Den röda granitön i sundet

När man åker båt i Kalmarsund är chansen mycket stor att man kan få se ön Blå Jungfruns kupolliknande silhuett sticka upp mitt i vattnet. När jag själv såg ön på en konfirmationsresa för cirka arton år sedan gjorde avståndet att den såg blåaktig ut.

Den är dock inte blå utan rödaktig och grön. Blå Jungfruns klippor är nämligen av röd rapakivigranit som slipats i jämna former av inlandsisen och delar av denna ö är bevuxen med tallskog och ekskog.

Kupolen, som är det första man ser när man åker båt i sundet, är precis som klipporna av granit. Lars Magnusson berättar i Se Sverige. Vägvisare till 650 smultronställen från Ales stenar till Överkalix att Blå Jungfruns kupol ”magasinerar” värmen från Östersjön, vilket leder till att det är varmare här än på fastlandet.

På klippstranden finns stora grytor där havets vatten samlas. På ön finns även två sprickgrottor som är kända under namnen Jungfrukammaren och Kyrkan. I sprickgrottan Kyrkan gifte sig den svenske författaren Verner von Heidenstam med sin andra fru, Olga Wiberg, 1896. Här finns även en labyrint, som nämns av Carl von Linné år 1741.

1926 blev Blå Jungfrun en nationalpark. På grund av det isolerade läget och svårigheterna att lägga till så har denna granitö aldrig någonsin varit bebodd av människor. Däremot trivs annat liv här.

Blå Jungfruns flora och fauna

Magnusson berättar att Blå Jungfruns flora är väldigt rik. Här växer idegran, murgröna, kaprifol, vippärt, myskmadra, storrams, lundslok och tandrot. Tallskogen växer på öns höga delar medan ekskogen finns på den sydliga delen.

Faunan är däremot inte alls lika rik som floran på grund av öns isolerade läge. Här lever endast skogsharar och fladdermöss samt fågeln tobisgrisslan. Magnusson nämner att tobisgrisslan gärna häckar ”bland blocken på sydsidan.”