En källa till kunskap om Ansgars verksamhet har vi i den biografi som Rimbert, ärkebiskopen i Hamburg-Bremen (865–888) skrev om Ansgar. Biografin har namnet Vita Ansgarii, på svenska Ansgars liv eller Ansgarskrönikan. Rimbert efterträdde Ansgar som ärkebiskop och troligen var han med Ansgar vid det andra besöket i Birka.
Rimberts Vita Ansgarii är ett gediget faktabaserat arbete utan legendariska utsmyckningar och är en av de första skriftliga källorna som redogör för händelser i det område i Norden som senare skulle komma att bli Sverige. Ansgar föddes den 8 september 801 i Fouilloy nära Amiens i nuvarande Frankrike. Hans mor var en mycket from och kärleksfull kvinna men sorgligt nog dog hon när Ansgar bara var fem år gammal. Kort tid efter moderns död beslöt fadern att sända lille Ansgar som oblat till benediktinerklostret Corbie vid floden Somme. Oblat kallades barn som överlämnades till ett kloster för att där få sin uppfostran. Även vuxna som tog del i klosterlivet som lekbröder eller leksystrar kallades oblat.
Lille Ansgar skulle så gå i klosterskola och i klostret fick han en ny familj som utgjordes av de jämnåriga skolkamraterna och de undervisande munkarna. Pojkarna ägnade sig inte åt studierna med någon större flit. Men en natt hade Ansgar en dröm eller snarare en vision där han såg sig själv sjunka ner i gyttja och dy. I ett fjärran paradis såg han jungfru Maria och sin mor som båda vinkade till honom. Den heliga jungfru Maria gav honom ett löfte att han ska få återse sin mor om han slutade med att enbart ägna sig åt lekar utan inriktade sig på ett allvarligare och värdigt liv. Han måste studera!
Ansgar började fördjupa sig i Bibelstudier. Han blev också angelägen om att utröna Guds vilja med sitt liv. När han var 21 år blev han klosterföreståndare i det nya klostret Corvey vid floden Weser i Nordrhein-Westfalen. Där skulle han också leda undervisningen i den nya klosterskolan.
Ansgarskännaren J Helander beskriver i Nordisk Familjebok Ansgar som en mystiker, visionär och eremit. Han utstrålade en stark kärlek till det heliga och han strävade efter få vara ”de blindas ögon, de haltas fot och de fattigas fader”. Han hade förmågan att praktiskt förverkliga sina syner och uppenbarelser och detta blev utslagsgivande för hans gärning.
I en annan, senare vision, upplevde han Skärselden, den plats där människans själ renas från synden innan den kan komma till himlen och de saligas hemvist. I denna vision hörde han Guds röst som sade: ”Gå bort, och kom tillbaka till mig, när du har vunnit martyrkronan!” Efter denna vision hade Ansgar en brinnande längtan efter att få lida martyrdöden för Jesu läras skull. Många missionärer som gav sig ut bland hednafolken hade lidit martyrdöden så detta öde kunde mycket väl även drabba Ansgar när han väl reste ut som missionär.
Nils Ahnlund betonar i sin bok om Ansgars levnad att Ansgar hade en äkta och innerlig fromhet och var hängiven missionens uppgift. I allt han företog sig skymtade hans fromhet fram. Sina inkomster gav han till behövande och till stiftets vård. Sitt eget livsuppehälle tjänade han genom att tillverka fiskenät. Han förde ett asketiskt liv och levde främst på bröd och vatten och gick omkring iklädd tagelskjorta.
Snart skulle han få möjlighet att ge sig ut på missionsfältet!
Den förste som gjorde ett försök att missionera bland danerna var engelsmannen Willibrord, frisernas apostel som omkring år 735 for till danernas kung och försökte omvända honom. Detta företag lyckades inte. Ungefär hundra år senare gjordes ett nytt missionsförsök av ärkebiskop Ebo av Rheims som 823 begav sig som påvligt sändebud till Hedeby där han fick förkunna evangeliet och många skall ha omvänt sig. Men någon kristen församling grundades inte och inte heller byggdes någon kyrka.
Ett viktigt steg mot danernas kristnande togs 826 när kung Harald tvingades att lämna landet och sökte hjälp hos kejsar Ludvig den fromme, son till Karl den Store. Harald kom med hela hundra skepp och väl framme hos kejsaren lät han och flertalet av hans följeslagare döpa sig för att därmed få kejsarens stöd. Ansgar, som då var 25 år, ville gärna följa med till Danmark för att kristna danerna. Det var inte något enkelt arbete men han stannade kvar och missionerade i kraftig motvind åren 826–827. Under den tiden friköpte han kristna slavar och krigsfångar som han undervisade och uppfostrade i den kristna läran.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
