Skip to Content

Michel Houellebecq är en kontroversiell men samtidigt brett uppskattad fransk romanförfattare. När Underkastelse kom på originalspråket i januari 2015 skrev DN ”En författare på utmärkt gott humör” medan SvD kallade författaren för ”en osvikligt underhållande röst i vår samtid”. Efter att boken publicerades på svenska har det varit märkligt tyst. Foto: Philippe Matsas, Flammarion

Recension: ”Underkastelse” – islam i Europa

Året är 2022. Det franska presidentvalet vinns av en islamistisk kandidat i hård kamp med Front National. Denna lika kontroversiella som spännande framtidsroman skildrar konflikten mellan sekulärt och fundamentalistiskt, europeiskt och muslimskt. Då både Rotterdam och nu senast London har fått borgmästare som är muslimer är ämnet brännande aktuellt. Vad kommer islam att innebära för det själlösa och materialistiska Europa?

Publicerad: 4 september, 2016, 20:43

  • Svenska

Läs även

När boken Underkastelse (Soumission) presenterades förra året inför förväntansfulla läsarskaror gick en europeisk fascinationsvåg från Paris till Moskva. Den roade författaren ställde upp med en spjuveraktig blick på otaliga presentationer, dock fanns i hans ögon en klurig antydan till en överraskning. Naturligtvis talade han alltid franska, ty en fransk författare är sitt modersmål trogen.

Efter en tid blev det väldigt tyst, uppenbarligen började en och annan läsare reflektera och analysera. Vad är det som gör Underkastelse så speciell? Många ansåg sig veta redan från första sidan vad boken skulle handla om – religionskrig, fundamentalism, barbari och medeltida synsätt – men ack så fel.

Huvudpersonen François är en i Paris boende fyrtiofyraårig litteraturprofessor som undervisar på Nya Sorbonne. Förutom kontakter med kollegor på universitetet är det hans erövringar bland studentskor som utgör hans sparsamma mänskliga umgänge. En ung judisk kvinna som heter Myriam intar en speciell plats i François existens. Paret känner attraktion till varandra, men saknar helt förmågan att verbalisera sina känslor; ömhet och tillgivenhet får ersättas av fysisk sexuell teknik. François lever ett själlöst liv, han besöker aldrig sina åldrande föräldrar och tekniska lösningar fyller hans trista vardag – från mikron som värmer upp hans inköpta indiska och andra maträtter till Volkswagen Touareg med en V8 dieselmotor för resor utanför Paris.

Läsaren kommer in i en tid då Frankrike, Paris och framför allt den akademiska världen fruktar stora omvälvningar inför det stundande presidentvalet, där Muslimska brödraskapet och deras kandidat Muhammed Ben Abbes har stora möjligheter till valseger. Deras ungdomsförbund syns och hörs överallt.

François är dock inte politiskt intresserad, för honom existerar bara litteratur och då främst objektet för hans omfattande och uppskattade doktorsavhandling – Joris-Karl Huysmans som införde dekadensen i litteraturen.
Med en kollega diskuterar François situationen på universitetet. Det framgår att universitetets styrelse ingått en överenskommelse med salafisterna, vilket innebär att en kvinnlig rektor med vurm för genusstudier knappast kan påräkna vidare anställning. Även om François tvårummare ligger i ett område som benämns Chinatown finns det risk för att oroligheter blossar upp också där. Således väljer han att lämna Paris och köra ut mer eller mindre på måfå till sydvästra delen av landet.

François möts redan av nyheter om sammandrabbningar i vissa områden mellan militanta nationalister och unga afrikaner. Universitetet håller stängt på obestämd tid, likaså hotell och restauranger han passerar. Utanför en sönderslagen bensinstation där han avsåg att tanka ligger döda kroppar.

Han lyckas komma till en trevlig liten historisk by och ordna ett hotellrum. Inför valnatten är atmosfären mycket spänd, inga tv-sändningar eller annan information. Till sin stora förvåning möter han i byn maken till en trevlig kvinnlig universitetskollega. Paret äger ett hus som mannen ärvde efter sina föräldrar. Han avskedades nyligen från sin tjänst inom Inrikesdepartementets säkerhetstjänst, endast några år innan pensioneringen. Som utbildad vid Saint-Cyr, den mest kända militära skolan i Frankrike och världen, är han synnerligen väl insatt i landets situation och eventuella förändringar.

Redan inför valet hade socialisterna ingått ett samarbete med islamisterna, då över 90 procent av muslimerna i tidigare val röstat socialistiskt. På valnatten står det klart att Muhammed Ben Abbes vunnit med knapp marginal över Front Nationals Marine Le Pen. Frankrike håller andan. Ingen kunde dock räkna ut det som inträffar två dagar efter valet: högern, mitten och socialisterna hade efter intensiva förhandlingar kommit överens om en ”utvidgad republikansk front” och ställer sig gemensamt bakom Muslimska brödraskapets kandidat Muhammed Ben Abbes som president! Till premiärminister utser man den opersonlige och ofarlige François Bayrou.

Den nu uppkomna situationen analyseras under en behaglig middag hos det bekanta paret. François lyssnar med fascination på den elokvente och kunnige före detta agenten, medan han njuter av den goda maten och vinerna. Det råkar vara så att mannen hade till uppgift att bevaka islamist­rörelser och därmed just Ben Abbe. I stället för att fördöma islamisten för dennes radikala åsikter får Ben Abbas tvärtom beröm av mannen för sin bildning på franska universitet. Följaktligen borde Frankrike känna sig helt säker på, anser mannen, att statsunderstödet till katolska församlingar och underhåll av kyrkobyggnader kommer att öka, ty vad muslimerna fruktar och avskyr är sekulariseringen.

Katoliker räknas av muslimer till bokens (G:a testamentets) folk och värderas högre än ateister. På sikt får de bereda sig och ta nästa steg, omvända sig till islam.

Artikeln fortsätter

Hela artikeln finns i pappersupplagan. Är du prenumerant kan du även logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophie Kielbowska

sophie.kielbowska@nyatider.nu

Bilderbergmötet 2017: Ljusskygg agenda sedan 1954

Bilderbergarna vill i dag gärna ge sken av att gruppen är helt oförarglig och att de inte har något att dölja. I ett halvt århundrade var emellertid Bilderberggruppen så hemlig att inte ens erfarna samhällsbevakare kände till dess existens.

Bilderbergmötet 2017: Globalisterna slår tillbaka?

REPORTAGEEtt antal av världens mäktigaste finansmän samlades den 1-4 juni bakom stängda dörrar tillsammans med politiker och andra makthavare från hela Västvärlden för att diskutera världsutvecklingen – och enligt kritiker, staka ut kursen för densamma. Som vanligt lade de stora massmedierna locket på, som de gjort sedan 1954. Det 65:e Bilderbergmötet hölls på ett lyxhotell bara några kilometer från Vita huset, där ett av ämnena för årets diskussioner sitter på presidentposten.

”Hur många terrorattacker har ni haft i London?”

EUEn polsk parlamentsledamot från det regerande partiet Lag och rättvisa såg till att upplysa sin värd i BBC om det hot öppna gränser innebär.

Globalisterna mot folket

KRÖNIKA

Dans kring majstången och sju sorters blommor

UTRIKES”Små grodorna, små grodorna, är lustiga att se.” Många svenskar har någon gång i livet deltagit i denna traditionsenliga danslek kring en majstång klädd i gröna björklöv på midsommarafton som infaller mellan 20-26 juni – i år den 24:e. Midsommarfirandet är vid sidan av julen den viktigaste högtiden i Sverige och är en hyllning till sommaren, ljuset och växtligheten. Midsommarnatten troddes vara en av de mest magiska.

USA nobbar klimatåtagande

UTRIKESDen 1 juni meddelade president Donald Trump att USA inte längre kommer att stå bakom den frivilliga överenskommelse om klimatpolitik som i svensk media felaktigt kallas Parisavtalet. Det handlar inte om ett formellt avtal utan om en överenskommelse som man kan lämna när som helst genom att inte uppfylla de överenskomna åtagandena.

Framtidens kultur är till höger

OPINION: JOHN OCH LILOU DÜBECK

USA-hegemonins ”chefsarkitekt” död

UTRIKES

Gå till arkivet