Spekulationerna började när det stod klart att hela Grand Hotel i Stockholm var bokat av en och samma hyresgäst den 12–15 juni. Så småningom bekräftades ryktena: Bilderberggruppen skulle hålla sitt årliga möte i Sverige, för första gången på över 20 år.
Förra året kunde Nya Tider, som första tidning i världen, avslöja att mötet skulle hållas i Madrid. I år hade man täppt till luckan i sekretessen och vi fick vetskap om mötet på samma sätt som alla andra medier, genom spekulationer kring hotellbokningen som senare bekräftades.
Som man kunnat förvänta sig fungerar gruppens strategi att ”gömma sig i fullt dagsljus” bara bättre för varje år. Allt eftersom tiden går bleknar minnet av att gruppens möten en gång i tiden var mycket mer hemliga än idag, till den grad att många erfarna samhällsbevakande journalister var helt omedvetna om att de ägde rum. Politiker som deltagit förnekade ofta att de deltagit, eftersom det på den tiden ansågs djupt kontroversiellt att politiker som ska representera sina respektive nationer frotterar sig med medlemmar av finanseliten bakom stängda dörrar.
Idag är kritiken milt uttryckt begränsad i de stora medierna. Faktum är att Nya Tider inte kan hitta någon alls. På vänsterkanten kommer viss kritik från alster som ETC, på högerkanten från Fria Tider, Samnytt med flera. Inom den politiska mittfåran är det uteslutande neutrala artiklar, eller med andra ord tyst godkännande. Ofta döljer de ”lugnande” orden ett medgivande av gruppens stora makt över världsutvecklingen. När P4 Stockholm intervjuade Christina Garsten, professor i socialantropologi som har studerat organisationer och tankesmedjor, lät det exempelvis så här:
– Man vill ha samtal i avskildhet med en hög grad av diskretion. Man vill gynna det öppna samtalet, pröva idéer innan de når ut i offentligheten och upprätthålla en viss integritet.
– De som medverkar här är ju inflytelserika personer som sitter i olika typer av inflytelserika nätverk och kan föra förslag vidare. Vad man kan göra är att forma den politiska agendan eller affärsmässiga agendor genom att föra frågorna vidare i olika respektive organ, som i riksdagen och i företagsledningar och så vidare.
Kritiker på vänsterkanten tenderar att angripa Bilderberggruppen därför att man ser den som en planeringsgrupp för Natos och den västerländska kapitalismens fortsatta världsdominans. Kritiker på högerkanten menar tvärtom att Bilderbergarna sviker västvärlden och dess suveräna nationer genom sitt betonande av globalism och sitt stöd för massinvandring och andra företeelser som skadar västvärlden.
Gemensamt för kritiker till både höger och vänster är att de ser det som djupt problematiskt ur demokratisk synvinkel att folkvalda politiker bokstavligen konspirerar med företrädare för finanseliten bakom lyckta dörrar. Det är också en kritik som understundom letat sig in i den politiska mittfåran, exempelvis fördes den fram i Svenska Dagbladet år 2013 – men det är lindrigt uttryckt tunnsått med den kritiken.
Bilderberggruppen har varit föremål för så många konspirationsteorier av varierande kvalitet att det vore lönlöst att ens börja lista dem. Vissa är övertygade om att Bilderbergarna helt enkelt ljuger när de säger att de bara diskuterar världsutvecklingen utan att fatta några beslut.
I denna artikel håller vi oss till vad vi faktiskt vet – att folkvalda politiker träffar representanter för den globala finanseliten, tillsammans med diverse experter utvalda av denna elit, för att diskutera världsutvecklingen bakom lyckta dörrar. Många kritiker anser att detta är ”illa nog” och att det inte behövs formella beslut för att verksamheten ska utgöra ett hot mot demokratin.
Signaturen HusvagnSvensson, moderator på diskussionsforumet Flashback, sammanfattar den synvinkeln: ”Det är enligt min mening omöjligt att nätverkande och informationsutbyte mellan makthavare från olika maktsfärer är något annat än maktutövning per definition, det behöver inte fattas några formella beslut för att en sådan skall vara vid handen.”
Diskussionsfrågor vid Bilderbergmötet 2025
- Transatlantiska relationer
- Ukraina
- USA:s ekonomi
- Europa
- Mellanöstern
- Auktoritär allians
- Försvarsinnovation och motståndskraft
- AI – avskräckning och nationell säkerhet
- Spridning [troligen av kärnvapen – NyT]
- Geopolitik kring energi och kritiska mineraler
- Avfolkning och migration
Världsherravälde genom AI?
Brittiska vänstertidningen Guardian stoltserar med den enda erfarna och kritiska Bilderberg-bevakaren inom den politiska mittfåran: Charlie Skelton. Förra året sammanfattade han mötet som ”krig, AI och mer krig”. I år lyder Skeltons rubrik: ”Kina spökar på Bilderbergmötet när de vanliga misstänkta smider planer för världsherravälde”.
Årets diskussionsämnen kan onekligen sammanfattas som just ”världsherravälde”. Av elva ämnen handlar sju på ettdera sättet om konflikter runtom i världen, där västvärlden är, eller riskerar att bli, indragen. Kina nämns inte direkt, men ingår uppenbarligen i den ”auktoritära allians” som diskuterades. Även produktion av kritiska mineraler ingick i diskussionerna, där Kina är världsledande.
Kina utmanar också västvärldens teknologiska dominans, särskilt vad gäller AI, artificiell intelligens.
Eric Schmidt, tidigare Google-chef – och långvarig medlem i Bilderberggruppens styrkommitté –varnade tidigare i år för att Kina är på väg att gå om västvärlden i fråga om AI. Han tror att det bara kommer att dröja tre till fem år innan någon form av ”superintelligent AI” utvecklas. Schmidt menar att de geopolitiska insatserna är gigantiska, eftersom den som hinner först kan uppnå ”total militär dominans”.
Eller med andra ord, världsherravälde.
Ett problem är, enligt Schmidt, att det krävs enorma mängder energi för att vinna kapplöpningen mot superintelligent AI. Skelton påpekar att överhuvudet för Internationella energirådet IEA, Fatih Birol – som deltog i Bilderbergmötet – nyligen skrivit på X att ”de globala energibehoven från datacenter som driver AI kommer att stiga kraftigt under nästa årtionde”.
Vi förlorar elkapplöpningen
Skelton underlåter däremot att påpeka ett uppenbart följdproblem, kanhända därför att det mestadels är vänstern som kan hållas ansvarig för det: Medan Europa satsat uteslutande på ”grön energi” och avvecklat de mer robusta energislagen, har Kina satsat lika hårt på båda. Kina tog fem nya kärnreaktorer i drift under förra året och ytterligare 27 är under konstruktion. Man inledde konstruktion av nya kolkraftverk med en total produktion på 94,5 GW. I juli förra året hade man 1 161 kolkraftverk i bruk. Samtidigt byggde man även förnybara energikällor. Den totala energiproduktionen ökade med 4,6 procent jämfört med året innan.
Under tiden kämpade Europa – utan nämnvärd framgång – för att göra sig kvitt beroendet av rysk gas, som skapats inte minst genom tidigare nedläggning av tysk kärnkraft på initiativ av De gröna och Vänstern. EU:s totala energiproduktion ökade med blygsamma 1,1 procent 2024, från att året innan ha sjunkit med hela 3,4 procent.
Kina producerar idag omkring 9 400 TWh per år. Det är mer än dubbelt så mycket som USA:s 4 300 TWh och 3,4 gånger så mycket som EU:s 2 700 TWh. Och energipriserna är därefter: i runda tal betalar EU-medborgare 3,5 gånger så mycket för sin hushållsel som kineserna, och industrin 2,3 gånger så mycket. USA ligger betydligt bättre till jämfört med Kina, med nästan lika låga priser för industrin, även om hushållen fortfarande betalar dubbelt så mycket.
På så vis är alltså diskussionsämnet ”Geopolitik kring energi och kritiska mineraler” nära knutet till ämnet ”AI – avskräckning och nationell säkerhet”. Det finns en uppenbar risk att Kina kan vinna kapplöpningen, en risk som ökar på grund av hur energislukande AI-centraler är.
Det kan i sammanhanget noteras att en av de svenska deltagarna i år var energiminister Ebba Busch.
AI och drönare
”I denna desperata vinnaren-tar-allt-kapplöpning till världens nycklar, där ’geopolitik kring energi’ blir allt viktigare, kommer kraftverk – tillsammans med de datacentraler de försörjer – att bli de viktigaste militära målen. Där träder AI-drönarna in”, konstaterar Skelton.
Mycket riktigt bevistades årets Bilderbergmöte, precis som förra året, av ett antal företrädare för försvarsindustri och drönarteknologi. Förutom Eric Schmidt fanns Patrice Caine från franska Thales, ”ledande inom den snabbt växande marknaden för obemannade flygsystem”; Gundbert Scherf, medgrundare till tyska drönar- och AI-bolaget Helsing; samt en av de tidiga investerarna i Helsing – Daniel Ek, VD för Spotify, vilket antagligen förklarar att Ek deltar för andra året i rad.
Man kan även lägga till Arthur Mensch (Mistral AI, Frankrike), Alex Karp (Palantir, USA), Brian Schimpf (Anduril, USA) och inte minst Peter Thiel, grundare till både Palantir och Anduril. Och sist men inte minst den svenske affärsmannen Marcus Wallenberg, medlem av Bilderberggruppens styrkommitté och styrelseordförande för Saab AB som gynnats kraftigt av den krigiska världsutvecklingen och de tillhörande försvarssatsningarna. Antalet storskaliga beställningar till Saab ökade med 71 procent år 2024, och man leder bland annat Sveriges utveckling av egen drönarteknologi tillsammans med Försvarsmakten.
Kort sagt var det en rejäl drönar- och AI-representation på årets Bilderbergmöte, precis som förra året. Men vad som diskuterats är hemligt.
Svenska deltagare
Eftersom mötet hölls i Sverige var det fler svenskar än vanligt som bevistade Bilderbergmötet. Bland politiker var det Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, Energi-, närings- och industriminister Ebba Busch (KD) och statsminister Ulf Kristersson (M). Kristersson stod inte med på den officiella deltagarlistan och uppgifterna går isär om huruvida han enbart var med vid invigningen av mötet för att hålla ett tal med tillhörande frågestund, eller även deltog under andra delar av det.
Från näringslivet var de svenska deltagarna Daniel Ek (VD Spotify), Börje Ekholm (VD Ericsson-koncernen), Micael Johansson (VD Saab), Conni Jonsson (VD för riskkapitalbolaget EQT), Martin Lundstedt (VD Volvo), samt inte bara Marcus Wallenberg utan också hans kusin Jacob Wallenberg, som tidigare även han suttit i styrkommittén.
Utöver de AI- och drönarorienterade deltagare vi nämnt ovan, utgjordes de internationella deltagarna av ungefär samma blandning som vanligt: stenrika affärsmän, samt högt uppsatta militärer, politiker, tjänstemän och experter av olika slag. Den fullständiga deltagarlistan är numera ingen hemlighet utan finns publicerad på Bilderberggruppens hemsida, och har även återpublicerats av massmedierna. Så även deltagarlistorna för tidigare år, men där bör man vara medveten om att de troligen inte är fullständiga – individer som inte officiellt varit inbjudna har ibland blivit iakttagna och fotograferade på väg in eller ut från ett möte. Följande deltagare kom från Sverige:
- Magdalena Andersson, Partiledare, Socialdemokraterna
- Ebba Busch, Energi-, närings- och industriminister
- Daniel Ek, VD, Spotify SA
- Börje Ekholm, VD, Ericsson-koncernen
- Micael Johansson, Styrelseordförande och VD, Saab AB
- Conni Jonsson, Grundare och styrelseordförande, EQT Group
- Martin Lundstedt, VD, Volvo Group
- Jacob Wallenberg, Ordförande, Investor AB
- Marcus Wallenberg, Ordförande, Skandinaviska Enskilda Banken AB
Globalistisk agenda
Att satsa på att vinna en ödesdiger kapplöpning mot Kina är kanske inget som sticker i ögonen på många läsare. Man kan vara kritisk mot den ökande övervakningen av västerländska medborgare – där Palantir ofta pekas ut som en av de stora bovarna – och ändå tycka att det kinesiska kommunistpartiet troligen är ett betydligt värre alternativ. Trots alla nedstängningar och vaccinmandat i väst var Kina fortfarande ”värst i klassen” under den så kallade covidpandemin, för att inte nämna landets system för ”social kredit” och dess omfattande övervakningsapparat med ansiktsigenkänning och realtidsövervakning av sociala medier.
Och ifall Eric Schmidts förutsägelser stämmer – om loppet kommer att vara avgjort inom några korta år och energiproduktion spelar en avgörande roll – är det onekligen bråttom ifall inte det kinesiska kommunistpartiet ska sitta på världens första ”superintelligenta AI” och uppnå ”total militär dominans”.
Det kan emellertid ifrågasättas om Schmidts förutsägelser är korrekta eller om han har en annan agenda än den han uppger. Att måla upp en bild av att Kina i närtid ska kunna uppnå världsdominans gör naturligtvis att demokrati, transparens och medborgarinflytande framstår som mindre viktiga, och kan användas av aktörer som själva vill ha mer makt. Bilderbergarnas hemlighetsmakeri lämnar fältet fritt för spekulationer om deras egentliga avsikter.
Vidare tål det att påpekas att Bilderberggruppen har ställt sig bakom klimatagendan och den ”gröna omställning” som lett till att EU nu har mindre än en tredjedel av Kinas energiproduktion. Några exempel på Bilderberg-deltagare som drivit på utvecklingen är Christine Lagarde (IMF, ECB), Romano Prodi (tidigare ordförande för EU-kommissionen), Fatih Birol (IEA), samt en rad företrädare för banker och bolag som Goldman Sachs vilka drivit på utvecklingen genom att främja subsidier till ”grön” energi. Och man har även översett den massinvandring som lett till uppgivenhet och sänkt försvarsvilja hos just de grupper som annars hade varit de första att ställa sig i fronten för fosterlandet.
Bilderberggruppens agenda genom åren har handlat om att främja globalism; man har bara haft olika syn på det rätta sättet att göra det på. Europeiska och amerikanska deltagare har haft olika syn på vissa saker, som Israel-Palestinakonflikten och hur Ryssland bör motas i grind. Men i slutändan, menar kritikerna, har det alltid handlat om makt, pengar och kontroll – för att gynna Bilderbergarna själva, inte av lojalitet mot västvärlden.
Israel blev för övrigt högaktuellt då landet attackerade Iran under Bilderbergmötets första dag. Många har spekulerat i hur deltagarna reagerade på detta nya krig, hur diskussionerna gick, och om några av dem hade förhandskunskap om vad som skulle ske. Mötet inkluderade bland annat Mark Rutte, Natos generalsekreterare, som borde ha bättre underrättelser än nästan någon annan. Men, ingen insyn.
Västvärldens öde
Bilderberggruppens officiella och ursprungliga syfte är att ”främja transatlantiskt samarbete”. Men under de 70 år som gruppen haft inflytande har västvärlden gått från total världsdominans till att stå vid avgrundens rand på fler än ett sätt – inte minst demografiskt. Bilderbergarnas insatser hittills tycks främst ha varit att driva på denna utveckling.
Ska man tro de mest långtgående konspirationsteorierna så är Bilderberggruppen i praktiken en hemlig världsregering med ondsinta planer som inkluderar att avfolka hela världen – en teori som för övrigt fick vatten på sin kvarn i sociala medier när ett av årets diskussionsämnen var ”avfolkning och migration”. En mer välvillig tolkning är att Bilderbergarna tänkt ta upp den ”kris i befolkningsfrågan” som makarna Myrdal behandlade i boken med samma namn redan 1931.
I vanlig ordning när det gäller Bilderberg: Ingen insyn och fortsatt globalistisk agenda gör det svårt att tro att gruppen har västvärldens, eller världens, bästa för ögonen.
Under de senaste åren har dock ett fåtal inom finanseliten, med Elon Musk som den mest frispråkige av dem, i försiktiga ordalag vänt sig emot ersättningsinvandring som lösning på västvärldens låga nativitet och sagt att man borde satsa på att öka barnafödandet i stället. Det bör nämnas att styrkommittémedlemmen Peter Thiel har gjort uttalanden i den riktningen (trots att han själv är homosexuell), så mild invandringskritik tycks numera åtminstone finnas representerad bland Bilderbergarna, om än i kraftig minoritet.
Den absoluta merparten av Bilderbergarna är européer och amerikaner – ungefär två tredjedelar från Europa och en tredjedel från Nordamerika, närmare bestämt. Så vitt undertecknad kan finna vid en snabb huvudräkning finns det bland deltagarna en afroamerikan, tre turkar och tre judar, medan resten av de 121 deltagarna ser ut att vara européer och euroamerikaner. Och idag växer en multipolär värld fram där västvärldens dominans utmanas på allvar.
Kan Bilderbergarna börja försvara västvärlden av ren självbevarelsedrift, eller kommer de att klamra sig fast vid Rockefellers och andra förgrundsgestalters visioner om en ”enad värld” där nationsgränser är ett minne blott och den globala finanseliten kan härska oinskränkt?
Hittills tyder det mesta på det sistnämnda.
Deltagarlistan för årets Bilderbergmöte
- Stacey Abrams (USA), VD, Sage Works Production
- Maria Luís Albuquerque (INT), EU-kommissionär för finansiella tjänster samt spar- och investeringsunionen
- Diego del Alcázar Benjumea (ESP), VD, IE University
- Marco Alverà (ITA), Medgrundare, zhero.net; VD, TES
- Magdalena Andersson (SWE), Partiledare, Socialdemokraterna
- Anne Applebaum (USA), Medarbetare, The Atlantic
- Gabriel Attal (FRA), Tidigare premiärminister
- Murray Auchincloss (CAN), VD, BP plc
- James H. Baker (USA), Tidigare chef, Office of Net Assessment, amerikanska försvarsdepartementet
- Patricia Barbizet (FRA), Styrelseordförande och VD, Temaris & Associés SAS
- José Manuel Barroso (PRT), Ordförande för internationella rådgivare, Goldman Sachs International
- Valérie Baudson (FRA), VD, Amundi SA
- Leonor Beleza (PRT), Ordförande, Champalimaudstiftelsen
- Fatih Birol (INT), Verkställande direktör, Internationella energiorganet (IEA)
- Ana Botín (ESP), Styrelseordförande, Banco Santander SA
- Albert Bourla (USA), Styrelseordförande och VD, Pfizer Inc.
- Børge Brende (NOR), Ordförande, World Economic Forum
- Magnus Brunner (INT), EU-kommissionär för inrikesfrågor och migration
- Rafal Brzoska (POL), VD, InPost SA
- Ebba Busch (SWE), Energi-, närings- och industriminister
- Patrice Caine (FRA), Styrelseordförande och VD, Thales Group
- Nadia Calviño (INT), Ordförande, Europeiska investeringsbanken
- Henri de Castries (FRA), Ordförande, Institut Montaigne
- Jack Chambers (IRL), Minister för offentlig utgift, infrastruktur, reform och digitalisering
- François-Philippe Champagne (CAN), Finans- och intäktsminister
- Jack Clark (USA), Medgrundare och chef för policy, Anthropic PBC
- Kate Crawford (USA), Professor och senior forskare, USC och Microsoft Research
- Christopher Donahue (USA), Befälhavare, US Army Europe and Africa
- Paschal Donohoe (INT), Ordförande, Eurogruppen; finansminister
- Mathias Döpfner (DEU), Styrelseordförande och VD, Axel Springer SE
- Nicholas N. Eberstadt (USA), Henry Wendt-stipendiat i politisk ekonomi, AEI
- Daniel Ek (SWE), VD, Spotify SA
- Börje Ekholm (SWE), VD, Ericsson-koncernen
- Øyvind Eriksen (NOR), Styrelseordförande och VD, Aker ASA
- Stefano Feltri (ITA), Journalist
- Annemiek Fentener van Vlissingen (NLD), Styrelseordförande, SHV Holdings NV
- Theo Francken (BEL), Försvarsminister
- Jane Fraser (USA), VD, Citigroup
- Chrystia Freeland (CAN), Transport- och inrikeshandelsminister
- Thomas L. Friedman (USA), Utrikeskolumnist, The New York Times
- Alexander Gabuev (INT), Direktör, Carnegie Russia Eurasia Center
- Kristina Hammer (AUT), Ordförande, Salzburgfestivalen
- Kevin Harrington (USA), Senior direktör för strategisk planering, NSC
- Demis Hassabis (GBR), Medgrundare och VD, Google DeepMind
- Connie Hedegaard (DNK), Ordförande, KR Foundation
- Rebeccah Heinrichs (USA), Senior forskare, Hudson Institute
- Anne Heraty (IRL), Ordförande, Sherry Fitzgerald och IBEC
- Jussi Herlin (FIN), Vice ordförande, KONE Corporation
- Pablo Hernández de Cos (ESP), Tillträdande generaldirektör, Bank for International Settlements
- Mellody Hobson (USA), Med-VD och ordförande, Ariel Investments LLC
- Wopke Hoekstra (INT), EU-kommissionär för klimat, nettonoll och ren tillväxt
- Jeremy Hunt (GBR), Parlamentsledamot
- Pablo Isla (ESP), Vice ordförande, Nestlé SA
- Micael Johansson (SWE), Styrelseordförande och VD, Saab AB
- Conni Jonsson (SWE), Grundare och styrelseordförande, EQT Group
- Alex Karp (USA), VD, Palantir Technologies Inc.
- Lars Klingbeil (DEU), Vice förbundskansler; finansminister
- Julia Klöckner (DEU), Riksdagsordförande (Bundestag)
- Wojciech Kostrzewa (POL), Ordförande, Polish Business Roundtable
- Stephen Kotkin (USA), Senior forskare, Hoover Institution, Stanford University
- Michael Kratsios (USA), Direktör, Vita husets kontor för vetenskap och teknikpolitik
- Henry R. Kravis (USA), Medgrundare och medordförande, Kohlberg Kravis Roberts & Co.
- André Kudelski (CHE), Styrelseordförande och VD, Kudelski Group SA
- Dmytro Kuleba (UKR), Adjungerad professor, Sciences Po
- Geoffrey van Leeuwen (INT), Direktör för generalsekreterarens privata kansli, NATO
- Jean Lemierre (FRA), Ordförande, BNP Paribas
- Enrico Letta (ITA), Dekan, IE School of Politics, Economics & Global Affairs
- Thomas Leysen (BEL), Ordförande, dsm-firmenich AG
- Robert Lighthizer (USA), Ordförande, Center for American Trade
- Erkki Liikanen (FIN), Ordförande, IFRS Foundation Trustees
- Martin Lundstedt (SWE), VD, Volvo Group
- Sanna Marin (FIN), Strategisk rådgivare, Tony Blair Institute for Global Change
- Michael McGrath (INT), EU-kommissionär för demokrati, rättvisa och rättsstatsprincipen
- Arthur Mensch (FRA), Medgrundare och VD, Mistral AI
- John Micklethwait (USA), Chefredaktör, Bloomberg LP
- Zanny Minton Beddoes (GBR), Chefredaktör, The Economist
- Kyriakos Mitsotakis (GRC), Premiärminister
- Mario Monti (ITA), Livstidsledamot i senaten
- Richard Moore (GBR), Chef, Secret Intelligence Service
- Satya Nadella (USA), VD, Microsoft Corporation
- M. Konungen av Nederländerna (NLD)
- Michael O’Leary (IRL), Koncern-VD, Ryanair Group
- Kajsa Ollongren (NLD), Fellow, Chatham House; Senior Fellow, GLOBSEC
- Murat Özyeğin (TUR), Ordförande, Fiba Group
- Dimitri Papalexopoulos (GRC), Ordförande, TITAN S.A.
- Samuel Paparo (USA), Befälhavare, US Indo-Pacific Command
- Édouard Philippe (FRA), Borgmästare, Le Havre
- Patrick Pouyanné (FRA), Styrelseordförande och VD, TotalEnergies SE
- Alexandra Prokopenko (INT), Fellow, Carnegie Russia Eurasia Center
- Gideon Rachman (GBR), Chefsutrikeskommentator, Financial Times
- Rolly van Rappard (NLD), Medgrundare och ordförande, CVC Capital Partners
- Katherina Reiche (DEU), Minister för ekonomi och energi
- Birgitte Ringstad Vartdal (NOR), VD, Statkraft AS
- Nicolas Roche (FRA), Generalsekreterare, Generalsekretariatet för försvar och nationell säkerhet
- Mark Rutte (INT), Generalsekreterare, NATO
- Diogo Salvi (PRT), Medgrundare och VD, TIMWE
- John Sawers (GBR), Verkställande ordförande, Newbridge Advisory Ltd.
- Gundbert Scherf (DEU), Medgrundare och med-VD, Helsing GmbH
- Brian Schimpf (USA), Medgrundare och VD, Anduril Industries
- Eric E. Schmidt (USA), Verkställande ordförande och VD, Relativity Space Inc
- Wolfgang Schmidt (DEU), Tidigare federal minister för särskilda uppgifter, kanslichef
- Maroš Šefčovič (INT), EU-kommissionär för handel och ekonomisk säkerhet; Interinstitutionella relationer och transparens
- Christian Sewing (DEU), VD, Deutsche Bank AG
- Radoslaw Sikorski (POL), Utrikesminister
- Mehmet Şimşek (TUR), Finansminister
- Jason Smith (USA), Kongressledamot
- Jens Stoltenberg (NOR), Finansminister
- Wes Streeting (GBR), Hälsominister och socialvårdsminister
- Alexander Stubb (FIN), Republiks president
- Mustafa Suleyman (USA), VD, Microsoft AI
- Lawrence Summers (USA), Charles W. Eliot University Professor, Harvard University
- Peter Thiel (USA), Ordförande, Thiel Capital LLC
- Laurent Toulemon (FRA), Seniorforskare, INED
- Robert Uggla (DNK), Ordförande, A.P. Møller-Maersk A/S
- Valentino Valentini (ITA), Biträdande minister för företag och Made in Italy
- Luis Vassy (FRA), Direktör, Sciences Po
- Karel Verhoeven (BEL), Chefredaktör, De Standaard
- Jacob Wallenberg (SWE), Ordförande, Investor AB
- Marcus Wallenberg (SWE), Ordförande, Skandinaviska Enskilda Banken AB
- Alexandr Wang (USA), Grundare och VD, Scale AI
- Beatrice Weder di Mauro (CHE), Ordförande, Centre for Economic Policy Research
- David van Weel (NLD), Justitie- och säkerhetsminister
- Sophie Wilmès (INT), Vice ordförande, Europaparlamentet
- Fareed Zakaria (USA), Programledare, Fareed Zakaria GPS
- Gerhard Zeiler (AUT), Ordförande, Warner Bros. Discovery International
