Skip to Content

Vid frontlinjen. Nya Tiders Sanna Hill besökte nyligen krigets Irak, där hon följde västerländska frivilliga som strider mot Islamiska Staten.

Sanna Hill: Inget skamligt med ett civiliserat samhälle

För en tid sedan kom jag hem från ännu en resa i krigets Irak. Bombade byggnader, frontlinje, soldater som bevakar ett område i den tryckande värmen. Resan måste vara genomtänkt från början till slut. Inte visa att man är västerländsk på vägarna, inte väcka uppmärksamhet, aldrig vandra iväg på egen hand. Minor täcker fälten. Krig, död, sorg och elände har varit vardag för miljoner människor i flera år. Barn har växt upp utan att ha en aning om vad fred innebär. De flesta känner någon som har dött eller skadats.

Publicerad: 7 juni, 2016, 18:09

  • Svenska

Jag befann mig i Kurdistan, i en stad som fortfarande till viss del befinner sig i Islamiska statens grepp. Under ett par dagar följde jag den kurdiska militären Peshmerga och deras västerländska frivilliga vid fronten. En dryg vecka innan jag kom dit befriade man ännu en by i det område jag befann mig i. Ett trettiotal personer från Peshmerga miste livet, och drygt 50 krigare för Islamiska staten sköts ihjäl i strid. Någon dag efter att jag lämnat sprängdes en västerländsk bombtekniker i luften efter att ha missbedömt en mina. I staden brändes en familj levande av Islamiska staten efter att ha försökt fly.

frDSC_0506

Västerländska frivilliga som strider mot IS i norra Irak. Foto: Sanna Hill

 

Att komma hem till Sverige efter en resa i krigshärjade områden är alltid en speciell upplevelse. Du hoppar av bussen, lyssnar till ett par tjejer som fnissar om killar och kompisar, vilar ögonen på en barnvagn i solskenet, iakttar ett pensionärspar som kämpar med sina rullatorer över en trottoarkant. Vi har det så bra, vi i Sverige. Åtminstone hade vi det, och har det delvis än i dag. Men något håller på att förändras.

Våra politiker vill gärna intala oss att det vi har, det är ingenting att ha. Vår civilisation är det inget särskilt med, och vi är så tråkiga och stela att vi behöver influenser utifrån, något som Mona Sahlin gärna påpekade innan hon fifflade en gång för mycket och försvann. Att vara stolt över att bo i Sverige eller Norden är i det närmaste ett åsiktsbrott. Därför gör det inget att fientliga gäng kastar stenar på våra poliser. Vi bjuder gärna på kaffe. Därför måste vi ändra på vår nationalsång. Vi kan gott dö på Jorden och inte i Norden. Därför ska det inte gå att dömas för hets mot folkgrupp om man hetsar mot oss. Vi finns ju ändå inte. Kort sagt, man lär både svenskarna och de invandrare som kommer hit att Sverige inte är ett land värt att respektera.

Under min resa träffade jag flera kurder som kunde svenska. Bland annat blev jag bjuden på te av en general vid namn Araz, som gärna ville öva sina svenskkunskaper. Han hade studerat i Sverige under flera år, och var mycket tacksam över vad Sverige hade gett honom. Några dagar senare träffade jag Ismail, en medelålders man som köpte påsar med grillad mat och kalla vattenmeloner att bjuda på. Han hade arbetat i Sverige under ett par år när han flydde från Saddam Hussein, och han kunde inte nog lovprisa Sverige och vårt välfungerande samhälle. Om han bara visste att det Sverige han flydde till snart kommer att utplåna sig självt i ett märkligt självhat.

12717626_10153551864743191_4146605364147992291_n

Krig, död och förödelse är en brutal verklighet i många länder. Sverige är fortfarande ett paradis på många sätt, även om våra politiker inte ens vill erkänna att vi har något att vara stolta över. På bild en massgrav i staden Sinjar i norra Irak. Foto: Sanna Hill

 

Visst är det så att vi har något att vara stolta över, en historia, en välfärd som byggts upp av skickligt yrkesfolk och flitiga arbetare. Under otaliga år har Sverige och våra nordiska grannar legat i topp på välfärdslistorna. Sverige har ”tagit sitt ansvar” nu, säger politikerna. Men inte ens det har man gjort. Nej, man prioriterar så kallade ekonomiska migranter före bortglömda flyktingar i flyktingläger och tar pengar från U-hjälp för att finansiera mat på asylboenden som pensionärer bara kan drömma om att få som middag. I slutändan blir ingen nöjd, men det bryr man sig inte om.

När jag var i Kurdistan första gången mötte jag flera soldater från den jezidiska minoriteten som inte för sina liv kunde förstå Europas prioriteringar. Dessa män, som var beredda att dö för sina hem och familjer, frågade mig vad Europa håller på med. ”Varför släpper ni in fienden i värmen, varför låter ni folk komma till er som aldrig kommer att vilja vara en del av ert samhälle?”. Det var inte lätt att svara på. Kanske är vi fredsskadade, anser att inget ont kan drabba oss.

Attack efter attack har riktats mot civilbefolkningarna i Irak och Syrien de senaste veckorna. Personerna jag besökte i Kurdistan blev beskjutna av Islamiska staten, men slog tillbaka och överlevde alla denna gång. Under gårdagen tränade de på att transportera skadade så effektivt som möjligt. Själv är jag hemma i Sverige igen, och sommaren verkar ha slagit till.

Låt ingen intala er att det traditionella Sverige inte duger.

Sanna Hill

sanna.hill@alternamedia.se

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

Tiderna växlar på Bokmässan

DEBATTBokmässan var annorlunda 2017 än under andra år. Vid den avslutande presskonferensen efter denna den 33:e Bokmässan berättade dess vd Maria Källsson att omsättningen varit mindre, särskilt under lördagens stormiga demonstrationer i centrala Göteborg. Bokmässan hade också ändrat karaktär, och vi får se om det är en trend som håller i sig.

Putin stigmatiserad

RYSSLANDOliver Stones intervju med Rysslands president Vladimir Putin har väckt uppståndelse hos kulturetablissemanget, trots att frågorna är kritiska och Stone inte drar sig för att ta upp kontroversiella frågor. Tecken på en sjuklig rysskräck, enligt docent Alf Ronnby.

De ”naiva goda” bättre än de som gör rätt utifrån ”grumlig agenda”?

LEDAREDet är underhållande att se tjafset mellan olika människor som tillhör eller tills nyligen tillhört etablissemanget. I detta nummer berättar vi hur en tweet från författaren Katerina Janouch fått vänsterpolitikern Rossana Dinamarca att rasa, men det som är riktigt absurt är hur Ann Heberlein försöker plocka poäng på att attackera sin före detta väninna Janouch.

Så föddes Folkets demonstration

DEBATTUnder två år har människor regelbundet demonstrerat med plakat som ”Vi kräver demokrati” och ”Avgå Eliasson”. Demonstrationens grundare och organisatör Johan Widén berättar om tankarna bakom protesterna, hur IKEA-mordet fick bägaren att rinna över, och hur Folkets demonstration utvecklats till i dag, då han tagit beslutet att fortsätta arbetet under andra former.

Terrordåd – toppen på ett isberg

LEDARETerrordåd skakar om vår vardag – Spanien, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Finland. Det är en kalldusch för många, ett obehagligt uppvaknande för hur politikerna omvandlat våra trygga samhällen till veritabla dödsfällor. I bakgrunden sker dock något som får långt större konsekvenser för våra befolkningar, våra länder och vårt sätt att leva.

Den lilla folkliga protesten och mediernas mobilisering

KRÖNIKAJag blev glad av att se gårdagens lilla manifestation på Medborgarplatsen, inte minst för att den såg ut att huvudsakligen bestå av vad vi kan kalla "vanliga människor", även om medier och asylaktivister, som vanligt hand i hand, ändå vill tala om "rasister" och "nazister". Vi är sedan år tillbaka förvisso vana vid att fel hållning i invandringsfrågan direkt kopplas till rasism, men i detta fall är det särskilt missvisande.

En man, ett gevär, en röst

LEDAREDenna paroll från 1901, då den allmänna värnplikten infördes, bygger på att vi gemensamt försvarar och bygger samhället. I dag verkar dock politikerna mer vara rädda för sitt eget folk än för någon yttre fiende.

Vad kännetecknar en kulturperson?

KRÖNIKAFrågan i rubriken är inte helt lätt att besvara. Det borde vara en person som på ett kvalificerat sätt ägnar sig åt någon form av kulturell verksamhet. En tolerant och intellektuellt hederlig individ med viss bildning och förmåga till självständigt tänkande och gärna en viss pedagogisk förmåga. En sådan förmåga är ovärderlig för den som vill bli förstådd.

Gå till arkivet