I detta nummer fortsätter vi en omfattande rapportering om hur presidentvalet avlöper i USA med omräkning av röster och juridiska spörsmål om valsedlars giltighet. Vad har då detta för betydelse för Sverige och våra läsare?
Jag skulle vilja påstå att det i mångt och mycket kommer att färga de närmaste åren. Inte för att USA har världens största militär, utan för det som Trump kommit att betyda. Det är många som håller på Trump på grund av hans politik. Jag är besviken på hans politik, för mig handlar det främst om vilka han utmanar, eller åtminstone säger sig utmana.
Många tror i dag att globalisterna, det cirka hundratalet individer som äger en majoritet av världens alla tillgångar, sitter på all makt i världen. Dessa människor ser en konspiration bakom minsta lag som stiftas och varenda konflikt eller stridighet. När Trump vann presidentvalet 2016 bevisade han att det går att vinna över denna koloss. Vi kan kalla den för det militärindustriella komplexet, marxistmedia eller bara ”träsket”, men denna odemokratiska makt skakades i sina grundvalar av Trumps seger.
Och det var inte främst Trumps seger. Det var en folkets seger, väljarnas seger. Trump gick till val på att göra slut på USA:s ändlösa krig, att återupprätta USA som en industrination, att slå vakt om familjen och stoppa den ansvarslösa invandringen. Det finns de som påstår att Trump levde upp till sina vallöften. Jag kan konstatera att det blev ingen mur, hans kamp mot Kina har hittills inte gett de resultat han hade hoppats på, och hans agerande i Mellanöstern har varit svekfullt och rent av kriminellt. Det är dock inte Trump som person eller hans resultat som detta handlar om nu, utan Trump som symbol. Han kastade ut många tabun genom fönstret och breddade åsiktskorridoren.
Den känsla av segerrus som många upplevde när Trump 2016 bevisade att det går att vinna över träskmonstret som huserar i Vita huset, på tidningsredaktionerna och universiteten, har hos en del i dag förbytts i en känsla av uppgivenhet, gränsande till apati. Återigen inte för att Trump eventuellt förlorat, utan för att många ser det som ett bevis på att Den djupa staten kommer att se till att fuska till sig valet oavsett hur folk röstar, och medierna kommer att försvara bluffen.
Det är en av anledningarna till att vi i dag ser så många anklagelser om valfusk, även där det kanske inte finns något. Har globalisterna makten att stoppa folket från att någonsin välja fritt igen?
Det är lärorikt att se hur motståndarsidan ser det, de som utgör själva träsket och deras hantlangare. Jag prenumererar på ett nyhetsbrev från Soros-sponsrade globalistsmedjan Syndicate, som vi rapporterade om i NyT v. 13/2019. Här försöker de politiskt korrekta debattörerna att överträffa varandra i att framhäva hur avgörande valet är. Man anar paniken när de ser makten glida dem ur händerna allt eftersom folket vaknar och inser att de faktiskt kan påverka sin framtid. Man instämmer i Demokraternas kandidat Joe Bidens beskrivning att årets presidentval är ”en strid om Amerikas själ”, och den 6 november skriver man att det faktum att Trump även i år, efter att i fyra år ha visat vad hans politik i praktiken går ut på, fortfarande får stöd av så många amerikaner ”tyder på att djävulen redan har fått ett starkt grepp om stora delar av landet”.
Propagandan är massiv. Trots att slaget om presidentämbetet i Förenta staterna långt ifrån är avgjort, beskrivs Trump i media som en dålig förlorare som ”vägrar acceptera väljarnas val”. Demokraternas företrädare talar med indignerad röst om att Trump vågar ”kasta en skugga av misstro över vår heligaste rättighet” att rösta, och Nancy Pelosi, Demokraternas talman i USA:s representanthus, menar att republikaner som inte accepterar att Joe Biden vunnit ”förgiftar” demokratin. Detta alltså efter fyra år av dagliga och grundlösa anklagelser om att Donald Trump är en ”illegitim president” som hjälpts till makten genom att Ryssland ”hackat det amerikanska valet”.
Även ”träsket” ser alltså valet som mycket viktigt, nästan livsavgörande – och det är förstås uppmuntrande. Skulle Trump lyckas bevisa att Demokraterna – sitt namn till trots – agerat så pass odemokratiskt och försökt fuska med valet för att få bort Trump, blir det ytterligare en seger för folket och rättvisan.
Etablissemanget känner sig verkligen hotat, och detta har resulterat i att de tvingats visa sitt rätta ansikte, ett diktatoriskt ansikte. Vi har sett censur och mörkläggning utan dess like. Inte ens presidenten själv – på papperet världens mäktigaste person – undkommer, utan hans tweets blockeras och alla stora tv-bolag klipper sändningen från Vita huset när han säger något som de inte vill förmedla.
Det är genom ohederliga metoder, svekfulla härskartekniker och rena lögner som dagens etablissemang har kommit till makten från första början, både i USA och i Sverige. Medan man i västerlandet förr hedrade en ärlig debatt, där det ansågs viktigt att korrekt förstå meningsmotståndarens argument och underbygga sin egen ståndpunkt på ett logiskt sätt, har den nya härskarklassen bluffat sig in med kulturmarxismens metoder. Propaganda har ersatt logik. Känsla har ersatt förnuft. Samtalet har ersatts av demonisering och fiendskap.
Det är illustrativt hur etablissemanget ser på sig själva. I USA talar man om att rädda USA:s själ och man ser Trumps väljare som djävulen. I Sverige ser sig samma etablissemang som en ”humanitär stormakt”. Det är utifrån denna syn som man betraktar – och rättfärdigar – sina metoder. Man kan bryta mot lagen, trampa på demokratin, tysta obekväma röster – allt för att man ju står för det högsta goda.
Metoderna känner vi igen från våldsamma vänsterextremister, vars motto är ”aldrig en plattform, aldrig en lokal, aldrig medialt utrymme” åt meningsmotståndarna. De har i enlighet med detta försökt slå sönder lokaler där Sverigedemokraterna hållit möten, misshandlat debattörer, avbrutit offentliga debatter och så vidare. Men principen har kommit att omfamnas av hela det svenska etablissemanget.
Man blockerar konsekvent invandringskritiska röster i alla sammanhang med motiveringen att de inte ska ”få en plattform”. När jag själv framträdde på SVT några minuter i samband med Nya Tiders deltagande på Bokmässan i Göteborg 2016 var Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski snabbt där och skällde ut SVT efter noter för att de upplåtit mig denna plattform. Invandringskritiker som velat föra en saklig diskussion om konsekvenserna har förtalats och hängts ut som onda personer av systemmedia.
Valrörelsen i USA och efterdyningarna av presidentvalet visar på något fundamentalt nytt. Republikaner och andra människor som helt enkelt vill få tillbaka ett tryggt och välmående land har slutat kröka rygg. De har slutat att acceptera den kulturmarxistiska agendan där de under decennier tvingats föra samtal, där de själva försöker föra fram logiska argument medan de endast möts av svartmålning och förnedring. De inser nu att det inte går att prata med människor som redan bestämt sig för att du är djävulen.
Vi måste sluta betrakta de som försvarar globalismen och mångkulturen som några som egentligen vill väl men som man logiskt måste förklara för att det de gör inte leder till något gott. De vill helt enkelt inte något gott, det är vad som är problemet. Vi måste börja se dem som fiender, på samma sätt som de betraktar oss, annars har vi förlorat redan innan slaget börjat.
Det är befriande att man i USA nu på allvar avvisar denna ojämna spelplan. Man säger rakt ut att systemmedia är lögnmedia. Om det inte går att föra en logisk diskussion, har man inte längre något emot att häckla motståndaren. Man bygger egna, fria medier. Man avslöjar etablissemangets bedrägliga taktik och slutar spela efter deras spelregler. Här har vi i Sverige något att ta efter.
