Hundratusentals svenskar och invandrare lever i områden där kriminella nätverk har ”stor påverkan i lokalsamhället”. Det handlar närmare bestämt om 55 geografiska områden med minst 4 000 invånare per område, fördelade på 22 städer från Gävle i norr till Malmö i söder, som på olika sätt kontrolleras av kriminella gäng.
Inte oväntat rör det sig i de flesta fall om typiska ”utanförskapsområden” – med andra ord områden som präglas av hög arbetslöshet, utbrett bidragsberoende och där en stor andel av befolkningen utgörs av invandrargrupper som inte integrerats i det svenska samhället trots enorma och kostsamma satsningar från både statligt och kommunalt håll.
Förutom de typiska utanförskapsområdena finns det också några märkligheter i kartläggningen: Det är svårt att se hur invandrarglesa medel- och överklassområden som Täby i Stockholm och Majorna i Göteborg har kommit med på listan. Då vi kontaktar Lars Öjelind, ansvarig för kartläggningen av kriminella och biträdande chef på Rikskriminalpolisens underrättelsesektion, konstaterar han bara att de inte har tagit fram uppgifterna centralt utan fått in dem från respektive samverkansområde och att man inte gjort studiebesök på alla orter. Några egentliga svar får vi alltså inte på vår fråga, men trots avvikelserna följer de allra flesta av områdena samma mönster.
Alla de ”vanliga misstänkta” finns med på polisens kartor: Rinkeby/Tensta, Husby, Sollentuna, Fittja/Alby, Gottsunda, Hammarkullen, Biskopsgården och så vidare. Man kan också konstatera en mycket hög grad av överensstämmelse med de av polisen utpekade områdena och den så kallade ”Utanförskapets karta” som publicerades först av Folkpartiet och senare – när Folkpartiet tappat intresset – uppdaterades av tankesmedjan Den Nya Välfärden. I rapporten pekas det också på överensstämmelse med de LUA- och URBAN 15-områden som omfattas av statliga utvecklingsavtal och satsningar, och som till stor del sammanfaller med dessa ”utanförskapsområden”.
