Även i det venezuelanska Nationalgardet växer missnöjet. Foto: Wikipedia/Jamez42

Analys: Venezuela

På kartan och med hänsyn till uppgifter om venezuelanska krigsmaktens tillstånd kan en militär intervention förefalla som en enkel match, men verkligheten är mer komplicerad. Med Trumps förhållandevis icke-interventionistiska politik förefaller därför en storskalig intervention osannolik. Förhållandena kan dock snabbt ändras.

Ur amerikansk synvinkel kan situationen i Venezuela synas vara lik den när man med stort regionalt stöd på några veckor krossade Irak, som då var en av Mellanösterns största militärmakter. Det irakiska Republikanska gardet visade sig vara en papperstiger och övriga förband var inte ens det. Det finns dock annat som talar för att situationen mer påminner om Vietnamkriget. Terrängen i Venezuela lämpar sig inte för pansarstrid utan för gerillakrigföring och trots att venezuelanska försvarsmakten enligt rapporter är dåligt övad, utrustad och motiverad kan en utländsk intervention motivera soldaterna till en uppryckning.

Rapporter sedan en lång tid tillbaka talar dock för att situationen börjar bli desperat även inom krigsmakten. Också bland högre officerare börjar missnöjet breda ut sig, trots löneökningar. Den 25 januari meddelade Venezuelas militärattaché i USA, överste José Luis Silva, att han och två andra officerare på ambassaden inte längre erkänner Nicolás Maduro som president.

Även om stora delar av armén är i dåligt skick har Venezuela en imponerande luftförsvarskapacitet, vilket gör att det kan bli svårt för en angripare att få luftherravälde.

Maduro i praktiken militärt isolerad

Den sittande presidenten, Nicolás Maduro, har betydligt mindre stöd, både nationellt och internationellt, än talmannen Juan Guaidó, som utropat sig till interimspresident. Förutsättningarna för Maduro att få internationell hjälp är små, de aktörer som kan stödja honom har inte förutsättningar för ”power projektion”, strategisk kraftsamling på bortaplan, i Sydamerika. Turkiet kan avskrivas direkt, liksom Iran som nu också uttryckt stöd för Maduro, men som är under starkt tryck på hemmaplan. Kina följer en försiktig linje och kommer att agera diplomatiskt, men inte militärt.

Den största aktören som kan tänkas ingripa är Ryssland som tillsammans med Kuba utgör de enda aktörerna med någon förmåga att hjälpa Maduro. Rysslands förmåga att verka i området är kraftigt begränsad bland annat till följd av att man inte längre har någon bas i närområdet. Den ryska militärbasen på Kuba, som huvudsakligen sysslade med signalspaning, är nerlagd sedan 2002. Det finns därför ingen logistisk kapacitet för ett storskaligt militärt ingripande. Ett talande tecken är att när man ville visa sitt stöd för Maduro i mitten av december 2018 var det bästa man kunde hitta på var att skicka två TU-160 strategiska bombplan. En taktiskt meningslös symbolhandling vars syfte snarare var att visa USA att man har viljan att stödja Maduro, men som samtidigt visade på oförmågan.

Artikeln fortsätter

Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Läs även:

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Guldbaggegalans förfall

🟠 KULTUR Guldbaggegalan har länge varit något jag har sett fram emot och njutit av, att först se filmstjärnor anlända på röda mattan och sedan följa prisutdelningen med spänning, ledd av en rolig konferencier. Numera är det dessvärre plågsamt att se den, bland annat på grund av vulgärt språk och politisk propaganda. Den första och sista delen leddes i år av okända afrikaner som hade ett vulgärt språk, med uttryck som ”What the fuck!”

Legender: Bakom kulisserna av myterna som styr oss

🟠 KULTUR I en värld mättad med info-fiction – virala inlägg på X, blockbusters eller valkampanjer – är legender inte längre berättelser från förr. De är en industri, en strategisk konst, som Bruno Fuligni avslöjar i sin bok ”Le Bureau des légendes décrypté”, där han utforskar spioners tekniker för att skapa trovärdiga täckmantlar. ”Le Bureau des légendes” är den franska titeln på TV-serien ”Falsk identitet” som sändes i SVT 2016.

Jättevargen ylar igen

🟠 Forskare: Första utrotade djuret återskapat Tre jättevargar påstås vara de första återskapade exemplaren av en utdöd djurart. Företaget bakom kritiseras dock för att presentera genmodifierade hybrider, som bara delvis har de utdöda generna, men samtidigt visar deras tekniska framsteg att det är möjligt att återskapa arter – men även att genmodifiera människor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.