USA är fast i sitt längsta krig, en hitintills över 15-årig insats i Afghanistan som inte visar några tecken på att ta slut. Detta oaktat vad man kallar insatsen eller hur många soldater man har på plats.
Armégeneral John Nicholson, högste befälhavare i Afghanistan, informerade i början av februari senatens försvarsutskott att ”flygunderstöd och flygrörlighet [transportförmåga] är de mest kritiska återstående luckor som behöver åtgärdas”. Han satte därmed fingret på ett av de mindre kända fiaskona i USA:s insats i Afghanistan – landets flygvapen Afghan Air Force (AAF). De har för närvarande cirka 7 000 anställda och runt 130 flygplan och helikoptrar av olika slag, inklusive utbildningsplattformar. Av dessa kan endast åtta räknas som stridsflygplan, propellerflygplanet A-29 Super Tucano som fungerar som lätt attackflygplan.
Bakgrund och styrkeförhållanden
Sedan den 1 januari 2015, då Natos multinationella väpnade insats International Security Assistance Force (ISAF) övergick i den likaledes multinationella Resolute Support Mission (RS), har fokus legat på utbildning och stöd till den afghanska marionettregeringens väpnade styrkor. Målet var och är att de ska ta över ansvaret för kriget mot talibanerna, så USA kan dra sig ur sitt längsta krig någonsin.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
