Nya Tider redogör för händelserna så som Julia beskrivit dem för Christer Ranch, som undervisar i straff- och processrätt vid Göteborgs universitet. Utan att nämna att fallet just diskuteras i den offentliga debatten frågar vi om en journalist som beter sig som Orrenius kan ha gjort sig skyldig till brott.
– Ja, om inte annat så kan det utgöra ofredande. När det gäller hemfridsbrott talar paragrafen om den som ”olovligen kvarstannar” i annans bostad, men även tomten omfattas av hemfriden. Har du gått fram till en villa, ringt på dörren, fått kontakt med den som bor där och vederbörande säger att man inte vill prata eller inte vill släppa in vederbörande, eller uppmanar vederbörande att gå därifrån, står man då kvar och till exempel bankar på dörren så kan det vara hemfridsbrott. Eller om inte annat ett ofredande, förklarar Christer Ranch.
Många journalister i gammelmedia har slutit upp till Orrenius och Hamruds försvar med argumentet att de ska ha använt ”helt normala journalistiska arbetsmetoder”.
Själv förnekar Orrenius i ett mail till en av Nya Tiders läsare att han skulle ha betett sig olämpligt mot Julia: ”Jag har varit respektfull och oavbrutet vänlig. Det är fascinerande och lite läskigt att så många verkar köpa hennes ord rakt av och tycka att jag betett mig illa. Det har jag inte.”
Många journalister i gammelmedia har slutit upp till Orrenius och Hamruds försvar med argumentet att de ska ha använt ”helt normala journalistiska arbetsmetoder”, huruvida det är Julias eller Orrenius beskrivning som är riktig har de över huvud taget inte berört, det verkar inte spela någon roll i sammanhanget. Orrenius metoder anses tydligen ”normala” för yrket oavsett om han bankat på dörrar, skrikit och stirrat i fönster eller inte. Eller också, kanske troligast, slöt man upp av malplacerad kåranda och var beredd att se mellan fingrarna med kollegans eventuella snedsteg.
Nya Tider ville ta reda på varför. Att få raka svar visade sig dock lättare sagt än gjort.
Vi började med Andreas Ekström på Sydsvenskan, som tidigt var ute och försvarade Orrenius på sin blogg och Twitter.
NyT: En snabb fråga… innebär din vägran i så fall att det är okej om jag kommer och knackar på din dörr istället?
– Kommer och knackar på min dörr? Ja, det får du naturligtvis göra om du inte är nöjd med det svar du får här.
NyT: Om du då smäller igen dörren i ansiktet på mig, får jag då ställa mig och banka och skrika…
– *klick*, Ekström lägger på.
Journalisten Erik Wisterberg intervjuade Orrenius i Dagens Media om de ”hot- och hatsamtalen” som denne ska ha fått. Orrenius vill inte gå in på huruvida dessa polisanmälts. Men varför frågade inte Wisterberg om Orrenius verkligen betett sig på det sätt som Julia Caesar beskrivit?
– Nej, men vi har ju redovisat vad som har hänt, anklagelserna och Niklas Orrenius svar på det, och det har vi publicerat. Det är det som jag tänker säga om det, säger Wisterberg.
NyT: Men tycker du inte att det är relevant att ställa den frågan?
– *klick”, Wisterberg lägger på.
Vi skickar ett mejl i utstuderat vänlig och saklig ton till fyra journalister som i en debatt på Publicistklubben den 31 augusti mangrant anslöt sig till uppfattningen att Orrenius och Hamrud använt ”normala journalistiska metoder”: Aftonbladets Åsa Linderborg, Sydsvenskans Per Svensson, Expressens Anna Dahlberg och Svenska Dagbladets Per Gudmundson. Ingen av dem väljer dock att besvara frågan om de anser att det är normal journalistik att begå ofredanden och hemfridsbrott mot gamla damer.
Niklas Orrenius själv visar sig inte mer talför.
– Jag har en så turbulent dag, så jag avstår från att prata med… jag avstod från SVT här nu, jag pratar inte med någon, det är så himla… jag måste byta, jag vet inte hur du fick det här numret, så jag avstår.
Tre gånger försöker vi få svar från Orrenius på om han medger att det i sak gått till som Julia Caesar beskrev. Varje gång lägger han på luren utan att svara på frågan. Orrenius nya jobbnummer hade vi utan problem fått av DN:s växel.
