Skip to Content

Sven Stolpe som ung, etablerad författare och omkring 1960. Foton: Jan de Meyere/Svensk litteratur 1870–1970, del 2 av Gunnar Brandell/Wikipedia
KULTUR

Den stridande författaren

Digital utgåva

Han skrev romaner och böcker om andra författare samt gav sig in i den ena litterära fejden efter den andra. Författaren Sven Stolpe var allt annat än konflikträdd och både hans fejder och litterära verk kom att göra honom känd under hans livstid.

Publicerad: 27 januari, 2020, 13:30

  • Svenska

Läs även

I Memoarer 1: Idyll och orosmoln skriver Sven Stolpe (1905–96) om sin debutbok Två generationer som gavs ut 1929 och konstaterar att ”det är lätt att nu se, att den aldrig borde ha blivit skriven” då han på den tiden var ”för ivrig, för febril – jag skrev, innan jag själv nått fram till en syntes eller ens en blygsam fast grund.” Två generationer är en samling kritiska essäer om samtida författare som, för att nämna några, Fredrik Böök (1883–1961), Anders Österling (1884–1981), Pär Lagerkvist (1891–1974), Edith Södergran (1892–1923) och Rudolf Värnlund (1900–45). Svante Nordin noterar i Sven Stolpe – blåsten av ett temperament att denna debutbok väckte ”ett enormt uppseende” och proletärförfattaren Eyvind Johnsson (1900–76) kom att hata Stolpe i många år för kapitlet om arbetarlitteraturen i vilket den debuterande författaren riktade hård kritik mot Johnssons vän Värnlund.

Även om Stolpe senare ångrade att han skrev denna debutbok blev den inte desto mindre betydande enligt Nordin för att han ”kom åtminstone genom Två generationer och under de närmast följande åren att framträda som en av dem som gav tiden röst.” Boken blev även den unge litteraturvetaren Stolpes steg ut i författarvärlden.

Före debuten

Sven Stolpe läste litteraturhistoria (ämnet heter idag litteraturvetenskap) på Stockholms högskola. I hans memoarer framgår att han tidigt blev litterärt intresserad och för resten av livet skulle han komma att engagera sig mycket hängivet för just litteraturen.

Vid sidan av studierna arbetade Stolpe en tid som ”svarsonkel” på en filmtidning, vilket innebar att han svarade på läsarnas brev. Han avslöjar i sina memoarer att han svarade fel för ofta och när han till sist skrev att den fablade redaktionskatten Mille, som många läsare hälsade till, var död blev han definitivt tvungen att sluta. Mille var nämligen mycket populär och, enligt Stolpe själv, miste tidningen tusentals prenumeranter på grund av hans påstående att katten var död. Han skrev också i studenttidningen Gaudeamus samt i litterära tidskrifter och dagstidningarna.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Passionerat om jämtska

KULTURJämtskan är ett av Sveriges genuina folkmål och vissa menar att det mer är ett eget språk än en dialekt. Det finns runt 30 000 talare och kanske dubbelt så många förstår jämtska. En svårighet för jämtskans bruk och bevarande har länge varit att det saknats ett enhetligt skriftspråk. År 1995 författade Akademien för jamska en vägledning för hur man ska skriva, men den som verkligen gått till botten med skriftspråket är Håkan Roos, fil. mag. i nordiska språk, som nyligen gett ut en bok i ämnet. Frågan är i hur god jord den faller hos de jämtsktalande.

Om Fritz von Dardel, En konstnärlig soldat och hovman

KULTURFritz von Dardel levde ett rörligt och händelserikt liv. Han var militär, överintendent vid Nationalmuseum, diplomat, hovman – och konstnär. Faktum är att konsten kom att bli hans främsta intresse i livet. Dardel tecknade serier samt målade karikatyrer och landskap.

Klosterörterna finner nya vägar

KULTURReformationen innebar stora förändringar för människorna i vårt land. Den katolska tron med Jungfru Maria och helgonen genomsyrade vardagen. Under denna tid var inte läs- och skrivkunnigheten allmän. Det var viktigt med böner och ramsor som man lärde sig utantill. Dessa knöt an till det gudomliga. Läkeörterna ansågs vara Jungfru Marias särskilda växter. För att örterna skulle hjälpa var det viktigt att be till både Jungfrun och helgonen. Med reformationen förändrades detta. Det gällde att finna nya vägar.

Den okända kyrkan i Sverige

KRÖNIKA

Ole Dammegårds museum i Göteborg

KULTUROle Dammegård är välkänd i kretsar som inte nöjer sig med den officiella förklaringen av olika händelser som Palme­mordet och mordet på John F Kennedy. Nu finns chansen att studera hans arbete och liv fram tills i dag i ett litet museum, fyllt av föremål från hans liv. Museet ligger i Göteborg och är öppet efter överenskommelse.

Karl XII:s vilda dagar, Berättelsen om det holsteinska raseriet och hur det ledde till krig

KULTURÅren 1698 och 1699 slösade den unge kungen Karl XII stora penga­summor, och tillsammans med kusinen Fredrik IV av Holstein-Gottorp betedde han sig mycket omdömeslöst. Karls beteende under dessa år, som har gått till historien som ”det holsteinska raseriet”, kom att få ödesdigra följder för Sverige.

Eketorps borg, en återuppbygd äkta fornborg

KULTURPå Öland finns Sveriges enda återuppbyggda fornborg. Den heter Eketorps borg och uppfördes på 300-talet e.Kr. för att skydda befolkningen från anfall. Eketorp blev senare en plats för offerriter och idag är det ett fascinerande besöksmål som har öppet under både sommaren och hösten.

Husmor på vikingatiden

KULTURHemmet och gården utgjorde det centrala i tillvaron för vikingatidens människor. Det var kvinnorna som hade ansvaret för att allting fungerade på gården och i hushållet. Symbolen för denna viktiga uppgift var nyckeln. Arkeologer har funnit många nycklar i kvinnogravar från vikingatiden. Nu får vi lära känna en kvinna, en husmor som vi kan kal­la Gunlög, och se hur en husmors liv kunde gestalta sig på vikingatiden.

Gå till arkivet

Send this to a friend