Skip to Content

SVENSK TRADITION

”Den blomstertid nu kommer” – Om svenska skolavslutningar

PappersupplaganNya Tider v. 21

Skolavslutningen är en stor dag för skolbarnen. Man klär sig fin för dagen och beger sig med klasskamraterna till kyrkan, eller skolgården, för att sjunga sånger som ”Den blomstertid nu kommer”, ”Nu grönskar det” och ”Idas sommarvisa” under spänd förväntan då sommarlovet står för dörren. Skolavslutningar har länge firats i Sverige och är en folkkär tradition, men har inte desto mindre även varit föremål för debatt.

Publicerad: 27 maj, 2018, 21:50

  • Svenska

Läs även

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas ljuva sommar,
då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
se solens strålar närma,
och allt blir återfött.

Så lyder första versen av psalm 199, som är mest känd under titeln ”Den blomstertid nu kommer”. Texten till denna älskade psalm skrevs redan år 1694 av teologen och biskopen Israel Kolmodin (1643-1709) och året innan hade musiken komponerats, men den har skrivits om och bearbetats flera gånger genom sek­lerna.

”Den blomstertid nu kommer”, vars ursprungliga titel var ”Sommar-Wisa”, har mer eller mindre blivit synonym med svenska skolavslutningar. Dock är det bara tre av de fem verserna som sjungs. Exakt när den började sjungas vid just skolavslutningar är dock oklart.

”Idas sommarvisa” är egentligen en barnvisa, som Astrid Lindgren skrev texten till och där Georg Riedel stod för melodin när filmen ”Emil och grise­knoen” skulle filmas 1973. Visan sjungs av Lena Wisborg som spelar Ida och blev snabbt populär.
”Nu grönskar det” är inte heller en psalm, utan skrevs av Evelyn Lindström, folkskol­lärare i Sigtuna, år 1933. Musiken är en något omarbetad sats ur Bonde­kantaten, Mer hahn en neue Oberkeet, av Johann Sebastian Bach.

Artikeln fortsätter

Hela artikeln finns i pappersupplagan. Är du prenumerant kan du även logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Leif Sandström

    Numera är jag pensionär, nästan i alla fall, och jag kommer med glädje ihåg dessa skolavslutningar. Jag skulle så gärna vilja vara med igen, nu med dagens ungdom, men det går ju inte. Landet och kulturen Sverige är förstört och nedrivet. Nu planerar jag att själv helt vända Sverige ryggen, att flytta bort – permanent. Jag säljer mitt hus, och med kapitalet och den lilla tjänstepensionen kan jag leva gott någon annanstans och i alla fall ta minnena med mig, för dom kan kan socialisterna i alla fall inte demolera. Sedan hoppas jag att socialismen med den vidhängande mångkulturen blir utrotat i de närmaste valen, även om det inte hjälper för mig.

    • steffenc

      Hur detta kunde tillåtas ske, kommer att bli ett intressant ämne för den ärlige historikern framöver.

  • mats_fri

    Denna nypåfunna vurm för skolavslutningar, särskild de i kyrkan. Jag är också gammal, gick inte i samma skola varken grundskola eller gymnasium. Endast i mellanstadiet hade vi avslutning i kyrkan. Det var en pina och en konkret förolämpning av förnuftet och den bildning vi fått under skolåret. Då skulle plötsligt fantasifigurer som Jesus och gud hyllas för skapelsen och annat. Detta trots att vi i skolan lärt oss om Darwin och utvecklingsteori, vetenskap med mera.

    Dessutom undrade man alltid vad det skulle vara för bra med att slösa bort ännu en fin dag i skolan, när avsikten inte var att man skulle lära sig något. Det hade varit bättre att få vara hemma, dra ut på äventyr av olika slag.

    Det var nästan aldrig några föräldrar närvarande på skolavslutningarna på den tiden. Vi tog inte studenten, för den var avskaffad. Kaffe och en tårtbit när man kom hem efter avslutad gymnasieutbildning. Sedan körde jag taxi, sena kvällsskiftet. Någon studentskiva eller bal var det aldrig tal om.

    Idag är det sådan hysteri kring varje skolavslutning, oavsett det är avgångsklasser eller inte. Är folk inte kloka? Har de inget bättre för sig?

Boken Sju år som spionchef – om den danska underrättelsetjänsten

KULTURNär mörkret upptar större delen av dygnet är det lämpligt att läsa något riktigt spännande och dessutom inga fantasier. Vad journalisten Morten Skjoldagers bok handlar om är kal­la fakta. Och fakta fick han från den danske PET-chefen Jakob Scharf, som talar ingående om inrikes och utrikes operationer för att stoppa islamiska terrordåd. För sin frispråkighet blev Scharf för ett år sedan dömd till fyra månaders fängelse. Flera fall har kopplingar till Sverige.

Den känslige naivisten – Olle Olsson Hagalund (1904-1972) – och det nya Sverige

KULTURDet är inte många i dagens Sverige som har hört talas om eller har sett hans tavlor, men Olle Olssons konst är ett historiskt dokument över ett samhälle som inte längre finns. Förnöjsamma, vänliga medborgare i ett Sverige som, trots en lägre levnadsstandard än i dag, visade ett kultiverat yttre och uppträdde belevat mot varandra. Det är den bilden som Olle Olsson Hagalund iakttog under sina promenader i Stockholm och speciellt i Hagalund, den stadsdel där han var född och bodde under hela sitt liv.

Röros Martnan – när unionsflaggan vajar över Röros

KULTURGenom en kunglig förordning bestämdes år 1853 att varje år, den tredje tisdagen i februari månad, skulle en marknad (martnan) hållas i den norska staden Röros i Sör Trondelag. Kung Oskar I, den andre i den nya franska Bernadotte-dynastin, ville knyta Norge och Sverige närmare varandra. Det rörde sig framför allt om handelsvägar och handelsförbindelser mellan två kopparstäder: Falun och Röros.

Njutning och förbud, Kaffets historia i Sverige

KULTUR OCH TRADITIONKaffet omnämns för första gången i Sverige år 1685, då det imorterades till Göteborg, och sedan dess har denna dryck avnjutits, förbjudits och fått mycket stor spridning genom åren. Kaffet har mer eller mindre blivit Sveriges nationaldryck och det är än i dag en självklarhet för många svenskar att dricka några koppar varje dag.

Actionism – ny livsfilosofi på traditionell grund

KULTURAv och till ställer sig någon upp, ber om massans uppmärksamhet och börjar sedan föreläsa för den hur den ska vara och handla. Det är moralfilosoferna, livscoacherna, folkuppfostrarna och samtidsguruerna. Ett exempel på detta är artikeln i Nya Tider v.47/2018 som skildrade Jordan Peterson och hans livsfilosofi. Och nu har en svensk sällat sig till denna skara av upplysare: Lennart Svensson, författare och kulturskribent. Här diskuterar han de centrala idéerna som utgör hans bok Actionism – How to Become a Responsible Man (2017).

En visselblåsares credo: Om verklighetsförnekelse och kommande välfärdskollaps

Karl-Olov Arnstberg torde vara känd för de flesta av Nya Tiders läsare, inte bara som återkommande krönikör utan också som kunnig och orädd författare. Förra året tryckte han boken Efter demokratin på sitt eget förlag. Den innehåller sju essäer, och låt mig få säga det från början: Hela boken genomsyras av Arnstbergs gedigna kunskaper, saklighet, klarsynthet, verbala skicklighet och – viktigast – hans återhållna och berättigade vrede över det inkompetenta politiska ledarskap som i i rask takt leder Sverige till vägen mot ättestupan.

Den stridande författaren

KULTURHan skrev romaner och böcker om andra författare samt gav sig in i den ena litterära fejden efter den andra. Författaren Sven Stolpe var allt annat än konflikträdd och både hans fejder och litterära verk kom att göra honom känd under hans livstid.

Staden Efesos i Turkiet – betydande för kristendomens spridning

HISTORIAEfesos är en arkeologisk plats i nuvarande Turkiet. Under antiken var den en viktig hamnstad på Mindre Asiens västkust, och från omkring 133 f.Kr. utgjorde staden en del av Romarriket. Den var strategiskt ett mycket bra val av aposteln Paulus när han skulle sprida kristendomens budskap. Där grundade han en församling, som kom att bli den mest inflytelserika i provinsen.

Gå till arkivet

Send this to a friend