Han är före detta borgmästare i Antwerpen och parlamentsledamot sedan förra sommaren och har, likt Trump, för avsikt att vända ett land som är ”i mycket dåligt skick” och som har stämts av EU för alltför stora budgetunderskott. Han har tillkännagivit sina planer på att begränsa de offentliga utgifterna och att se över den belgiska invandrings- och säkerhetspolitiken. Belgien verkar alltså i sin tur ansluta sig till den nationalistiska strömning som gör sig gällande både i Europa och på andra håll i världen.
Politiskt kallar De Wever sig konservativ och flamländsk nationalist. Han är en uttalad beundrare av Edmund Burke och hans politiska filosofi och har beskrivit den brittiske konservative författaren och samhällskritikern Theodore Dalrymple, den tidigare premiärministern Margaret Thatcher och den österrikiske ekonomen Friedrich Hayek som influenser.
Som ordförande för N-VA stöder De Wever en gradvis flamländsk separatism från Belgien och ett självständigt Flandern inom en bredare demokratisk europeisk konfederation av suveräna stater. Han har sagt att ”jag är ingen revolutionär och jag arbetar inte för Belgiens omedelbara undergång”, men anser att den belgiska staten trots det är på väg att gå under.
I det belgiska federala valet i juni förra året lyckades N-VA behålla sin position som det ledande partiet i Flandern, vilket motsade opinionsundersökningarnas förutsägelser. Open VLD, den tidigare premiärministern Alexander De Croos parti sedan 2020, drabbades av ett betydande bakslag, liksom många andra politiska partier i Belgien.
Belgien ”är i mycket dåligt skick”
Resultatet gav inte en klar majoritet, vilket gjorde det svårt att bilda en regering bestående av partier med olika ideologier. De socioekonomiska reformer som ska genomföras för att konsolidera de offentliga finanserna, med ett förväntat underskott i de offentliga finanserna på 4,6 procent av BNP för 2024, försvårade förhandlingarna. Man debatterade också över kniviga frågor som de flamländska och vallonska regionernas intressen, migrationspolitiken och pensionsreformer.
Efter 239 dagar utan regering har Belgien alltså fått en ny premiärminister. Bart De Wever, 54, tillträdde måndagen den 3 februari. Belgarna har trots allt erfarenhet av långdragna regeringsbildningar – mellan 2010 och 2011 var man 541 dagar utan regering.
De Wever är född i Antwerpen och barnbarn till en medlem av Flamländska nationella förbundet, ett politiskt parti som grundades 1933 och upplöstes 1944, och son till en medlem av Volksunie, det flamländska nationalistpartiet. År 2001 deltog han i skapandet av N-VA, ett politiskt parti som till en början hade svårigheter att vinna några mandat trots flera försök, innan han 2004 slog ett slag genom att alliera sig med de flamländska kristdemokraterna och blev invald i det flamländska parlamentet och partiordförande.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.