Visst känns det märkligt att årets bokfest ägde rum som vanligt utan att jag var där. Det är klart att det är sorgligt att avstå, och jag kan sakna tiden då mässan inte var lika tydlig politiskt med att det var vänstern som ägde tolkningsföreträdet till svensk samtid. Det fanns en tid då vi slapp tänka på politiken i varje steg vi tog, det var enkelt att låta bli att diskutera samhällsutvecklingen för den skrämde oss inte på samma sätt som den gör i dag.
I över tjugofem års tid har jag älskat att närvara där i Göteborg, signera mina böcker, äta räkmackor på Gothia Towers, dricka vin i plastglas och mingla i montrarna. Jag har trivts i den stressiga trängseln, bland bokslukare och fans, glada bibliotekarier och nyfikna redaktörer. Jag saknar att möta dem som älskar mina böcker, mina läsare, Annika från Kungälv och Johanna från Borås, Mats från Stenungsund och Göran från Linköping. Jag saknar samtalen och passionen för det skrivna ordet.
Trots att jag själv inte deltog på Bokmässan har jag dock åtskilliga gamla kollegor som fortfarande spelar med i den vänsterliberala charaden som Bokmässan är, och dessa har hört av sig och berättat om hur de uppfattat mässan med lite andra glasögon än de politiskt korrekta.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
