För inte så många år sedan hade detta varit ett radikalt tal, det är det inte längre och de sedvanliga protesterna har i stort sett avklingat. Feministiskt initiativ samlade ett tiotal personer som stod och skanderade de gamla trötta slagorden och komikern Peter Wahlbeck störde senare under dagen en intervju med Expressen, men det senare handlade förmodligen om covid-frågor och inte om ”rasism”.
Jimmie Åkesson valde en för Almedalen helt ny approach. Åkesson är den längste av partiledarna, men bestämde sig för att inte stå upp denna gång. Sittande i en fåtölj inledde han med att läsa en saga om Magdalena. Sagan handlade om hennes tillkortakommanden i stort.
När han sedan ställde sig upp vid talarpodiet var det dekorerat med stenar, några av de hundra stenar som Åkesson i talet lovade att vända på. Sverigedemokraternas 100-punktsprogram som presenterades idag är huvudsakligen inriktat på att angripa den systemhotande brottsligheten, men många av punkterna kommer också att ha effekt på en rad andra samhällsproblem.
De fem punkter Åkesson tog upp i talet är folkräkning, fängelseplatser utomlands, slopad mängdrabatt på straff, avskaffad sekretess mellan myndigheter och betald polisutbildning. Hela listan finns att läsa här.
Med en kort beskrivning av vad som inte längre fungerar i Sverige som bakgrund gick Åkesson vidare med hårda angrepp mot socialdemokratin och dess ministrar, i synnerhet justitieminister Morgan Johansson.
”Sverige mår inte bra, och Sverige har inte mått bra på mycket länge”
Åkesson vände sig därefter till offren för den socialdemokratiska kriminalpolitiken och sade att de har rätt att få upprättelse och att de inte ska behöva vara rädda, det är gärningsmännen som ska vara rädda.
Socialdemokraternas mest framstående förmågor är felprioriteringar och att skylla ifrån sig, enligt Åkesson. Där fick Åkesson också in ett fördömande av Putins krig, när han förklarade att det inte är Putin som åstadkommit de höga drivmedelspriserna i Sverige utan regeringen.
Reduktionsplikten togs upp som den avgörande faktorn i detta och Åkesson redogjorde för konsekvenserna för alla som inte bor i en storstad.
Magdalenas påstådda kärlek till Sverige kritiserades, Åkesson frågade retoriskt om det var i bibliska termer, att den man älskar agar man. ”Socialdemokraterna älskar i första hand sig själva… Socialdemokraterna älskar makten.”
Åkesson målade upp en dyster bild av tillståndet i Sverige med en lång rad hårresande exempel från verkligheten. Han påminde också om att han och Sverigedemokraterna alltid varnat för den här utvecklingen och att det snarare blivit värre än bättre än de förutspått. För detta har de i långa tider blivit kallade ”fula ord”.
Åkesson talade om att vårt samhälle bygger på ett socialt kontrakt, och om vilka förutsättningarna är för det: ”Det sociala kontraktet går till exempel inte alls ihop med en okontrollerad och kravlös massinvandring”.
Att ställa allt tillrätta igen kommer att ta lång tid, kanske generationer, enligt Åkesson, men det viktigaste är att det görs, inte bara för infödda svenskar, utan också för de skötsamma människor som kommit till Sverige. Han tog avstånd från den hudfärgsfixering som råder inom vänstern.
”För oss Sverigedemokrater är det ganska enkelt. Man kan bo i Sverige även om man har sin bakgrund någon annanstans. Man kan flytta hit, man kan sköta sig, man kan göra rätt för sig och så småningom bli svensk medborgare.”
Den som inte vill göra det utan leva på bidrag och brott har däremot ingen plats i ett sverigedemokratiskt Sverige, men det räcker inte med detta. Att bli svensk kräver inte bara att man försörjer sig själv, det kräver också att man anpassar sig till svensk kultur, inte tvärtom.
”…om man som invandrare ställer krav på att Sverige och svenskarna istället ska anpassa sig till hur man själv är van vid att leva, då är man inte välkommen.”
Åkesson övergick därefter till hälsningar till personer han träffat eller läst om som drabbats av det nya Sverige. Susanne i Sölvesborg som tvingas lägga halva månadslönen på elräkningen och inte har råd med andra utgifter fick en personlig hälsning från Jimmie Åkesson: ”Susanne! Vi ser och hör dig. Vi kommer göra allt som står i vår makt för att du och andra i din situation inte ska behöva uppleva något liknande, när vi får chansen att styra. Det har du mitt ord på. Detta är inte värdigt Sverige. Det är inte det Sverige har varit. Det är inte det Sverige ska vara. Sverige ska bli bra igen.”
Omar i norra Järva fick också en hälsning. Han hade berättat om sin oro för sina barn för Åkesson och hur de gängkriminella i hans bostadsområde uppträder som om de äger det och människorna som bor där. Han frågade Åkesson varför de inte är inlåsta eller utvisade, han frågade varför laglydiga måste vara rädda istället för de kriminella. Åkesson hade också en hälsning till Omar: ”Omar, vi ser dig och vi hör dig. Vi kommer att göra allt för att det du drömmer om ska bli verklighet. Sverige ska bli bra igen.”
Även lastbilschauffören Stefan i Småland som oroat sig för liknande saker, bränslepriser och kriminalitet och drogförsäljning, även på små orter i Småland fick en hälsning: ”Stefan. Du har mitt ord på att jag, och Sverigedemokraterna kommer att fortsätta arbeta för en stabil energiförsörjning till ett rimligt pris, både vad gäller bränsle och el. Du har också mitt ord på att de kriminella element som terroriserar snart sagt varenda ort i Sverige…de kommer att få en kraftigt försämrad tillvaro i ett framtida sverigedemokratiskt Sverige. De kommer att jagas, låsas in och, om möjligt, utvisas ur Sverige. Så att Sverige kan bli bra igen.”
Dessa hälsningar var förmodligen ett lyckat grepp. Inte bara gick de bra igenom rutan; Susanne, Omar och Stefan känner, om de är genomsnittliga personer runt 500 andra, som i sin tur känner 500 andra. Det innebär att bara två steg bort från dessa finns en potentiell kontaktyta på 750 000 personer som har en chans att få reda på och känna att budskapet gäller även dem. Det är inte första gången Åkesson använder detta retorisk grepp så uppenbarligen anser man att det fungerar.
Vi allihop fick också en kollektiv hälsning, att fundera på om vi tycker att Sverige ska fungera som det gör, eller om vi vill förändra något. I så fall hälsar Åkesson att vi ska rösta på honom, för att göra Sverige helt igen.
Det avslutade talet som innehållsmässigt egentligen hade kunnat hållas närsomhelst efter de första stormiga åren i Sverigedemokraternas existens.
Sverigedemokraterna har stått kvar, medan övriga partier har kopierat deras politik i allt högre grad. Åkesson behöver inte stå och hålla nationalromantiska tal som de som försöker ta över hans politik måste göra för att vinna trovärdighet. Istället kan han fokusera på konkreta åtgärder, detta var det mest åtgärdsfyllda talet hittills.
Innehållet är ju egentligen inte nytt, detta är vad SD har sagt hela tiden, så därför försöker man istället laborera med formen för att inte mala på i gamla hjulspår. Det är så man ska se stenarna, tidigare har man haft smurfar för att förklara sin politik. Sagoformen som är ett nygammalt inslag i svensk politisk retorik, har vi vad jag kan erinra mig inte sett sedan Astrid Lindgren, som med sin saga ”Pomperipossa i Monismanien” sannolikt kostade Socialdemokraterna valsegern 1976. Den här sagan var dock långt ifrån lika kraftfull.
Värt att notera är också att angreppen var fokuserade på Socialdemokraterna förutom vid ett tillfälle när alla andra partier fick en mild släng av sleven. Det är ett tecken på den samförståndsanda som finns i högeroppositionen. Att han inte angrep övriga partier på vänsterkanten beror på att han vet att deras anhängare inte lyssnar på honom. De måste mellanlanda någon annanstans innan de ens börjar lyssna på honom, så det är de övriga partiernas uppgift i högeroppositionen att locka över dessa väljare.
Det börjar ju bli tjatigt det här, men OK, jag skriver det en gång till: Åkesson höll bästa talet.
Ebba Busch konkurrerar om förstaplatsen, men de ligger ständigt ett steg efter innehållsmässigt, även med en mer nationalistisk form.
