Att systemmedias journalister bävar för att sanningen ska hinna ifatt dem har de tydligt visat genom sina hysteriska reaktioner på de sakliga bemötanden av deras falska nyheter som Nya Tider regelbundet publicerar. Angreppen har dock den senaste tiden nått en ny bottennivå. När man inte hittar något konkret att kritisera i tidningen så tar man till påhittade historier.
Det grövsta övertrampet hittills är Lisa Bjurwald, som i tidningen Journalisten skriver att ”Nya Tider planerar att hota journalister i deras egna hem”. Bjurwald får gärna presentera denna planering, för det är mer än vad jag eller redaktionen känner till.
Troligen syftar Bjurwald på hur den privata åsiktspolisen Expo, där hon dessutom tidigare arbetat, beskrev ett intervjuförsök som Bechir Rabani gjorde hos Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och tidningens reporter Diamant Salihu. Tanken var att fråga dessa hur de försvarar Expressens metoder att hänga ut privatpersoner med namn och bild, göra hembesök hos dem och fotografera dem mot deras vilja. Det senaste exemplet på denna metod är när Salihu åkte hem till Fabian Fjälling som bedrivit medborgarjournalistik och ställt frågor till makthavare – något som det är varje medborgares rätt att göra.
Det spelar ingen roll att Bechir Rabani är palestinier och inte alls var hotfull, journalisterna och kulturvänstern skriker ändå högt om ”högerextremister” som ”hotar journalister”. Att Sanna Hill fotade händelsen fick Expo dessutom helt felaktigt till att Nya Tider stod bakom intervjuförsöket – alltså ”hoten”.
Expo startades av våldsdömda rasister som hatar vita, det har varit våldssekten AFA:s språkrör. Vi svarar därför aldrig när Expo ringer oss med frågor, utan förklarar bara detta för dem. Nu har dock denna skröna nått Journalisten, Journalistförbundets tidning, som sprider den vidare.
Man kan fråga sig varför Lisa Bjurwald inte riktar sin kritik mot Expressen i stället. Expressen publicerar vanemässigt både namn och bild på personer som inte ens är dömda och ibland inte ens åtalade, bara misstänkta – tvärtemot de pressetiska reglerna som tidningen bekänner sig till. Något sådant skulle Nya Tider aldrig göra.
Expressen hänger ut privatpersoner för att de anonymt skrivit något på nätet som tidningens ledning inte gillar. Man skickar sin vapenbrottsdömde reporter för att överraska dem i deras hem med en kamera. Så har aldrig Nya Tider arbetat.
Expressen har flera gånger klandrats av PO och dess ansvarige utgivare har dömts för förtal, bland annat av Mikael Persbrandt. Expressens chefredaktör och två av hans medarbetare har dömts för vapenbrott. Nya Tider har aldrig fällts för något tryckfrihetsbrott och dess redaktörer är ostraffade. Så varför är Expressen okej, Lisa, men inte Nya Tider?
Lisa Bjurwald berättar i samma artikel att hon ska anordna en ”konkurrerande bokmässa” mittemot den ordinarie. Trots att hon är tydlig med att Nya Tider och andra som inte tycker som hon inte ska få vara med där, kallar hon den ”ett neutralt evenemang”. Varför inte bara erkänna att man inte klarar av att det finns åsikter som man inte delar och vill låtsas som att dessa inte finns genom att stänga dem ute?
I systemmedia klagas det mycket över ”hat”, men vad är egentligen några arga kommentarer på nätet från frustrerade medborgare som genomskådat de falska nyheterna de dagligen matas med, mot det som Expressen och liknande tidningar gör mot regimkritiska medborgare? Etablissemangets medier skandaliserar människor så att de förlorar jobb, vänner, utbildning och kanske tvingas flytta från sitt hem. Angreppen i systemmedia följs ofta upp av attacker från journalisternas meningsfränder på gatan, som kastar stenar och rökbomber genom barnfamiljers fönster, som sprejar sina slagord på offrens husfasad och som sätter upp affischer med lögner om personen. Detta drabbar i princip uteslutande regimkritiker eller dem som avviker från åsiktskorridoren.
Så sent som i förra numret berättade vi om Ulrika som råkat ut för gatuvänsterns attacker. Själv har jag också blivit attackerad och det var bara tur att jag hann kasta mig in i min bil och därmed lyckades undvika allvarligare skador. Syftet med attacken var att skrämma mig till tystnad.
Till och med systemmedia erkänner att alla dessa attacker mot personer som inte ställer upp på åsiktskorridoren sker, men man kallar det då att vi ”rider på ett martyrskap”.
Å andra sidan räcker det alltså med att någon står med en mikrofon utanför dörren hos en journalist från systemmedia. Då blir det hysteriska reaktioner om ”hot”. Det visar mer än något annat att de som tillhör systemmedia mer än väl förstår att de lurat folket en gång för mycket.
Det är också därför man kan lansera en pjäs där man vill ”nyansera och förmänskliga IS-terrorister”, som en insändare i detta nummer uppmärksammar, men skriva spaltmeter om hur hemskt och ”hotfullt” det är att 25-åriga Sanna Hill fotade utanför Thomas Mattssons lägenhetsdörr. Och de har rätt på en punkt, det är inte IS-terrorister som kommer att beröva dem deras upphöjda ställning i samhället, utan det är alternativmedia som avslöjar deras lögner och alla de medborgare som kräver demokrati, sanning och rättvisa.
