Debatt: Tidsandan i dag är emot krig

Det har i tre års tid varit oroligt i Syrien. Västmakterna har gjort allt för att fälla Bashar Al-Assads regering. De har dock inte lyckats knäcka Assad, så som man exempelvis lyckades med att plocka ned Khadaffis Libyen 2011, skriver veckans debattör Lennart Svensson. Något håller emot i Syrien. Det kan delvis förklaras med att Ryssland står på Syriens sida. Men bara delvis. Vi har denna vår även sett politisk oro mellan Väst och Ryssland i Ukraina. Många tror att detta är upptakten till krig. Men då misstar man sig på tidsandan och på fakta som säger att vår tid är fredligare än på länge, menar Svensson.

Utvecklingen i både Ukraina och Syrien är snåriga. Jag kan inte här återge allt som hänt. NyT:s läsare håller sig dock informerade om läget med Christer Ericssons artiklar om Syrien och Sanna Hills om Ukraina, för att nu nämna några skribenter som bevakar dessa områden. Men om man ser de stora dragen så skulle jag vilja säga: i Ukraina förekommer oroligheter men att som etablerad media antyda att kriget står för dörren, det är överdrivet.

Ukraina är i skrivande stund i fokus. Man måste, som det heter, följa utvecklingen där. Men öppet förklarat, ”hett” krig blir det inte, det är mitt tips. Mitt resonemang är som följer; det handlar om tidsandan i stort. Vi börjar med en titt på läget i Syrien. Det må vara så att det stridits mycket i Syrien de senaste åren, att många har dött och att förstörelsen har varit stor. Men det har inte blivit någon intervention, det har inte blivit något formellt förklarat krig. Västmakterna har inte här, som i Libyen 2011 (och i Irak och Afghanistan i början av milleniet) kunnat gå in och säga ”tyrannen är död, leve demokratin, leve dollarn”. Syrien gör motstånd. Och detta är av enorm betydelse – för regionen, och för hela världen.

Jag kan förstås inte på rak arm stödja allt Assad gjort som ledare för sitt land. Jag förbehåller mig rätten att vara skeptisk även mot honom. Men i stort sett anser jag att Syrien är värt att stödja – mot den internationella regim av bankirer och kapitalister som försökt fälla hans styre för att kunna stycka upp landet och sälja ut det till högstbjudande. Den självutnämnde människovännen Henry Kissinger föreslog ju 2013 att man skulle göra just det med Syrien: stycka upp det.

Detta måste man motsätta sig. Syrierna har rätt att leva i sitt land utan att plutokrater och kosmopoliter ska säga till dem hur de ska bygga sitt samhälle och hur det ska styras. Det har för övrigt svenskar också.

Syrien har inte fallit. Och det kommer sannolikt inte att göra det heller. I slutet av augusti 2013 var det förvisso nära att intervention blev av. Det verkade i alla fall så. Assad beskylldes för en saringasattack. Bevisen för detta var dock dåliga. Krisen avvärjdes. Någon västlig intervention kom inte till stånd. Obama tycktes för sin del inte vilja gå i krig, och jag tvivlar på att USA:s försvarsledning velat gå med på en attack även om regimen i övrigt helt varit inne på detta alternativ. Pentagon var till exempel emot interventionen i Libyen 2011 och man deltog inte i denna operation. Det var bara Natos europeiska gren som var med där. Detta är ett ofta förtiget faktum.

Något har hållit emot utvecklingen mot fullt, öppet förklarat krig i Syrien. Det kan förklaras med att Pentagon, efter Irak och Afghanistan, är emot fler utrikes äventyr, och med att Ryssland vill att Syrien ska bestå som ett fritt land. Och med att Obama inte är någon krigspresident à la George Bush. Allt detta kan även uttryckas som så att krig inte längre harmonierar med tidsandan. Visst är det så i världen att Kina, Ryssland och USA samt Västeuropa som helhet ännu har slagkraftiga arméer, flottor och flygvapen, men är tidsandan verkligen för att det ska bli krig, öppet krig, framöver? Jag tvivlar på det. Såväl i Mellanöstern som i Europa och Ostasien ser jag ingen som helst möjlighet att någon krishärd utvecklas till fullt ”shooting war”.

Det vill sig inte längre. Världsopinionen är emot krig. Vi såg det till exempel i månadsskiftet augusti-september 2013 när svenska DN, och hela västmedia, hetsade till krig mot Syrien. Motståndet på internet mot detta var stort. Och även bland sansade politiker tror jag stödet för fullt krig är litet. Såvida man inte är en betald lakej, i sold hos plutokrater och internationella bankirer, så inser dagens politiker att krig inte leder någon vart.

Det må vara naivt att säga detta, men tidsandan i dag är så här: emot krig. Den som spår krig i dag spår fel, anser jag. För övrigt krigas det statistiskt sett mindre i dag. Vi vet alla att andra världskriget skördade miljoner döda. Sedan, på 1950-talet, krigades det ännu (Korea, första Vietnamkriget etc), men inte lika intensivt. Krigen under 60-, 70- och 80-talet var förhållandevis blodiga, men under 90-talet kom ett trendbrott. Och fram till i dag, frånräknat vissa bakslag, så krigas det mindre än någonsin förr.

För info om detta kan man se till rapporterna från UCDP som utges av fredsforskaren Peter Wallensteen på Uppsala universitet. På min blogg Svenssongalaxen har jag bloggat om detta, under rubriken ”Fredrik Reinfeldt har fel när han säger att det är en trasig värld”, 8 juli 2013. Förutom att återge statistik av Wallensteen, siffror som alla pekar mot färre och mindre krig, så sade jag i detta inlägg följande om hur storkrigens tid är förbi, hur de så kallas ”hyperkrigen” hör till historien:

”Min gissning är att hyperkrig, alltså den form av krig där två stater anfaller varandra med allt de har – den formen av krig hör till historien. Vietnam var ett sådant krig, Korea ett annat. Och under 1980-talet rasade ett sådant krig mellan Iran och Irak. Senare, 1990-91, återtog FN-alliansen Kuwait från Irak i ett liknande hyperkrigsscenario. Några enstaka sådana krig har förekommit sedan dess (Irak 2.0, Georgien). Men nu är det nog slut. USA hotade fram till cirka 2007 att anfalla Iran. Jag anser att det tåget har gått. Obama deklarerade i januari 2012 att USA inte längre kan föra regelrätta, gammeldags anfallskrig. Man har inte trupp nog för det. ”Special ops”-företag, flygattacker och drönaranfall är vad man klarar. De arméstyrkor man har får territoriella uppgifter.”

Att spå krig i dag är absurt. Det fördes två (2) krig av format 2013: Syrien och Kongo. Jämför detta med mitten av 80-talet när det krigades i Libanon, Iran-Irak, Afghanistan och Nicaragua samtidigt. Det var på en helt annan nivå. Och supermakternas arméer, flottor och flygvapen var mångdubbelt större då.

Visst hetsas det ännu till krig i världen. Som sagt talar etablerad media om krigiska stämningar mellan Ukraina och Ryssland, och Mellanöstern förblir något av en krishärd, men USA:s gamla fixa idé, att angripa Iran, har för sin del nyligen vänts i mer försonliga tongångar. Påståendet att Iran har kärnvapen har genomskådats (enligt uppgift visste CIA redan 2003 att Iran gett upp försöken att bygga kärnvapen). Och kulminationspunkten för möjligheten att intervenera i Syrien, och förvandla landet till ett nytt Libyen eller Irak, passerades antagligen i månadsskiftet augusti-september 2013.

Mentaliteten i världen stödjer inte utvecklingen till storskaligt krig. Vad som återstår är nedtrappning av pågående konflikter. Det är i alla fall min bedömning. Men jag kan ha fel.

Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Trollfabriker och medias trollsång

Trollfabriker och medias trollsång

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Det är bråda tider just nu. I massmediernas redaktioner springer journalister runt som yra höns och kacklar gemensamt: ”Trollfabrik, trollfabrik, trollfabrik.” Artikel efter artikel pumpas ut om det vagt definierade men påstått allt mer överhängande hotet mot samhället som Sverigedemokraterna menas utgöra. Men få verkar se var den verkliga trollsången kommer ifrån.

Läs även:

Du förtjänar sanningen

Du förtjänar sanningen

🟠 LEDARE Massmedier granskar inte längre makten. De är numera en integrerad del av etablissemanget och deras roll är inte längre nyhetsförmedling av sanningen utan att skapa och styra det politiska narrativet. Oavsett deras påstådda politiska olikheter har de enats och ställt sig på samma sida i de viktigaste av frågor.

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

Moldavien balanserar mellan krig och omöjlig neutralitet

🟠 OPINION: IURIE ROSCA Moldavien är trängt mellan öst och väst, Ryssland och Nato. När fronten i Ukraina flyttar sig västerut och ser ut att krackelera på allt fler ställen ser debattören Iurie Rosca ett hot mot att stridigheterna spiller över på hans eget land, Moldavien, där en del redan kontrolleras av ryska ”fredsbevarande” trupper. Men samtidigt är Putin överraskande undfallande i vissa frågor och har till och med lovat att inte angripa led¬ningen i Kiev. Varför? undrar Rosca, och menar att det finns starka kraf¬ter som tjänar på att kriget drar ut på tiden och till och med utvidgas.

Trollfabriker och medias trollsång

Trollfabriker och medias trollsång

🟠 CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET Det är bråda tider just nu. I massmediernas redaktioner springer journalister runt som yra höns och kacklar gemensamt: ”Trollfabrik, trollfabrik, trollfabrik.” Artikel efter artikel pumpas ut om det vagt definierade men påstått allt mer överhängande hotet mot samhället som Sverigedemokraterna menas utgöra. Men få verkar se var den verkliga trollsången kommer ifrån.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Bob Dylans syn på världen, sedd genom låttexter

🟠 BOKRECENSION Stjärnorna är också fans. Även de tittar upp mot sin stjärna och drömmer. Så här på ålderns höst (han fyller 83 i år) har Bob Dylan skrivit sin tackbok till några av de som inspirerade honom till att bli vår tids störste låtskrivare. Bob Dylans betydelse för modern kultur går knappast att överskatta, han har beskrivits som ”den som gav popmusiken en hjärna”. Förutom otaliga skivor har han även givit ut en del böcker. Denna den senaste är, precis som självbiografin Chronicles, Volume one (2004) skriven i en fri och associativ stil genom vilken Dylan ofta ger fritt spelrum åt sin fantasi.

Varför är det tabu att tala om Swexit?

🟠 BOKRECENSION Varför var vänstern på 1990-talet skeptisk till EU:s föregångare EG medan de borgerliga var entusiastiska, och varför är det främst högermänniskor som idag ifrågasätter EU? Carl Albinsson, själv tidigare moderat och öppen anhängare av EU, granskar i sin bok Varning för Swexit! Högerväljarnas kluvna syn på EU opinionens svängningar och ger de borgerliga råd för hur de ska undvika den Swexitdebatt som deras väljare vill ha.

Thierry Baudet: Därför behövs en fundamental opposition

🟠 Enligt Forum voor Democraties partiledare Thierry Baudet har partiet intagit en roll som ”fundamental opposition”. Detta genom att inte godkänna själva premisserna i de frågor som de andra partierna debatterar med varandra. Han tar upp invandringen, covid, klimatet, jordbruket, Ukraina och EU som konkreta exempel. ”I alla dessa frågor har vi en mycket mer fundamental inställning. Det är därför vårt parti är i en marginaliserad position, därför att det är den röda linjen som du inte får passera”, säger han till Nya Tider. Nu vill han ge fler rörelser den ”intellektuella ammunition” som krävs för att kunna argumentera för en radikalt annorlunda linje.

“Bönderna är rädda för Arla”

🟠 Nu går en av Sveriges största mjölkgårdar i konkurs. En av Sveriges största mjölkgårdar läggs ned efter en konflikt med Arla, och den drabbade bonden är inte ensam. Nya Tider har talat med drabbade (infälld bild) och med Claes Jonsson, ordförande för Sveriges Mjölkbönder (stor bilden). Alla vittnar om en ”tystnadskultur” där Arla har vänt sig emot sina egna för att uppfylla politiskt korrekta krav och där Arlas medlemmar inte vågar uttala sig, vare sig internt eller offentligt.

Svenskdroppar – dunderkuren från örtriket

🟠 HISTORIA Svenskdroppar, som även är känd som Schwedenbitter, är en örtkur som utvecklades av de två svenska läkarna Klaus Samst och – sannolikt – Kristian Henrik Hjärne på 1700-talet. Den här tinkturen populariserades på 1900-talet av Maria Treben. Svenskdroppar innehåller flera olika örter och sägs hjälpa mot olika sjukdomar och krämpor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.