Politisk balansgång
Nyamko Sabuni är en mångfacetterad person men framför allt en slipad politiker. Vad hon egentligen tycker är inte nödvändigtvis vad hon säger i alla lägen. Hennes val till partiledare var en svår chock för de vänsterliberala som hittills har haft makten i Liberalerna. Deras ställning är fortfarande stark, så att direkt utmana dem vore dumdristigt. Egentligen vill de inte ha Sabuni som partiledare, men till och med för de allra dummaste politrukerna är det uppenbart att något av de andra alternativen hade lett till ett farväl till köttgrytorna i form av betalda politiska uppdrag. En gräns för dessa människor är frågan om samarbete med SD. Detta togs inte upp i talet, men tidigare under dagen stängde Sabuni dörren för detta, trots tidigare uttalanden som tytt på motsatsen.
En förstörd världsbild är dock för de flesta värre än en förstörd försörjning, därför måste Sabuni gå försiktigt fram och satsa på säkra frågor. Det var därför inte konstigt att talet blev en kompilation av de mest folkkära inslagen i föregående partiledartal med egentligen bara ett unikt utspel, om elektrifiering av vägtransporterna. Med det hoppas Sabuni kunna fånga in de klimatängsliga väljarna, utan att förfalla till pseudoreligiös ritualpolitik. Som brukligt är började talet med ett avståndstagande från Nordiska motståndsrörelsens närvaro i Almedalen, illustrerad med en tom stol i regnbågsfärger. Våld mot barn och kvinnor, klimatångest, damfotboll och annat politiskt allmängods som bedöms gångbart avhandlades med en uppmaning till hoppfullhet: ”Det är med sådan konkret liberal politik vi vänder ångest till hoppfullhet!”
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
