Vad tjänar tiggarna?

Uppskattningarna av hur mycket tiggarna tjänar varierar oerhört. Den lägsta summa som nämnts är 16 kronor per dag och den högsta 6 000 kronor per dag.

Somliga har ansträngt sig för att själva ta reda på vad tiggarna tjänar, men även då de följt tiggande romer under en ”arbetsdag” är skillnaderna stora.

När DN-reportern Josefine Hökerberg i mars 2013 följde efter tiggaren Florica Tudorici under en dag – efter att ha fått hennes medgivande för att sätta upp en dold kamera – blev dagskassan 186 kronor. När redaktören för nättidningen NewsVoice Torbjörn Sassersson gjorde en liknande undersökning, utan att inhämta tillstånd från tiggaren, blev dagsintäkten hela 1 000 kronor.

Sassersson dokumenterade dock inte sin undersökning, så där har man bara hans ord att lita på. Å andra sidan tog Tudorici en paus mitt under sitt femtimmars tiggarpass och kan då eller vid andra tillfällen ha smusslat undan pengar, så inte heller den undersökningen kan anses vattentät.

Andra reportrar har tagit sig för att själva spela tiggare för att ta reda på sanningen. När Albert Capuder på Helsingsborgs Dagblad klädde ut sig till tiggare i Malmö blev bytet 220 kronor på två timmar – en skattefri inkomst på 110 kronor i timmen, men HD fokuserade istället på hur utsatt reportern känt sig då han suttit på gatan. När norska TV  2 satte en reporter att tigga i Oslo fick han ihop 842:50 norska kronor (934 SEK) på drygt sex rimmar – omkring 150 kronor i timmen. Upplandsnytt kom fram till 80 kronor i timmen genom att iaktta tiggare och fråga förbipasserande hur mycket de skänkt.

Kriminalkommissarie Kajsa Wahlberg på Rikspolisstyrelsen angav, då hon intervjuades av DN i november 2013, siffror som stämmer ganska väl med Albert Capuders inkomst på 110 kronor i timmen, men hon påpekade att handikappade tiggare kan dra in betydligt mer.

– En handikappad person har vi sett kan få in mellan 5 000 och 6 000 kronor om dagen. För någon som går runt och tigger på tunnelbanorna kan det handla om upp till 800, uppgav Wahlberg.

Det finns tiggare som har det jättefattigt i Rumänien … men det finns också en del tiggare som köpt villor för pengarna de tjänat in.

– Marius Gaspar, tolk, i DN:s chatt

På EU-projektet Crossroads, som skapats för att ge ”information och stöd åt utländska EU-migranter”, uppgav man istället fem euro om dagen när DN frågade. Det kan ifrågasättas hur opartiska Crossroads är, men enligt DN anger även Stadsmissionen en likartad uppskattning.

Kanske är det så att tiggarnas inkomster verkligen varierar kraftigt. Det tycks åtminstone stå klart att somliga av tiggarna verkligen är fattiga när de kommer till Sverige, medan andra är rika. I många fall verkar det som om de rika romerna betalar för resorna och sedan inkasserar pengar från de fattigare som tvingas betala för sina tiggarplatser till den tiggarboss som ”äger” deras del av stan.

I en chatt den 11 mars 2013 svarade Marius Gaspar, Hökerbergs rumänske tolk, på en fråga från signaturen ”Peter”:

”Det finns alla möjliga sorters tiggare. Det finns tiggare som har det jättefattigt i Rumänien och bor i tält, lerhus och små stugor, men det finns också en del tiggare som köpt villor för pengarna de tjänat in. När BBC gjorde en dokumentär om tiggarna i Rumänien filmade de bara de rika romerna som hade köpt villor för sina tiggarpengar. Men det innebär inte att alla romer har det så, tvärtom.”

Tjänar mer på att tigga än på arbete

I ekvationen om tiggarnas inkomster måste man naturligtvis jämföra med rumänska förhållanden. Kommer tiggarna hit därför att de inte hittar arbete, eller för att de tjänar mindre på att arbeta i Rumänien än de gör på att tigga i Sverige? Siffrorna talar här sitt tydliga språk.

Enligt statistiksajten tradingeconomics.com var arbetslösheten i Rumänien 6,4 procent i april 2015. I Sverige var den 8,3 procent.

Samtidigt var dock minimilönen i Rumänien endast 220 euro (2 040 kr), och genomsnittslönen efter skatt var 421 euro (3 910 kr) enligt landets nationella statistikinstitut INS. För industriarbetare varierar genomsnittslönerna i olika branscher mellan 263 euro (2 440 kr) och 470 euro (4 370 kr), utom i den lönsamma tobaksindustrin där lönerna är betydligt högre, men som det är få förunnat att arbeta inom.

Ändå svälter ingen i Rumänien – priserna för basvaror är en bråkdel av vad de är i Sverige, och socialbidragen som de flesta romer lyfter är generöst tilltagna i relation till lönerna för ett så pass fattigt land.

Om man går efter en av de lägre uppskattningarna, den i DN:s artikel om tiggaren Florica Tudorici, tjänar hon med 186 kronor i dagskassa nästan exakt en rumänsk genomsnittslön i månaden – 3 906 kronor – om hon tigger 21 dagar i månaden. Då bestod hennes arbetsinsats av att sitta utanför en tunnelbanestation i fem timmar och fyra minuter. Annorlunda uttryckt tjänade hon rumänsk genomsnittslön, drygt 3 900 kronor, genom att sitta ner i 25 timmar per vecka. Om hon istället arbetat på en fabrik i Rumänien 41 timmar i veckan (det rumänska genomsnittet) hade hon tjänat mellan 2 440 och 4 370 kronor.

Om man istället går efter Albert Capuders inkomst då han tiggde på Malmös gator, skulle en tiggare som arbetade åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan tjäna 18 480 kronor i månaden skattefritt. Det är nästan dubbelt så mycket som man i Rumänien tjänar som exempelvis applikationsutvecklare på IBM (10 000 kr) eller mjukvaruutvecklare på Adobe (11 600 kr). En nybakad ingenjör har 6 500 till 10 200 kronor i månadslön. En universitetsutbildad mjukvaruutvecklare kan dock, om han visar framfötterna på företaget, efter att han skaffat sig några års erfarenhet, tjäna mer än tiggaren i Sverige: 16 000 till 20 400 kronor i månaden efter skatt.

Oavsett vilka beräkningar man väjer att gå efter står det alltså klart att tiggarna i Sverige, åtminstone majoriteten av dem, tjänar mycket pengar i jämförelse med vad de hade gjort genom att arbeta i Rumänien.

Professor Karl-Olov Arnstberg menar att när aningslösa svenskar ger pengar till tiggare bidrar de samtidigt till att befästa romernas roll som tiggare och uppmuntra dem att fortsätta.

– Romer tigger inte därför att de lider nöd, oavsett om de gör det eller inte. Tiggandet är ett av inslagen i deras sätt att försörja sig. Går det inte så hittar man på något annat eller flyttar sig någon annanstans. De som ger till tiggare hjälper dem med deras försörjning, men det är direkt kontraproduktivt om man vill medverka till att förbättra romernas situation. För mig är det obegripligt att detta ska vara så svårt att förstå, säger Arnstberg till Nya Tider.

NEDTYSTAD MEDIESKANDAL. En medborgarjournalist i Umeå postade bevis på diskussionsforumet Flashback för att en av romerna i det lokala tiggarlägret nyligen hade köpt bilar för hundratusentals kronor. Han inhämtade utdrag från Transportstyrelsen, sparade annonser från Blocket som visade hur mycket bilarna var värda, och fotograferade bilarna utanför tiggarlägret.

Till saken hörde att Sveriges Radio hade gjort flera snyftreportage om hur fattigt och eländigt livet var för just denna grupp romer. När nyhetssajten Fria Tider ringde upp P4 Västerbottens nyhetschef Agneta Kellgren för att fråga hur de lyckats missa att romerna hade bilar värda flera hundra tusen kronor – sju fordon stod skrivna på en av dem – svarade hon först undvikande. Sedan publicerade P4 en kommentar till uppgifterna, där de hävdade att fordonen inte alls ägdes av den rom de intervjuat, utan av en annan rom med samma för- och efternamn som hade bott i samma läger vid samma tidpunkt.

Efter att han publicerat sitt ”gräv” kring tiggarna i SR:s snyftreportage kontaktades medborgarjournalisten, som skrivit anonymt på Flashback, av Kim Fredriksson – en flerfaldigt dömd våldsbrottsling som brukar anlitas som ”nazistexpert” och ”antirasistisk debattör” av svenska vänstermedier. Numera sitter han även i styrelsen för RUNG, en förening för ”resande” (ett samlingsnamn för det som förr brukade kallas zigenare och tattare). Enligt medborgarjournalisten hade Fredriksson även varit inne på hans frus hemsida på Facebook och ”gillat” hennes bilder, vilket kändes djupt olustigt. Andra medlemmar i RUNG ska också ha kontaktat honom med uppmaningar i stil med ”passa din tunga”. Fredriksson skröt öppet om kontakten på sin hemsida, men framställde det som om han ”bjudit in Flashback-rasisten till tiggarlägret”. Det är oklart hur Fredriksson fick reda på medborgarjournalistens identitet.

Många andra medborgare har också lagt upp bilder på sociala medier som sägs visa tiggare i dyra bilar eller med dyra mobiltelefoner.

Del 3 publiceras imorgon.