Skip to Content

LNA-konvoj rullar västerut mot huvudstaden Tripoli, efter att fått marschorder från fältmarskalk Haftar den 4 april. Infällt syns deras specialstyrka i en av deras egna propagandabilder. Genomgående är LNA bättre utrustade än GNA. Synligaste exemplet på det är de många tämligen moderna pansarbilar (infälld bild) som LNA har. Detta beror delvis på att de utländska uppbackarna av LNA varit mer benägna att bryta mot FN:s vapenembargo mot Libyen samt att västmakterna, som också tillhör vapenleverantörerna, blundat för vapenleveranserna. Stillbild: France24, Infälld stillbild: LNA Information Division
UTRIKES

Blixtkrigsliknande offensiv i Libyen

Digital utgåva

Krigsherren Khalifa Haftar med maktbas i östra Libyen har beordrat sina styrkor att gå till offensiv västerut mot miliser lojala mot den FN-stödda enhetsregeringen i Tripoli, där delvis hårda strider har utkämpats främst söder om huvudstaden. De första dagarna såg blixtkrigsliknande framgångar för Haftar. Båda sidor stöds av utländska uppbackare och har satt in sina flygvapen mot varandra, vilket resulterat både i förluster på marken och i flygplan. Nya Tider sammanställer här första veckans strider av det nu uppblossande inbördeskriget.

Publicerad: 13 april, 2019, 18:15

  • Svenska

Läs även

Torsdagen den 4 april beordrade fältmarskalk Khalifa Haftar, överbefälhavaren för Libyska nationella armén (LNA), sina styrkor att avancera mot Tripoli. Operationen går under namnet Flood of Dignity (Flod av värdighet). Huvudstaden hålls av miliser lojala mot den FN-stödda Government of National Accord (GNA). Blixtoffensiven ledde till att LNA bara två dygn senare intagit flera städer och den internationella flygplatsen söder om Tripoli.

Fältmarskalk Khalifa Haftar, 75, är officerutbildad i Libyen, Egypten och Sovjetunionen. En libysk maktspelare i över fyra decennier. Haftar deltog i kuppen som förde Gaddafi till makten 1969 och var den som ledde de libyska styrkorna mot Israel i Oktober-/Jom kippurkriget 1973. Han ledde även Libyens krig (1978-1987) mot Tchad och tillfångatogs vid nederlaget 1987. Nya Tiders underrättelsekällor avslöjar för oss att han under fångenskapen kontaktades av CIA som erbjöd frigivning och amerikanskt medborgarskap mot att han kontaktade andra libyska generaler och skapade en grupp för att i framtiden störta Gaddafi. 1990 kunde han lämna Afrika för att bo och verka i USA. 1996 ledde Haftar en misslyckad kupp från bergen i östra Libyen. Han tvingades fly tillbaka till USA och bodde i delstaten Virginia fram till invasionen av Libyen 2011, där han spelade en avgörande roll. 2014 blev han befälhavare för ”Libyska armén”. Den mycket erfarne general Haftar betraktas som Libyens mest potente krigsherre efter att ha kämpat i Libyens samtliga krig samt med och mot nästan alla betydande fraktioner under inbördeskrigen sedan 2011.
Stillbild: iTele, maj 2016

 

Namn som bedrar

LNA heter egentligen Libyska arabiska armén, men kallas oftast Libyska nationella armén. Namnet bedrar dock, då den inte erkänns av den FN-stödda enhetsregeringen i Tripoli. Den grundades av den utlandstillsatta libyska regeringen efter det så kallade första libyska inbördeskriget (2011), eftersom Libyens tidigare nationella armé under dåvarande makthavare Muammar Gaddafi besegrades av väst- och gulfstödda sunniislamister och terrorister med hjälp av flygunderstöd från Nato och länder som Sverige.

Libyen kastades in i kaos och de utlandsstödda islamistmiliserna började strida inbördes. Det eskalerade 2014 då det libyska representanthuset i Tobruk, det lagstiftande organ som fältmarskalk Haftar och LNA är lojala mot, hävdade att de var den legitima regeringen i Libyen. Något de kunde göra för att de åtnjöt LNA:s och dess utländska uppbackares stöd. Det libyska representanthuset var internationellt erkänt fram till oktober 2015. Tidigt 2016 grundades den libyska enhetsregeringen GNA under premiärminister Fayez al-Sarraj. Detta skedde med stöd av FN och flera länder, däribland USA. Under 2017 och 2018 genomfördes flera misslyckade förhandlingar mellan de rivaliserande regeringarna i försök att bland annat få till val.

Den politiska utvecklingen och situationen i det krigshärjade landet är sedan 2011 mycket komplex, med inte sällan skiftande lojaliteter, men mycket förenklat så kämpar två huvudsidor mot varandra i det nu sedan 2014 pågående andra libyska inbördeskriget. Det är fältmarskalk Haftar och LNA med maktbas i östra Libyen, och kontroll över de södra delarna av landet, mot den FN-stödda libyska enhetsregeringen GNA med säte i Tripoli, och en mer begränsad maktbas i nordvästra Libyen.

Oheliga allianser och dubbla lojaliteter

Krigsherren Haftar och hans LNA med högkvarter i Benghazi i östra delen av Libyen är i praktiken den militära styrkan för det libyska representanthuset med säte i Tobruk, en hamnstad drygt 11 mil från gränsen till Egypten. Haftar har öppet stöd av grannlandet Egypten samt Frankrike och Ryssland. De stöds också av Förenade Arabemiraten och Saudiarabien, vilket bland annat kan ses av att konton i sociala media med känd koppling till gulfstaternas maktstrukturer varit mycket aktiva i april med att ge en positiv bild av Haftar och LNA. Några iakttagare har beskrivit denna mediakampanj från de två gulfstaterna som något helt nytt sett till hur storskalig och därmed samordnad den är.

GNA-milismän vaktar en vägspärr medan de väntar på de framryckande LNA-styrkorna. Utanför bild står polisbilar tillhörande inrikesdepartementet. GNA:s milismän är till skillnad från de nästan aldrig maskerade LNA-soldaterna utrusningsmässigt inte olika de utlandsstödda islamistterroristerna i Syrien. Många av GNA:s snabbinkallade milismän fick dock ta upp försvarspositioner i civila kläder (infälld bild).
Foto (t.v): Operation Volcano of Anger, Stillbild (t.h.): AFP

 

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Christer Ericsson

    “Krigsherren Haftar och hans LNA med säte i Tobruk i öst, en hamnstad drygt 11 mil från gränsen till Egypten samt Ryssland och Frankrike.”

    KORRIGERING:
    Haftar och LNA har sitt högkvarter strax öster om kuststaden Benghazi, som ligger i Libyens östra del och är landets näst största stad. Det är i Benghazi de också har sin främsta maktbas.
    Det är det libyska representanthuset, House of Representatives (HoR), som har sitt säte i hamnstaden Tobruk.

  • Nagajken

    Såklart att samtliga globaliststyrda västmakter inte vill ha ordning i Libyen, för det skulle hindra den lönsamma handeln med migranter till Europa och minska islamiseringstakten av Europa. Dessutom är ett splittrat och konfliktfyllt Libyen en lönsam marknad för vapen, vilka betalas med olja från de grupper, som har kontroll över Libyens oljefälten. Alltså “business as usual”.

Tolv israeler gripna misstänkta för gruppvåldtäkt av brittisk kvinna

UTRIKESEn 19-årig brittisk kvinna har anmält till den cypriotiska polisen att hon blivit gruppvåldtagen i ett hotell i turistorten Ayia Napa på Cypern. Nu har tolv israeler blivit gripna av polisen misstänkta för delaktighet i gruppvåldtäkten.

Polis tvingades dra pistoler för att skydda invandringskritisk politiker

UTRIKESPolis drog sina tjänstevapen för att skydda den danske politikern Rasmus Paludan, partiledare för invandringskritiska Stram Kurs, när denne anfölls av tre maskerade invandrare under ett torgmöte.

Muslimer mördade skandinaviska kvinnor – döms till döden

UTRIKESDe tre muslimer som mördade två skandinaviska kvinnor när dessa klättrade i berg i Marocko har nu dömts till döden för sina brutala brott. Filmklippet som spreds över sociala medier upprörde många men det brutala dådet tonades ner i svenska massmedier.

Vänsterextremist försökte genomföra terrordåd mot Trumps invandringsstopp – blev ihjälskjuten

UTRIKESEfter att omfattande utvisningar av illegala invandrare planeras i USA och hårdare regler för asyl införts har olika grupper på vänsterkanten trappat upp sin retorik och sitt motstånd. Medan rasismanklagelser haglar över Donald Trump hittar vänsterorganisationer sätt att gömma illegala invandare. Andra mer radikala grupper uppmanar till väpnat motstånd och en vänsterextremist dödades efter att han anfallit en myndighetsbyggnad och hamnat i eldstrid med polisen.

Den österrikiska skandalen

INTERVJUDen tidigare chefsideologen för Österrikiska frihetspartiet (FPÖ) Andreas Mölzer, ger en exklusiv intervju till Nya Tider om den politiska krisen i Österrike efter den omtalade ”Ibizafilmen” som sänkte regeringen.

Midsommarfirande i Frankrike?

Nej, fransmännen firar generellt sett inte midsommar. Däremot så finns det ett allmänt medvetande om att sommarsolståndet infaller den 21 juni, något som inspirerade den dåvarande franske kulturministern, Jack Lang, att instifta dagen som ”Fête de la musique, Musikfesten 1982. I Sverige gäller ju att midsommarafton infaller på en fredag mellan den 19 och 25 juni, och i år sammanföll dagarna.

14 juillet 2019 – Frankrikes nationaldag i en ny utformning

UTRIKESTraditionsenligt firade Paris nationaldagen med en militärparad. Årets presentation av den franska militära kapaciteten blev annorlunda. Framför allt presenterades den fransk-tyska brigaden som ett embryo till det kommande militära samarbetet. Samarbetet – vad man vet i dagsläget – kommer också att omfatta Spanien. Följaktligen deltog även ett spanskt kompani i den storslagna paraden. Regeringsrepresentanter från tio EU-länder fanns med på hederstribunen; Jean-Claude Juncker som Europeiska Unionens höge kommissionär fanns naturligtvis med. Kansler Angela Merkel var en självklar gäst, men hennes korta tal till de franska vännerna avslöjade tydliga andningssvårigheter.

Massinvandringen sätter spår i reserekommendationer rörande Sverige

UTRIKESBland annat Storbritannien, Australien och Nya Zeeland har ändrat sina reserekommendationer för de av sina medborgare som av olika anledningar vill resa till Sverige. Nu varnas öppet för gängrelaterad kriminalitet och terrorism kopplad till muslimsk extremism.

Gå till arkivet

Send this to a friend