenseras i detta nummer: Sverige har aldrig varit mångkulturellt eller haft en stor invandring. Massimport av okvalificerad arbetskraft löser inte problemet med en åldrande befolkning, tvärtom har denna grupp svårt att ens försörja sig själv och belastar därmed ytterligare välfärden.
Sanandaji gjorde en insamling för att bekosta utgivningen av boken och slog svenskt rekord i gräsrotsfinansiering: 400 000 kronor insamlade på tre dagar. Totalt blev det över 600 000 kronor. Det måste dock ha blivit något av en besvikelse när Tino i december förra året ändrade fokus på boken: ”Den är huvudsakligen överspelad sedan Sverige kapitulerade inför verkligheten och började stänga gränserna. Jag har därför ändrat bokens fokus mot nästa stora problem, att integrera alla de invandrare som Sverige redan tagit emot.”
Att Sveriges gränser skulle vara stängda med hundratals nya asylsökande varje vecka är helt enkelt inte sant. Och varför är det nödvändigt att integrera de hundratusentals som Sverige tagit emot, när Tino själv konstaterar att de utgör en stor belastning på en redan haltande välfärd? Titta på exempelvis Norge, som inte bara låter migranterna åka hem igen när läget är säkert, utan dessutom ogiltigförklarar permanenta uppehållstillstånd och medborgarskap om man upptäcker att den asylsökande till exempel ljugit om sitt ursprungsland. Av asylsökande i Sverige saknar åtta av tio pass, 20-30 procent vägrar till och med att uppge ursprungsland, de registreras som ”statslösa”.
Inte ens Sanandaji berör nämligen pudelns kärna: vad är en nationalstat bra för? Varför har folk gått samman för att bilda ett land?
Statens viktigaste uppgift är att skydda sin befolkning, det gäller både kortsiktigt – mot krigets fasor, men även långsiktigt – mot att utplånas som folk genom undanträngning eller av andra orsaker. Det är därför ett folk skapar en stat, för att trygga deras intressen och då främst det kollektiva intresset av att få fortsätta att existera som folk, som en av världens unika och oersättliga etniska grupper.
Sanandaji föreslår bland annat att bara kvalificerad arbetskraft ska tillåtas invandra till Sverige, en modell som till exempel Danmark tillämpar. Det kanske kunde lösa den rent arbetsmässiga frågan kring en åldrande befolkning, men skulle i praktiken bara innebära en behagligare död för den befolkning som håller på att bytas ut. Sanandaji kanske inte tycker att det är så viktigt, då han inte själv är europé, men rent moraliskt borde det även för en utomstående betraktare sticka i ögonen att en åldrande europeisk befolkning byts ut mot en ung arabisk dito.
Det finns ju flitiga och arbetsamma invandrargrupper, som till exempel de kristna syrianerna som i Södertälje tagit över i princip alla butiker och frisersalonger. Men på vilket sätt är det bra för svenskarna att det finns en syriansk stad i Sverige? Tvärtom är högutbildad arbetskraftsinvandring ett mera försåtligt sätt att byta ut befolkningen, då det inte utgör ett lika uppenbart problem.
Dessutom finns ju aspekten att de högutbildade migranterna är oumbärliga för att bygga upp sina egna länder. Hur ska dessa någonsin lämna u-landsstadiet annars? Att svenska, tyska och andra europeiska folkslags födelsetal är så låga tyder på att något är galet i samhället och det är detta problem myndigheterna först och främst borde åtgärda.
Erik Almqvist redogör i veckans nummer ingående för hur Ungern tacklat detta problem, något som bevisar att familjepolitiska åtgärder och en positiv familjevänlig atmosfär i ett land kan vända den dystra trenden.
Det står i dag helt klart att alla argument för ett mångkulturellt samhälle bara är bluff. Tvärtom är det i ordets rätta bemärkelse rasistiskt att påstå att ett folk inte klarar sig utan en massiv invandring av andra folkslag. Skulle man våga säga det om något icke-europeiskt folk?
Sverige, ett land berömt för sina uppfinnare, ingenjörer och forskare. Ett land som klarat sig genom tusentals år och vars befolkning uthärdat både krig och hungersnöd, kan nog klara att ta hand om sina gamla själva.
