Amerikanska bönder går på knäna

Amerikanska bönder bör­jar bli desperata. Från delstat efter delstat höjs nu röster, både arga och oroliga, om att små och medelstora jordbruk är närmast omöjliga att driva under rådande förhållanden. Det har varit svåra förhållanden för bönder länge, som dessutom förvärrats varje år, men nu varnar många bönder att de nått vägs ände och helt enkelt inte kan överleva mycket längre.

Skenande priser på allt och där­med ohållbara kostnader för bönder – utan att de får bättre betalt, snarare tvärtom – sammanfaller med oftast allt sämre skördar och därmed fal­lande inkomster.

Nya Tider har i en mängd artiklar och analyser under flera år nu rap­porterat att skördarna inte sällan skadats på grund av frostangrepp på våren, uteblivna soltimmar och värme under tillväxtperioden, och tidig kyla eller till och med snö under skördetid. Onormala regnmängder och översvämningar och, i mindre utsträckning, onormal värme och torka, har plågat bönder världen över de senaste åren. Detta i så stor grad att vi nu ser den globala matsäkerheten hotad. Böndernas problem idag blir därför vårt ännu värre dito imorgon.

Vi tittar i denna artikel närmare på situationen för amerikanska bön­der i den amerikanska delstaten Ar­kansas och vad de har att säga om det alltmer svåra och allvarliga läget för jordbruket.

Bönder under attack

Kostnaderna förvärras av att det är ett fåtal storföretag i leverantörsledet som har närmast monopol på allt det bönderna behöver, samtidigt som dessa storföretag ofta är nära kopplade till multinationella och inte sällan automatiserade storjordbruk som börjat slå ut vanliga bönder på löpande band. Det är inte för inte som miljardärer som vaccinprofitö­ren Bill Gates köpt upp enorma jord­bruksarealer de senaste åren. Upp­köpen har skett över hela världen och bara i USA äger Gates nu minst 275 000 tunnland, vilket är nästan 1,4 miljarder kvadratmeter. Det motsva­rar nästan hela Luxemburgs landyta och gör globalistmiljardären Gates – som helt saknar erfarenhet från jordbruk, precis som han helt sak­nar medicinsk utbildning – till den i särklass största privata ägaren av odlingsbar mark i USA.

Räddningspaket och subventioner från staten räddar små- och medel­stora bönder temporärt, men dessa är svåra att planera för. De varierar från år till år, det är osäkert vilken typ av hjälp som kommer att erbju­das och om just din gård kommer att vara berättigad, och om du till slut ändå beviljas stöd är det osäkert hur mycket som till slut betalas ut. Och när de blir nödvändiga för överlev­nad – år efter år – så blir situationen extremt osäker och stressande.

Alla bönder som behöver denna hjälp för att överleva vet att de lever på nåder från en stat som i många fall, inte minst i Europa, inte gör någon hemlighet av att de följer globa­listiska agendor och vill få bort dem. Bönder och matproduktion är ett hot mot klimatet, är mantrat som globa­listerna pumpat ut och som reger­ingar världen över, inte minst i väst, har anammat. Det tar sig uttryck i politisk och medial svartmålning, allt hårdare och dyrare regler, högre skatter, tvångsavlivning av boskap och till och med beslagtagna bond­gårdar (se till exempel ”Kriget mot lantbruket” i NyT nr.3/2024).

Bönder i många länder känner idag med rätta att de är under attack, samtidigt som de saknar välbehövt stöd från en oftast ovetande allmän­het, även om positiva undantag finns i länder som Frankrike.

Bönderna blir lurade

Undertryckt ilska och oro har alltså plågat amerikanska bönder i flera år, och under ett möte mellan ame­rikanska tjänstemän och bönder den 2 september kokade det över. Tjänstemän utskickade av represen­tanten Rick Crawford, senatorerna Tom Cotton och John Boozman samt guvernör Sarah Sanders hade rest till Brookland för att prata med en handfull bönder. De möttes av över 400 bönder som fyllde möteslokalen till bristningsgränsen, på en tisdag. Detta trots att de bara givits tre da­gars varsel och mötet förlades mitt under pågående ris- och majsskörd, som bönderna har svårt att hinna med som det är. De synbart överras­kade tjänstemännen bombaderades med hård kritik och en uppsjö av klagomål.

Det här är den värsta jordbruksekonomin i mitt liv.

– Adam Chappell

Tre bönder intervjuades efteråt av bondejournalen AgWeb. Först ut var Adam Chappell, som påtalar att det nu blivit så illa att bönderna inte längre kan förneka den katastrofala situationen:

– År efter år av att sopa all den här skiten under mattan och låtsas som att det inte händer har fört oss till denna brytpunkt. Åratal av att nätt och jämnt klara oss, överleva med räddningsåtgärder och sedan göra om allt igen nästa år. Det är definitio­nen av galenskap.

Efter denna självkritiska inled­ning vänder Chappell udden mot det amerikanska jordbruksdepartemen­tet USDA, som han menar förleder bönderna:

– Jag är trött på USDA-diagram som visar att jordbruksinkomsterna kommer att öka.

Nya Tider har i egna unika ana­lyser tidigare bevisat att USDA ma­nipulerar både produktions- och lagringssiffror, för att skyla över ett växande produktionsunderskott. Det antas göras för att dels dölja en an­nalkande spannmålskris, dels för att hålla nere priserna. Om det upplevs som att ingen brist finns, så kom­mer ingen heller att betala bönderna mer för deras skördar. Detta upprör bönderna, som normalt får mer be­talt per enhet om landets skördar är mindre än normalt genom att bris­ten driver upp priserna. En situation med mindre skördar, lägre kvalitet och därmed mindre betalt, i kom­bination med manipulation för att trycka ned marknadspriserna blir sammantaget katastrofalt för bön­derna. Chappell skräder inte orden:

– Detta är den värsta jordbruksekonomin i min livstid under åt­minstone de senaste tre åren, och nu tvingas bönder i konkurs eller att lämna gården.

Storföretagen skor sig

Chappell vill att andra bönder bör­jar förstå att räddningspaket på na­tionell nivå, oaktat hur stora och många, nästan aldrig når små eller medelstora bönder, som behöver dem mest:

– Vakna upp: Vart tror ni att de pengarna tar vägen? De kommer inte att gå till bönder, utan hamnar i [de multinationella] jordbruksleverantö­rernas fickor.

Hela jordbruksindustrin, en grundpelare för amerikansk och global matsäkerhet, vilar än idag på vanliga lant- och jordbrukares ax­lar – även om storföretagen tar över mer och mer. Chappell påtalar att det är just de vanliga bönderna som drabbas i särklass hårdast, både av­seende kostnader, subventioner och stödpaket. Alla höjer sina priser och får mer betalt – utom just bönderna. Skulden ligger i stort på storföreta­gen, ”Big Ag”, menar Chappell, och varnar för giriga aktieägare:

– Utsäde, bekämpnings- och göd­ningsmedel, allt ligger i händerna på ett fåtal företag som kontrollerar hela marknaden. Vill ni fixa jordbruket? Starta då en federal utredning mot storföretagen. Växande kvartalsvin­ster och stora aktieutdelningar blir meningslösa när bönderna inte har råd att köpa deras produkter längre.

Chappell förklarar hur det går till när storföretagen i form av leveran­törer och uppköpare skor sig på både bönder och slutkunder samtidigt som bönder inte får ökade intäkter.

– Om majspriserna plötsligt skulle höjas den här månaden, kommer kvävegödselpriserna magiskt att sti­ga året därpå. Om sojabönpriserna stiger till 15 dollar imorgon, kommer en påse bönor att klättra till 90 dol­lar [för slutkund]. Garanterat. Och kaliumgödsel kommer då att nå 1 000 dollar. Monopolproblemet är verkligt, konstaterar Chappell.

Chappell berättar sedan indignerat att bakom stängda dörrar, borta från mikrofoner och kameror, erkänner federala politiker detta skadliga ”mo­nopolinflytande”:

– De säger alla till mig att de är medvetna om ett monopolproblem, och de förnekar inte att det existerar. Men de gör ingenting. I stället får vi räddningspaket och pengarna glider direkt ur våra händer och in i de stor­företag vi redan är skyldiga pengarna – monopolen. Samtidigt lobbar sam­ma företag för att vi ska få räddnings­paketen. Fattar du?

Chappell understryker att detta är verkligheten för bönderna idag:

– Det här är vad bönderna vet och upplever. Du kan slå vad om att mono­polen kommer att få sina pengar. Om du tror något annat har du skygglap­par på dig.