Som brukligt är numera inleddes talet med lite nazistdillande. Förra året blev det riktigt effektfullt eftersom Nordiska Motståndsrörelsen var på plats och häcklade henne. I år blev det samma dussinvara som vi redan hört tre versioner av.
Verkligheten har hunnit ikapp Annie Lööf så pass långt att hon inte längre förnekar de massinvandringsrelaterade problemen. Problemet är att hon bara ser vissa av symptomen som skjutningar och bristande integration, men inte grundorsakerna. I Lööfs värld är detta också bara smärre problem. De stora problemen är Trump, Putin, Brexit, men framförallt klimathotet och de ökande klyftorna mellan stad och land. Det senare är frågor som går hem hos de två kategorierna centerväljare, landsbygdsbor och innerstadsliberaler. Dessa frågor upptog därför huvuddelen av talet.
Lööf tog också upp situationen i förorten Angered och en berättelse om en invandrare från Syrien som inte lyckats integreras. Hon lät påskina att allt skulle lösa sig om bara invandrarna fick jobb, vilket Januariöverenskommelsen skall åtgärda. Särskilt bisarrt blir det när Lööf säger att ”verkligt ansvarstagande handlar just om att förhålla sig till verkligheten, inte utgå från önsketänkande”. Den oro som finns inför utvecklingen togs upp, men man fick intrycket att det mest var miljön som folk oroar sig för. Även detta skall lösas med Centerpartistisk politik: ” Skall orons och rädslans röster runt om i Sverige kunna vändas till framtidstro, då är en ännu starkare liberal kraft direkt avgörande”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
