Skip to Content

Jan Myrdal är en lika känd som kontroversiell svensk vänsterikon, som på detta foto från 2017 firar sin 90-årsdag. Han argumenterar för att hela nationens territorium måste försvaras, vilket också var orsaken till att han gick med i Ungdomslandsstormen år 1942. Foto: Nya Tider
OPINION: JAN MYRDAL

De nordiska länderna, kärnvapenhotet och de pågående krigen

PappersupplaganNya Tider v. 23

När Sverige i dag i allt högre grad överger sin neutralitetspolitik, bör vi minnas den balansgång som hållit vårt land utanför krig de gånger världen stått i brand. Det menar debattören och författaren Jan Myrdal, som själv minns när Storbritannien och Frankrike ville ha fri lejd genom Norrland för ett anfall mot Sovjetunionen.

Publicerad: 6 juni, 2018, 16:39

  • Svenska

Läs även

Samma dag som Förenta staternas president Trump triumfatoriskt men bluddrigt tillkännagav att han i ämbetet lät Förenta staterna på egen hand bryta det internationella kärnenergiavtalet med Iran av år 2015, skrev Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist i Washington på avtalet om ett ökat svenskt försvarssamarbete med Förenta staterna.

För att inse vad detta kan komma att betyda för det svenska folkets överlevnad bör man i lägg, riksdagsprotokoll och minnesanteckningar gå tillbaka till december 1939 i Stockholm. Sveriges utrikesminister var Rickard Sandler – en i partiet långt mäktigare socialdemokratisk intellektuell och politiker än den blott provinsiellt kände Hultqvist.

De senaste svenska regeringarna, oavsett officiell färg, har haft en märkligt omedveten försvarspolitik.

Sandler hade översatt Karl Marx Kapitalet, suttit i riksdagen 27 år och varit såväl statsminister som hög ämbetsman. Men liksom Hultqvist förde han som minister en egen aktivistisk politik.

Särskilt i Ålandsfrågan; svensk trupp skulle kunna föras dit för ett gemensamt svensk-finländskt försvar. Efter inmarschen i Polen den 1 september 1939 hade Storbritannien och Frankrike förklarat tyska riket krig. Mellan Finland och Sovjetunionen hade förhandlingar brutit samman, vilket fört till krig 30 november 1939.

Motsättningen blev nu allt större mellan Sandler och statsminister Per Albin Hansson. Men också finansminister Ernst Wigforss och försvarsminister Per Edvin Sköld såg hans aktivistiska politik som farlig för nationen. I det svåra krigshotande läget förbereddes en samlingsregering och den 2 december tvangs Sandler skriftligen formulera sitt entledigande. Elva dagar senare utsågs i samråd med även högerpartiet Christian Günther, lyriker och yrkes­diplomat, till utrikesminister.

Trots de uppiskade opinionsstormarna i samband med det finska ”vinterkriget” lyckades Per Albin Hansson och Christian Günther att förhindra direkt svenskt militärt ingripande. Därtill vägrade Sverige, trots även den finländska regeringens starka krav, all genommarsch för brittisk och fransk trupp från Narvik till finska fronten för direkt angrepp mot Sovjet­unionen. Vid det laget hade Tyskland och Sovjetunionen ännu en icke-angreppspakt och hade delat Polen mellan sig.

Sverige vägrade trots att Frankrikes regeringschef Édouard Daladier skickade ett särskilt sändebud till Stockholm för att meddela att Frankrike skulle gå till luftangrepp mot Baku, då en del av Sovjet­unionen, i dag Azerbajdzjans huvudstad, samtidigt som dess styrkor skulle gå till anfall mot Röda armén vid Ladogafronten. Sveriges utrikesledning utgick från att genommarsch också innebar erövring av de svenska järnmalmsgruvorna.

I samråd med Sovjetunionens minister i Sverige, madame Aleksandra Kollontaj, förberedde därtill Per Albin Hansson och Christian Günther marsfreden 1940 mellan Finland och Sovjetunionen.
Situationen var ytterligt komplicerad. Jag var med och minns. De yngre kan läsa i källorna. Sverige var ett klassamhälle, de båda var reformister men det var inte för vårt folks existens likgiltigt vem som i december 1939 segrade; Rickard Sandler eller Per Albin Hansson.

Också nu har vi en socialdemokratisk regeringschef. Men en sådan utan – den alltså i och för sig reformistiske – Per Albin Hanssons klarsyn och hårda nypor. Att den nuvarande statsministern inte är stark nog att våga ingripa mot Hultqvists extraturer och låter honom binda landet även till Trumps cyniska America first-politik skapar stor fara för vårt folks framtid.

De senaste svenska regeringarna, oavsett officiell färg, har haft en märkligt omedveten försvarspolitik. De har förenat drängtjänster åt imperialismen som i Afghanistan och Libyen och satsningar på dyra för krigsindustrin profitabla, men i ett verkligt krigsfall till nationellt försvar odugliga, system med en ödeläggelse av det folkligt baserade nationella territorialförsvaret.

Det finns därför exempelvis på Gotland många som vill få tillbaka förband, trupper. Jag är överens med dem oavsett om de kallar sig moderater eller socialdemokrater. Nationens territorium behöver försvar. De vilka inser detta finns också inom det militära. Det vi bör diskutera med dem är dock: Vilket försvar? Svaret är inte svårt att finna. All erfarenhet visar detsamma. Det som kallas ”kängor på marken” eller ”sega gubbar” avgör.

Visst har imperialister kunnat krossa stater som Afghanistan, Irak och Libyen för att bara ta en handfull, men de har inte kunnat segra. De vilka kunnat segra har varit de som fört vad som ibland kal­las folkkrig. Det kan även en svensk yrkes­militär som röstar på Moderaterna inse.

Det finns sådana ute på en sorts vänsterkant som upprörs om någon talar med motståndare. Vi svenskar som är över 90 minns problemställningen väl från vår egen ungdom. Varför gick jag, då 14-åring, våren 1942 med i Ungdomslandstormen (U30 i Bromma) året innan jag gick med i Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund våren 1943?

Jag ville inför ett möjligt tyskt anfall lära mig hantverket. Det var det för övrigt partibeslut på från 1937/38. Ungdomslandstormen var heller inte en fascistisk organisation, det var den som blev till Hemvärnet.

Varför Sverige inte angreps? Till en början på grund av Per Albin Hanssons slugt balanserande politik. I viss mening ibland medveten om sin svaghet att ge vika för trycket men dock hålla på principerna, det blev aldrig partiförbud i Sverige.

Kominterns organiserade motstånd mot Hitler­ockupanterna på kontinenten kunde därmed också ledas över Stockholm. De bland oss som var med vet. År 1943, när Sverige verkligen rustat, hade det sedan blivit för dyrbart att söka erövra landet, de tyska trupperna räckte inte. De maldes ju ned i öster.

Visst fångades väl jag som många kamrater av lite pacifistiska illusioner efter 1945 till dess vi fick lära oss bättre. Av Algeriet om inte annat.

Fast det fanns också det motsatta läget. Den nu helgonförklarade Dag Hammarskjöld hade i Paris i hemlighet varit med om att Sverige deltog i COCOM:s ekonomiska krig mot öster på 1950-talet.

Sverige – eller kanske blott svenska höga militärer – övertog arbetet med den utvidgade signalspaningen mot Sovjetunionen då britterna förlorat något plan och inte vågade längre. Detta gav Sovjetunionen ”casus belli”. Moskva hade folkrättsligt kunnat ta ut det svenska luftvapnet, men sköt blott ned två av våra plan, vilket dock räckte till att få regeringen ta sitt förnuft åter. Fast det sade man inte högt.

Och här kommer knäckfrågan. Journalisten Sven Danvik hade från en visselblåsare bland officerarna informerats om vilka höga officerare som med signalspaning medvetet tjänade britterna och Förenta staterna. (Jag fick inte namnen av honom.) Han avsåg publicera det i Arbetartidningen. Namn och foto på de landsförrädiska officerarna, och ställa frågan om vem i regeringen – om någon – som var informerad.

Alltså brottsbalken för de ena och riksrätt för den eventuelle regeringsmedlemmen. Men den svenska kommunistiska partiledningen förbjöd. Argumentet var att med Enbomskampanjen och Dagens Nyheters ledaravdelnings kampanj för partiförbud mot ”förrädarpartiet” skulle regeringens svar med all säkerhet omedelbart bli polisrazzia mot Arbetartidningen, dess stängning och förbud mot Sveriges Kommunistiska Parti. Jag menade att partiledningen svek.
[…]
Det hela exploderade till slut i vad som kom att kallas IB-skandalen. Ni minns vad som hände? Regeringens och internationella PEN:s planerade jippo sprack då nyheten detonerade just som de stod på rad i UD:s lokaler för att frihetligt hylla/hyllas av denna samling fina internationella författare.

Gun och jag skrattade åt minnet av den synen i bilen ned till våra romanska kyrkor i Frankrike. I Sverige stormade säkerhetspolisen sedan redaktionen och bar bort lass med papper och dokument. Jan Guillou, Peter Bratt och visselblåsaren Håkan Isacson fängslades.

Skandalen blev dock så stor att regeringen inte kunde tysta ned den längre.

fakta

Texten är ett sammandrag av författarens anförande på konferensen Nordiska fredssamtal i Degerfors 18-20 maj, som arrangerats av Folket i Bilds Stockholmsavdelning. Publiceras med författarens tillstånd.
Jan Myrdal

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • ♚Grand Vizier♚✓ᵀʳᵘᵐᵖ ˢᵘᵖᵖᵒʳᵗᵉʳ

    Jan Myrdal har hakat upp sig i USA någon gång kring 1950. Han nämner inte folk är upptaget av, att Sverige är i färd med att ändras till et utvecklingsland, näppeligen USAs fel…..

  • I love PJ

    USA är sedan andra världskriget ondskans imperium. Med otaliga krig över hela världen “skyddar” de sina gränser, oklart mot vad dock. Det är dock tydligt att USA förlorat sin frihet och att konstitutionen förvandlats till ett sorgligt papper på ett museum. Det militärindustriella komplexet, den djupa staten (kärt barn har många namn) eller globalisterna den elit i Washington som de facto styr USA, i alla fall dess utrikespolitik, för att kunna ha en världsdominans och införa en ny världsordning. En världsordning där gränser ska rivas och människan förslavas och reduceras till en handelsvara att flytta dit de behövs för stunden. Sedan Sovjetunionens fall har ondskans imerium fått härja närmast ostört i världen men möter idag på hårt motstånd av friare länder som vill motarbeta dess dominans. Länder som Kina och Ryssland kommer att bli de tongivande länderna, ekonomiskt samt militärt. Hur världsordningen kommer att se ut då är det ingen som vet, förhoppningsvis är de inte lika makthungriga som USA´s elit är över att lägga under sig världens naturtillgångar.

  • Oerdoeg

    I snart ett sekel har Jan Myrdal varit en baddare på förvanska fakta och excellera i enfaldiga eufemismer, och det vore otänkbart att han skulle lägga av med det nu. “Mellan Finland och Sovjetunionen hade förhandlingar brutit samman, vilket fört till krig 30 november 1939.” Ja, en inkonsekvent imperialismbekämpare av Myrdals kaliber kan naturligtvis inte skriva exempelvis: “Det imperislistiska sovjetunionen angrep det demokratiska Finland och upprättade en marionettregim under landsförrädaren Otto Wille Kuusinen”, Inte heller kan Janne kalla det genuina engagemanget bland svenskarna för Finlands sak eller det berättigade hatet mot sovjetimperalismen för något annat än “de uppiskade opinionsstormarna”.

    • plexgear

      Tyvärr var Finland alldeles för mycket i säng med Tyskland för att Stalin skulle kunna lita på att Leningrad inte attackerades från finskt territorium. Det man förhandlade om var att byta landområden så att Sovjet fick några landområden som flyttade gränsen från Leningrads absoluta närhet och Finland skulle som kompensation få större landområden i Karelen. Försök inte med löjlig historieförvanskning, det finns alltid två sidor av myntet och dessvärre var Finland inte helt oskyldigt och inte speciellt demokratiskt heller vid tidpunkten. Vikten av så rättvis skrivning av historia är viktigt i dessa dagar av all möjlig propaganda och även ett så avskyvärt system som Sovjetkommunismen var ska behandlas korrekt historiskt även om det ibland kan bära emot.

  • Jean Donadoni

    Otroligt korkat och respektlöst skrivet av dig! Jan Myrdal är en stor man, en patriot och socialist. Är det någon som inte ska uttala sig så är det du!

  • Micke S

    Något av det klokaste jag har läst. Även gamla kommunister kan ha skallen i behåll. Vem har inte varit du, i skallen i sin ungdom? Hälsningar Micke.

  • Jan är den minst objektiva debattör jag läst, jag brukade gå i svarsmål i RTs förlaga men alla censurerades.
    Detta är en gammal bitter man som aldrig i sitt liv utsatt egna åsikter för prövning. Just att utsätta egna åsikter för den hårdaste prövningen leder till en ständig åsiktskonvergering, men så många är gamla redan i 25 års ålder. Tänk om Jan vågade likt mig föra fram påståenden som går mot egna åsikter i hopp om att vinna motargument?
    Noll chans eller hur Jan?
    Måste tillägga att jag givetvis rullade genom texten ovan på få sekunder, Jan har aldrig skrivit något som tillfört mänskligheten värdefull information men ofta desinformation drivet av hans ego.

Viktigaste valet

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETValkampanjen är i full gång. Det ser ut att bli ett ytterst omvälvande val, där väljarna för första gången i hundratusental kommer att överge de etablerade partierna, trots hets och skrämselpropaganda. Man tar till och med till fräcka lögner, som den om att brottsligheten inte ökar, som vi skriver om i detta nummer. Väldigt mycket står på spel, och valet kan vara sista chansen att vända utvecklingen.

Solidaritet, ansvar och ett varnande exempel

VICE CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETUnder några dagar i juli blev jag och Vávra Suk inbjudna av Zimbabwe att observera deras presidentval. Uppdraget gav oss inblickar som är svåra att få annars, och Zimbabwe liksom Sydafrika ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag intresserar mig för farmarsituationen i landet.

Statsnyttan eller moralen?

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGInvandringspolitik brukar traditionellt grundas på avvägningar kring nyttan för den egna nationen, men en annan faktor har tillkommit: en moralisk förment skyldighet att hjälpa andra nationers medlemmar på den egna nationens bekostnad. Främst genom Liberalernas tillskyndan har detta argument blivit överordnat, menar veckans debattör, professor Karl-Olov Arnstberg.

Härdsmälta i den politiska ledningen – medan landet brinner

DEBATT

Det regnbågsfärgade mörkret

DEBATT

Valobservatörer behövs i Sverige

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Att dränera det europeiska träsket

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDet råder ingen tvekan om att Europa snabbt håller på att förändras. Europas folk håller på att ta tillbaka makten från den styrande globala eliten. I dag ser vi ett fenomen som senast kunde observeras under kommunismens sammanbrott i Östeuropa. Prominenta personer byter sida, politiker och företags­ledare vänder kappan efter vinden. Vi måste vara försiktiga så vi inte släpper in det träsk vi vill dränera.

Skärgårdskultur

DEBATT

Gå till arkivet