Skip to Content

Demonstration till stöd för Tommy Robinson utanför parlamentet i London. Liknande demonstrationer har genomförts runt om i världen, även i Australien. Stillbild: Red Pill Factory
CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Anarkotyrannins tidsålder

PappersupplaganNya Tider v. 23

Publicerad: 5 juni, 2018, 13:58

  • Svenska

Läs även

I detta nummer gör vi en djupdykning i de drakoniska lagar som stiftas i Storbritannien för att tysta en allt mer missnöjd allmänhet. Samtidigt som den ena härvan efter den andra rullas upp med tusentals våldtäkter begångna av invandrade ligor mot ursprungsbefolkningens döttrar, ska en lag klubbas igenom som ger upp till sex års fängelse för ”rashat”.

Liksom den svenska ”hets mot folkgrupp” är det en gummiparagraf. Den är så vagt formulerad att det är ytterst oklart vad man egentligen får säga och inte. Får man skriva på Facebook att muslimska invandrare från Pakistan är starkt överrepresenterade i dessa våldtäktsligor, eller riskerar man sex års fängelse för att påtala det? Det verkar vara själva syftet med lagen, att medborgarna helt enkelt inte ska våga skriva något kritiskt mot den förda politiken.

Den brittiske medborgarjournalisten och invandringskritiske aktivisten Tommy Robinson greps den 25 maj i Leeds när han filmade misstänkta våldtäktsmän på väg till en rättegång. Robinson dömdes i expressfart till 13 månaders fängelse. Formellt handlar det om att det i Storbritannien finns en lag som förbjuder medierapportering kring pågående fall, då det kan påverka juryn. Att domen kom så snabbt beror på att Robinson redan hade en villkorlig dom för samma ”brott” hängande över sig.

Man kan förstås ha synpunkter på själva systemet. I USA har man också en jury, men där väljer man att isolera jurymedlemmarna från media under tiden rättegången pågår. I Storbritannien isolerar man i stället allmänheten. Speciellt galet verkar ju detta i en tid där sociala medier och extremt snabb informationsspridning hör till vardagen. Att just en invandringskritiker döms enligt denna lag är dock ingen tillfällighet.

I detta nummer visar Dan Malmqvist att repressalier satts i system och är tydligt riktade mot dissidenter som försöker uppmärksamma missförhållanden. De är även riktade mot vanliga britter som råkar skriva för kritiskt om mångkulturen i sociala medier, samtidigt som direkt och uttalad rasism mot européer får passera i toleransens namn.

Nya Tider har kontaktat Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, som brukar tala sig varm för pressfrihet. Hans kommentar är att Tommy Robinson inte är journalist, utan en politisk aktivist. Rättfärdigar det att han grips och döms för sitt journalistiska arbete, Mattsson? Du är ju också en politisk aktivist med en egen politisk agenda.

Ett begrepp som allt oftare används för att beskriva sakernas tillstånd i dag är anarkotyranni. Det innebär att staten å ena sidan inte klarar att hantera den ökande grova brottsligheten, ligorna, klanerna och de etniska konflikterna. Medborgare uppmanas anlita privata vaktbolag när polisen inte räcker till. Å andra sidan vill staten visa att man fortfarande har kontroll, vilket man gör genom att stifta meningslösa ”hårda” lagar och trakassera laglydiga medborgare.

Exempel på sådana låtsaslagar är vapendirektivet, som inskränker rätten till lagliga vapen, trots att det är olagliga vapen som är problemet. Ett annat är samtyckeslagen, som alltså betyder att en man och en kvinna uttryckligen måste samtycka före sexakten, samtidigt som det egentliga problemet är att kvinnor blir överfallna av för dem okända våldtäktsmän.

Utslag av anarkotyranni är också att polisen hellre sysslar med att bötfälla fortkörande bilister än att ta tag i stenkastning eller grövre brott.

Det är de laglydiga, skattebetalande människorna som stressar till jobbet, och som snällt erkänner och betalar sina böter som drabbas, och då har polisen bra statistik på ”lösta brott” att visa upp. Tänk bara att staten finansierar verksamheter som Näthatsgranskaren, som satt i system att leta upp arga inlägg i sociala medier, där företrädesvis äldre kvinnor klagar över de många våldtäkterna och rånen, och anmäla dem för hets mot folkgrupp.

Den redan överbelastade polisen får alltså hundratals med sådana ärenden på sitt bord, trots att våldtäktsutredningar läggs på hög i brist på resurser.

Ett tydligt tecken på att samhället är på väg utför är att reaktionen på gruppvåldtäkter är samtyckeslagar och Metoo, att man lägger ned våldtäktsutredningar i brist på resurser men utreder skämtteckningar. Efter terrordådet på Drottninggatan satte sig Säpo för att hårdgranska nätet – för att hitta arga svenskar som gjorde sig skyldiga till ”hets mot folkgrupp”.
Anarkotyranni i ett nötskal.

Vávra Suk

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • latmask

    Tackar för definitionen av ordet anarkotyranni. Vi behöver verkligen ordet eftersom vi lever i en demokratur.

I statsfeminismens välde

OPINION

Nya Tider Play – en ny flank i mediakriget

LEDARE

Varför klagar inte feministerna på att ”barn” utnyttjas på HVB-hemmen?

KRÖNIKAI detta nummer skriver Sanna Hill ett ingående reportage om missförhållanden på ett kommunalt HVB-hem, där så kallade ”ensamkommande barn” bor. Något som verkar utbrett är att den kvinnliga personalen har sexuella relationer med ”pojkarna”. Tänk er den omvända situationen, att manliga anställda skulle utnyttja minderåriga flickor sexuellt. Men nu är radikalfeministerna tysta.

Varför skall Sverige ingå i The United States of Europe (USE)?

KRÖNIKADen Europeiska Unionen driver idag en kampanj tillsammans med statsledningarna i vissa stora länder för att så småningom få in Europas länder i en federal union. Inför EU-valet i maj kommer man självfallet inte att direkt driva förslaget om en snabb förvandling från EU till USE, men efter valet kommer nog stora resurser sättas in för detta mål.

SD:s antityska tunnelbaneannons är antiintellektuell

KRÖNIKASverigedemokraterna har lanserat en ny, kontroversiell kampanj ämnad att ta udden av Socialdemokraternas upprepade brunsmetningsförsök. Inte desto mindre tyder kampanjen på en brist på kunskap om Tysklands plats i europeisk kultur och historia.

Skrämseltaktik som politiskt maktmedel

OPINION: HENRIK PAETAUMetoden i rubriken är högaktuell i dagens Sverige. Den är ingalunda unik, utan tvärtom en klassiker, och vi behöver varken gå långt tillbaka i historien eller resa långt bort för att hitta ett liknande exempel, nämligen till 1960- och 1970-talets Finland. Det hävdar Henrik Paetau, rektor emeritus i Finland.

Skolan: Ordning och reda kräver disciplin

SKOLDEBATTENHenrik Paetau fick användning av sina erfarenheter som officer när han år 1977 blev rektor över en bråkig skola i Finland och visade hur alla kunde vara delaktiga för en lugnare och tryggare skolmiljö. Man kan så klart inte jämföra 1970-talets finska skola med dagens mångkulturella kaos. På den tiden tampades man med att yoghurt kastades på skolans fasad, medan ”bötning” (rån) var okänt, stora gängslagsmål med kniv och tillhyggen ytterst ovanliga om ens det, och våldtäkter på skolor förekom inte över huvud taget. Även på etniskt homogena skolor kan det förstås förekomma problem, och de metoder Paetau använde med stor framgång går på tvärs emot vänsterns kravlösa och antiauktoritära idéer.

Vad handlade partiledardebatten om egentligen?

KRÖNIKATrots att det är mindre än tre veckor kvar till parlamentsvalet i EU var det mycket lite i debatten som handlade om direkta EU frågor, förutom kanske den alltjämt återkommande kritiken av de av EU:s medlemsländer som inte vill följa den svenska modellen framförallt i fråga om massinvandring. Gång på gång nämndes Ungern och Polen som skräckexempel med hänvisning till ländernas negativa inställning till iden om massinvandring och som typiska motståndare till demokratin.

Gå till arkivet