AfS – ett nytt miljöparti?

En fråga som många kanske ännu inte har vågat ställa sig är: kan Alternativ för Sverige komma att bli ett nytt miljöparti?  Ja, kanske. Åtminstone finns av allt att döma grundförutsättningarna och grundinsikten. Det som nu utgör deras partiprogram ger ett visst hopp till den som vågar tänka utanför boxen, det vill säga att ett parti som förespråkar en förhållandevis radikal miljöpolitik också kan förespråka en lika sund syn på nationalkänsla.

Utan tvekan finns det hos det svenska folket ett sug efter något nytt, något som ifrågasätter den ytliga liberalismen och slit-och-slängsamhällets konsumism. Kunde detta kombineras med ett motstånd mot massinvandring och islamisering och krav på självklara möjligheter till den nordiska kvinnans äkta och naturliga frihet, ja då skulle detta parti kunna bli något omskakande i svensk politik. Hittills har något sådant inte funnits, vilket har gjort att många känner sig ytterst vilsna. Att många är vilsna är inte svårt att förstå, för vad är det vi ser i dagens svenska politik?

Vi har en socialdemokrati och moderater som sitter fast i betongen och där frihandelsvurmen nu är stark. Detta förstärks genom de liberala partiernas ytterligare extremism på dessa områden. Miljöpartiet var på sin tid en frisk fläkt när det gällde just kraven på en omställning till det ekologiska samhället och insikten om människan som något mer än en homo economicus. Detta projekt har nu fullständigt fallit ihop, och även om den senaste kongressen är ett sätt att desperat försöka vinna tillbaka en liten gnutta förtroende på miljöområdet är det bilden av MP som massinvandrings- och muslimparti, som etsat sig fast hos de flesta av det svenska folket. Och hur sköter sig Sverigedemokraterna? Nja. Tyvärr har deras parti allt för länge dominerats av människor som överhuvudtaget anser att miljöhänsyn och ekologisk hållbarhet är ”flum”. Det är liksom mer av Donald Trumps vurm för kol och olja samt skövling av naturresurser som utmärker SD, så det partiet lämnar faktiskt ett och annat att önska på miljöområdet.

AfS då? Hos dem kan vi läsa om svenskens grundmurade känsla för naturen och hur detta hör samman med viljan att bevara en god livsmiljö. Där kan vi läsa om viljan att främja närproducerad men även ekologisk jordbruksproduktion. AfS skriver även om behovet av en robust energiförsörjning, vikten av självförsörjning på livsmedelsområdet samt insikten om att Sverige måste bli fossilt oberoende, inte bara av miljö- och klimatskäl utan också av säkerhetspolitiska skäl. Sist men inte minst tar AfS i sitt miljöavsnitt upp kampen mot luftnedsmutsning och nedskräpningen av hav och vattendrag, och därmed Östersjöregionens ansvar att samverka tätt. Östersjöländerna har mycket att vinna på att tillsammans ta sig an det gemensamma innanhavets fortsatta överlevnad, och grundförutsättningarna torde vara goda eftersom de flesta Östersjöfolk har en grundläggande, ofta folkligt förankrad känsla för sin natur i sina respektive länder. Våra baltiska grannfolk är ett ypperligt exempel på hur naturkänslan nästan är helig. Detta märks i hela deras kultur.

Alla dessa områden har troligen chansen att vara något som svensken i gemen kan ställa sig bakom, och insikten om Östersjöregionens uppgift att samverka samt dess kulturella frändskap, bådar även gott för en säkerhetspolitisk insikt som dagens miljöparti slaktat som ett uttjänt djur, nämligen att Nato inte är framtiden, utan att vi behöver en gemensam säkerhet – alltså även vänskap med Ryssland. På det viset kan AfS nu med lätthet plocka upp en kastad handske från MP, precis framför ögonen på dem.

Även om kunskap alltid kan förbättras och byggas på underifrån kring vissa, enskilda ämnen, räcker det ändå långt med grundinsikten. Om AFS inser fördelen i att även prata mer miljö och ekologisk hållbarhet förutom de ämnen där de redan skapat sig en trovärdighet kan de på sikt bli en bred folkrörelse i Sverige, en rörelse för svenskhetens och den europeiska kulturens bevarande, plus vår svenska, nordiska naturs bevarande.