Den italienska kustbevakningen gjorde under påskhelgen över 50 räddningsaktioner på internationellt vatten utanför Libyens kust. Omkring 3 000 afrikanska migranter plockades upp ur Medelhavet från gummibåtar och rostiga skorvar, men de körde inte tillbaka till Nordafrika, utan transporterades till italienska hamnar, främst på Sicilien. Sedan 2013 har landet blivit transit- och mottagarland för nästan en halv miljon afrikaner.
För två år sedan, den 20 april 2015, intervjuades Palermos borgmästare Leoluca Orlando i direktsändning av Sveriges Radio. Det var två dagar efter att ett fartyg med migranter ombord förlist på Medelhavet utanför Libyens kust och över 900 människor befarades ha mist livet. Kustbevakningsfartygen från Palermo gick i skytteltrafik för att hämta lik och överlevande. Orlando deklarerade då att händelsen var ett folkmord som Europa var ansvarigt för, och han gick själv därefter i bräschen för inställningen att migration och fri rörlighet är en mänsklig rättighet.
– Europa kan inte ursäkta alla dessa döda människor med att enbart prata säkerhet. Vi har en massa bra organisationer som är involverade i arbetet med att ta hand om de migranter som söker sig till Sicilien, sade Orlando då.
Sicilien har blivit Europas inkörsport
Sedan dess har det anlänt tusen och åter tusen migranter till Sicilien. Sedan början av 2016, då flera länder på Balkan mer eller mindre stängde sina gränser, har Sicilien blivit som ett nytt Lesbos. Enligt migrationsmyndigheterna i Italien kom 18 000 personer till ön bara under årets fyra första månader.
Foto: Nya Tider
Strömmen är strid och verkar inte sina. Enligt brittiska The Daily Mail kommer i bland så många som 2 000 personer om dagen. De flesta kommer från afrikanska länder söder om Sahara. Oftast unga män som lämnat tristess och arbetslöshet bakom sig för att söka lyckan i Europa. De migranter som anländer till Sicilien hamnar först i läger som Caltanissetta, som ligger mitt på ön, men också i förvaring som drivs av kristna grupper som till exempel Centro Astalli i Palermo där en jesuitorden ansvarar för verksamheten.
Italienska migrationsmyndigheter säger att 60 procent av migranterna saknar skäl att få stanna. Dock har Italien endast utlämningsavtal med Egypten och Tunisien, varför de flesta med utvisningsbeslut försvinner på nya resor norrut, främst till England, men också till Frankrike, Tyskland och Sverige.
Många trodde att Leoluca Orlando skulle ändra uppfattning under resans gång, men han är fortfarande av den åsikten att Palermo klarar av att härbärgera många, många fler migranter. Orlando upprepar ofta följande mantra:
– Ingen människa kan hjälpa var hon är född någonstans. Rättigheten att flytta på sig för ett bättre liv är fundamental. En människa ska kunna välja var hon vill leva, var hon inte ska bli dödad, men var hon senare vill dö, som han uttryckte det till Sveriges Radio.
Stora ord. Men signore Orlando har inte bara afrikanska migranter att bekymra sig för. Han var en gång med och bildade antimaffiapartiet La Rete och är väl medveten om det faktum att den sicilianska maffian tjänade en rejäl hacka förra året på att smuggla migranter från norra Afrikas stränder till Sicilien.
Konkurrens på knarkmarknaden
Nu börjar dock många av maffiabossarna definitivt att ångra sig. De afrikanska ligorna från framför allt Nigeria tar över mer och mer av lukrativa kriminella marknader i Palermo. Flera av de afrikaner som blivit för yviga och självsäkra har redan mördats i en tyst krigsförklaring, vilket bland andra tidskriften Time rapporterade i januari i år.
Det finns samtidigt en ganska stor falang inom maffian som vill samarbeta med de nigerianska ligorna och profitera på deras verksamhet. Framför allt gäller detta prostitution, en företeelse som maffian alltid sett som en kriminell gren som inte riktigt är deras ”grej”. Omkring 90 procent av alla prostituerade i Palermo kommer från Afrika, men det är förstås narkotikan som är den stora inkomstkällan.
Den speciella visselpipa som traditionellt använts av narkotikahandlare för att locka kunder, som erbjuds hasch, marijuana och kokain, nyttjades tidigare endast av italienska återförsäljare som arbetade för Cosa Nostra, som den sicilianska maffian kallar sig. Men de nigerianska ligorna började också blåsa i visselpipor och erbjöd droger till ett rabatterat pris, vilket bland andra den brittiska tidningen The Guardian rapporterade i juni förra året. Det var bäddat för konflikt, men då började delar av maffian att i stället hyra in nigerianerna till att distribuera maffians egna droger till italienska och afrikanska kunder. Cosa Nostra anpassade sig helt enkelt och styr nu över de nigerianska ligorna.
Palermos chefsåklagare Leonardo Agueci sade i en intervju i The Guardian i samma nummer att det inte går att föreställa sig att nigerianerna skulle kunna ta över all kriminalitet, men uttryckte ändå vissa farhågor:
– Cosa Nostra är alldeles för stora och starka och de båda organisationerna kan egentligen inte jämföras så där, men de gamla maffiabossarna från Palermo har ersatts av unga män som inte har samma auktoritet som sina företrädare, och de nigerianska gängen växer…
Nigeriansk yx-organisation etablerar sig
I Ballarò, det mest invandrartäta området i centrala Palermo, vimlar det av nordafrikaner, men även muslimer från Pakistan. Liksom på andra ställen kräver maffian fortfarande in Pizzo av butiksägarna, en speciell ”skatt” som den som har en affär, kafé eller bar måste betala om deras verksamhet ska vara intakt och lokalerna eller transportbilen inte plötsligt ska börja brinna. För dessa pengar köper maffian bland annat in knark att smuggla in i landet.
För att få bättre kontroll över sina nya afrikanska partners, verkar Cosa Nostra dessutom ha gjort en annan regel tydlig: inga pistoler eller automatkarbiner. Skjutvapen är alltså förbjudna, vilket gjort att när nigerianer gör upp sinsemellan så använder de yxor och machetes.
Redan på 1970-talet bildades den kriminella organisationen The Black Axe i Benin City i Nigeria. The Black Axe opererar i över 80 länder och är känd som den mest våldsamma och framgångsrika av alla afrikanska gangsterorganisationer. Nu finns den även i Palermo och redan har flera uppgörelser ägt rum med yxa och machete där personer som trilskats eller vägrat lyda order lemlästats.
Även om nigerianerna alltså i dagsläget måste acceptera att lyda under Cosa Nostra, så finns det i praktiken två maffior på Sicilien i dag.
Otryggt på kvällarna
Leoluca Orlando, som under nästan hela sitt politiska liv varit engagerad i antimaffiaverksamhet, säger att den italienska maffian inledningsvis inte förstod hur mycket staden hade förändrats till en mångkulturell stad. Den brittiska tidningen The Daily Mail sammanfattade det med följande rader under sommaren: ”Den fruktade Cosa Nostra försöker desperat att behålla kontrollen sedan afrikanska kriminella gäng anlänt tillsammans med migranterna – och de är inbegripna i ett dödligt revirkrig.”
När borgmästaren själv var i 30-årsåldern fanns det inte en enda afrikan eller asiat i Palermo. Nu är staden som ett litet Mellanöstern, berättar han till lokal media. Som Beirut eller Istanbul. Och det är han glad över, säger han ofta. Med emfas brukar han hävda att även Palermoborna tycker att detta är positivt.
Som vanligt är dylika uttalanden en sanning med modifikation. Politikerna har sin uppfattning, medborgarna en annan.
Som utsänd av Nya Tider bodde jag i Ballarò under en vecka i början av oktober förra året. Jag vandrade bland madrasser och stinkande avskräde på bakgatorna och handlade min frukt på marknaden där de afrikanska gängen säljer droger på nätterna.
Det pittoreska och vardagliga visade inga spår av kriminell verksamhet när solen stod högt och fruktpåsar och eurosedlar bytte ägare. Men försäljarna och många lokalinvånare är allt annat än glada åt den afrikanska invasionen.
En av försäljarna, Sammy, tycker att det är olustigt i området om kvällarna. Speciellt i brytpunkten mellan kväll och sen kväll.
– Förr var familjerna som bor här ute och umgicks på gator och gårdar, men numera håller sig många inne och ser på tv i stället. Inte så mycket av rädsla för att råka illa ut själva som för att barnen kanske ska bli lockade in i kriminalitet eller att vilja testa droger, säger han.
Det finns många andra som också uttalar sig negativt om hur de afrikanska gängen etablerat sig i Palermo. Ezno, som är synskadad, och hans kompisar är helst ute och promenerar om dagarna numera. På kvällen blir det ett par snabba glas i någon bar och sedan hem till den egna lägenheten.
Överlag verkar många Palermobor missnöjda med hur de afrikanska ligorna etablerat sig i regionen och att maffian valt att i flera hänseenden arbeta tillsammans med dessa.
Det lugn som infann sig för ett tiotal år sedan när en stor del av Pizzoverksamheten efter massiva folkliga protester försvann är nu borta och många oroar sig för att turismen ska ta skada av den nya importerade kriminaliteten. Mallorca och Kreta är fortfarande de mest betydande och välbesökta ”svensköarna”, men enligt resetidningen Vagabond börjar fler och fler turister från Sverige hitta till Sicilien. Den utvecklingen vill man slå vakt om.
Vad göra när pengarna är slut?
De afrikaner som inte vill delta i den kriminella verksamheten och även de som kanske bott i Palermo länge är förstås inte heller överförtjusta åt att ligorna från deras gamla hemländer fått fäste på Sicilien. Amanda är en fnittrig och glad kvinna från Nigeria. Hennes uppsyn mulnar en smula när hon berättar om migrationens avigsidor.
– Jag pluggar på universitetet. Ibland sitter jag i biblioteket till sent på kvällarna. När jag sedan ska gå hem får jag skamliga förslag och påstötningar från män som tror att jag är prostituerad. Det gör mig jäkligt förbannad, säger hon.
De allra flesta migranter bor i det stora lägret som Caltanissetta mitt på ön, som inga journalister släpps i närheten av. Man ser dock många som bor på gator och i parker i själva Palermo. Det finns nästan inga möjligheter för afrikaner att få arbete och många åker därför vidare norrut. Andra vet inte riktigt vart de ska ta vägen.
Rafael från Burkina Faso och hans ”inneboende” Ahmed från Libyen, har inrett ett litet hem under ett par träd i en park. Där sitter de och försöker få tiden att gå medan de smider planer för framtiden.
– Framtid och framtid. Jag har insett att det inte blir något jobb eller en trerummare i London. Men nu är pengarna slut och jag kommer varken hit eller dit. Jag tar ströjobb då och då så att jag har råd med mat och kläder. Men när det blir kyligare här i Palermo i december så måste jag nog försöka ta mig tillbaks till [mitt hemland] Burkina Faso ändå. Där har jag ju min släkt och mina vänner. Men det är inte utan ett visst mått av skam som jag återvänder. Jag stack ju i väg till Europa för att lyckas. När jag en dag skulle komma tillbaka hem och hälsa på så var det för att visa hur bra jag hade lyckats, säger Rafael och gör en grimas av uppgivenhet.
Att liera sig med något kriminellt gäng är inte heller att tänka på för Rafael.
– Nej, där går gränsen. Dessutom gillar inte nigerianerna oss från Burkina Faso, säger han.
Borgmästare Orlando anser att alla dessa migranter ska få ett hem på Sicilien.
– Är du en del av en stad så kommer du att försvara staden. Har du ditt hem i staden så blir den än mer värd att försvara. Frågan om detta ”hem” i parken kan räknas dit.
Kriminalitet är dessutom en utväg för många vars pengar tagit slut, även om det inte var planen från början. Att ingå i ett kriminellt gäng eller nätverk kan många gånger vara en ingång till att bygga upp kapital till en egen lägenhet eller en resa till norra Europa, och många väljer den vägen. Framför allt sedan The Black Axe och andra ligor tagit med sig sitt tänk och sin välfungerande organisation över Medelhavet, där den på Sicilien sedan ”berikas” till en ännu starkare och än mer välfungerande organisation i Cosa Nostra.
Det är mycket pengar i omlopp och många vill ha del av förtjänsterna. I sin bok Maffia på Export från 2011 presenterar den tidigare presidenten i den italienska antimaffiakommissionen, Francesco Forgione, siffror på omsättningen för de tre stora italienska maffiaorganisationerna, Cosa Nostra på Sicilien, Camorran i Neapel och N’Dranghetan i Kalabrien. En omsättning på hisnande 130 miljarder euro.
