I Nya Tider v. 31/2019 tar Dan Ahlmark upp frågan om personligt ansvar för politiker som säljer ut sitt land. Att frågan är aktuell är politikernas eget fel. De rundar demokratin och försöker permanenta sitt maktinnehav genom att öppna gränserna för massor av oidentifierade utlänningar i full medvetenhet om att många inom den tilltänkta valboskapen kommer att begå grova brott mot det egna folket. Man godtar lagbrott bland myndigheterna och beordrar sina tjänstemän att strunta i både utlänningslagen och brottsbalken – allt för att gynna sina partier, sina internationella kontakter och i slutändan sig själva.
Man behöver inte vara jurist för att finna det stötande att politiker, efter återkommande lagbrott med svåra konsekvenser för andra, obesvärat glider vidare till ambassadörsposter och välbetalda, arbetsfria, internationella uppdrag medan de sämst ställda svenskarna får brottas med konsekvenserna av de höga herrarnas lek vid de statliga skrivborden. När politiker inbillar sig att sådant fulspel är utan konsekvenser är detta, om något, att vara naiv.
Ahlmark fokuserar på retroaktiv lagstiftning. Denna metod har trots allt förankring i modernt rättsmedvetande. Under socialdemokratiska regeringar har Skatteverket fått hjälp av riksdagen med att i efterhand förbjuda olika typer av lagliga transaktioner.
Vi känner alla till vad som hände den norske politikern Vidkun Quisling, efter att han valt att samarbeta med den tyska ockupationsmakten.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.