BRICS-ländernas årliga toppmöte hölls i år i Rio de Janeiro i Brasilien den 6–7 juli. Mötet föregicks av flera månaders möten inriktade på olika områden, allt från energi, antiterrorism och ungdomsfrågor till AI, vaccin och sport.
Sedan förra året består BRICS kärna av tio länder, med Brasilien som ordförandeland under 2025. De tio medlemsländerna omfattar cirka 48 procent av jordens befolkning (2025) och ungefär 40 procent av världens samlade BNP.
BRICS huvudfråga har varit att bygga ett aktivt samarbete i första hand genom handel men också inom en rad andra viktiga områden mellan självständiga länder, utan att sätta upp politiska krav. Syftet är att skapa goda förutsättningar för utveckling i länder som vill se en mer ömsesidigt nyttig utveckling av handelsrelationer, ekonomi och sociala frågor. Man arbetar också för att göra de internationella mötesplatserna på det ekonomiska området, som WTO, IMF och Världsbanken till mer öppna institutioner. Man vill ha mer inflytande för de länder som representerar ”det globala syd”, vilket slarvigt brukar definieras som utvecklingsländer på det södra halvklotet. Men här finns utvecklingsländer i Central-och Latinamerika, Asien, Afrika och Oceanien.
Det innebär bland annat att man vill öka inflytandet i de internationella organisationerna för till exempel de afrikanska länderna och andra länder i mindre utvecklade regioner. Samtidigt har de tongivande länderna i BRICS; Kina, Indien, Ryssland och Brasilien, stor potential att utvecklas ekonomiskt.
En helt central del i orsakskatalogen till varför BRICS bildades är USA:s dominerande ställning i världshandeln och den amerikanska dollarns makt i egenskap av reservvaluta. De aktuella länderna har tillsammans potential att utmana USA:s roll i dessa avseenden och det är också det man försöker att göra. BRICS-länderna vänder sig bland annat mot att de tre tongivande internationella ekonomiska organisationerna, som IMF, WTO och Världsbanken, har en politisk dimension i sina villkor för att stödja utvecklingsländers ekonomiska utveckling och att makten över dessa organisationer koncentreras till de stora västekonomierna i alltför stor utsträckning.
BRICS har därför etablerat New Developement Bank, NDB, som i huvudsak har samma uppgift som Världsbanken, men utan politiska krav för att bevilja lån. NDB har inte heller några synpunkter på vilka projekt man kan stötta, på annat sätt än de rent finansiella. Det är upp till det enskilda medlemslandet att avgöra vad man anser vara viktigast att satsa på. Lån till stater från traditionella källor, till exempel IMF och Världsbanken, är inte sällan förknippade med politiska krav, till exempel ”nyliberala” reformer av olika slag. Situationen uppfattas som en påtvingad politisk inriktning av många utvecklingsländer som inte delar de värderingar som ligger i sådana krav. Det är därför en av de grundläggande faktorerna i att många länder i det globala syd söker sig andra vägar för att finansiera viktiga investeringar än att ge vika för sådana villkor.
NDB bildades 2015 och har på tio år nått upp till 39 miljarder dollar i utlånat kapital, enligt uppgifter på sin webbplats. Man kan än så länge inte riktigt mäta sig mot IMF, som totalt redovisar ett utlånat kapital på drygt 172 miljarder dollar den 15 augusti i år. NDB har därmed utvecklat ungefär samma ekonomiska bas som IMF hade 1984, 40 år efter det att man bildades. Demokratiskt har NDB ett annat upplägg än Världsbanken, genom att varje medlem har en röst i styrningen av banken.
För att få tillgång till finansiering från NDB behöver ett land vara medlem i banken, men man måste inte vara en BRICS-medlem. Villkoret för att ett land skall kunna bli medlem i NDB är bara att man är medlem i FN. Det är notabelt att alla tio BRICS-länderna inte är medlemmar i NDB och att två NDB-länder inte är medlemmar i BRICS.
Det senaste landet som anslutit sig till NDB är Colombia, som valt att vända sig till NDB efter de höga tulltariffer som införts på import från Colombia till USA. Ansökan om anslutning lämnades till NDB:s styrelseordförande Dilma Rousseff vid ett möte i Shanghai i maj i år och anslutningen bekräftades den 20 juni. Colombia har också planer på att ansluta sig till BRICS, liksom Uruguay.
Det är också intressant att konstatera att Kina och vissa andra länder i Asien har dragit en rejäl vinstlott genom de handelsavtal och villkor som förhandlats fram av WTO. USA har länge kritiserat detta förhållande och har valt att inte betala sin avgift till WTO sedan 2023. Amerikanerna har också pratat om att helt lämna USA beslutat att införa extra strafftullar på 25 procent, utöver de 25 procent som infördes den 1 augusti, på all import från Indien med start från och med den 27 augusti.
Samtidigt som USA trycker på hårt för att tvinga Indien till eftergifter i sin inställning till handeln med Ryssland, pågår förhandlingar om ett nytt handelsavtal mellan USA och Indien. Relationen mellan de två länderna har dock blivit ganska så frostig på grund av Trumps ”bestraffning”. Det har också framkommit att Trump generellt har för avsikt att ”trycka till” länder som är med i BRICS.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
