Skip to Content

Sven Stolpe som ung, etablerad författare och omkring 1960. Foton: Jan de Meyere/Svensk litteratur 1870–1970, del 2 av Gunnar Brandell/Wikipedia
KULTUR

Den stridande författaren

Digital utgåva

Han skrev romaner och böcker om andra författare samt gav sig in i den ena litterära fejden efter den andra. Författaren Sven Stolpe var allt annat än konflikträdd och både hans fejder och litterära verk kom att göra honom känd under hans livstid.

Publicerad: 27 januari, 2020, 13:30

  • Svenska

Läs även

I Memoarer 1: Idyll och orosmoln skriver Sven Stolpe (1905–96) om sin debutbok Två generationer som gavs ut 1929 och konstaterar att ”det är lätt att nu se, att den aldrig borde ha blivit skriven” då han på den tiden var ”för ivrig, för febril – jag skrev, innan jag själv nått fram till en syntes eller ens en blygsam fast grund.” Två generationer är en samling kritiska essäer om samtida författare som, för att nämna några, Fredrik Böök (1883–1961), Anders Österling (1884–1981), Pär Lagerkvist (1891–1974), Edith Södergran (1892–1923) och Rudolf Värnlund (1900–45). Svante Nordin noterar i Sven Stolpe – blåsten av ett temperament att denna debutbok väckte ”ett enormt uppseende” och proletärförfattaren Eyvind Johnsson (1900–76) kom att hata Stolpe i många år för kapitlet om arbetarlitteraturen i vilket den debuterande författaren riktade hård kritik mot Johnssons vän Värnlund.

Även om Stolpe senare ångrade att han skrev denna debutbok blev den inte desto mindre betydande enligt Nordin för att han ”kom åtminstone genom Två generationer och under de närmast följande åren att framträda som en av dem som gav tiden röst.” Boken blev även den unge litteraturvetaren Stolpes steg ut i författarvärlden.

Före debuten

Sven Stolpe läste litteraturhistoria (ämnet heter idag litteraturvetenskap) på Stockholms högskola. I hans memoarer framgår att han tidigt blev litterärt intresserad och för resten av livet skulle han komma att engagera sig mycket hängivet för just litteraturen.

Vid sidan av studierna arbetade Stolpe en tid som ”svarsonkel” på en filmtidning, vilket innebar att han svarade på läsarnas brev. Han avslöjar i sina memoarer att han svarade fel för ofta och när han till sist skrev att den fablade redaktionskatten Mille, som många läsare hälsade till, var död blev han definitivt tvungen att sluta. Mille var nämligen mycket populär och, enligt Stolpe själv, miste tidningen tusentals prenumeranter på grund av hans påstående att katten var död. Han skrev också i studenttidningen Gaudeamus samt i litterära tidskrifter och dagstidningarna.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • CalleG55

    Tack Sophia – för ännu en fångande och välbalanserad läsning.

    • Sophia Eklund

      Väl bekomme. Trevligt att du uppskattar artikeln.

  • Three Springs

    Jag kan som vanligt inte läsa hela artikeln, men hoppas kunna bidra med information om Stolpe. Hans far var en moralisk officer. Familjen skulle överleva på de knapphändiga krigsransonerna och det gick inte bra. Hustrun dog och Sven blev allvarligt sjuk. Han hade inte en frisk dag sedan 20-talet med bara en kvarts lunga kvar. Som 15-åring korresponderade han med en tysk professor. En nederländsk biografi gör upp med nazistanklagelserna. Tyskland förstod han, men inte nazismen.

    Han började som socialdemokrat och blev sedan konservativ. Svenska kyrkans antintellektualism drev honom till katolicismen. Jag förstår honom.

    Läs hans biografier om Heliga Birgitta, drottning Kristina och Fransiskus. Ingemar Hedenius i Norra Ulva, Uppsala, var en av hans fiender. Den mannen vill jag inte träffa, sade Stolpe. Då blir jag ju vän med honom också! Förresten, bikten är blodig.

    Hans kärleksromaner är fina. Lätt, snabb och öm. Han skrev också om en orörd kvinna som kallades till kloster när hon trodde att hon skulle gifta sig. I dödens väntrum påverkade mig i ungdomen.

    Jag hade förmånen att träffa honom. Han var en storvuxen och bister man.

    Stolpe flyttade till Assissi på ålderdomen, men klarade inte backarna. Där finns en rosenbuske utan taggar och det sägs bero på den fantastiske Fransiskus.

    Stolpe är ett exempel på pennans makt. Mig har han påverkat. Nu är han nästan bortglömd. Bara rödskägg kommr att regera efter mig, sade han, och fick rätt.

  • Sophia Eklund

    Han kom verkligen att hata Lagercrantz. Det märks även i hans memoarer.

    Planerar att läsa biografin om Kristina. Allt jag hört om den genom åren har gjort mig nyfiken. Hans biografi om Heliga Birgitta läste jag när jag gjorde en studieuppgift i gymnasiet, men öveväger att läsa om den.

Runar Søgaards liv bakom rubrikerna

KULTURI sin självbiografi ger den tidigare predikanten sin version av inte bara äktenskapet med sångerskan Carola Häggkvist, utan berättar även om andra händelser som genom åren har skapat rubriker. Boken ger också en bild av hur det är att vara föremål för mediernas uppmärksamhet i decennier, ett rampljus som inte alltid varit av godo.

Jan Myrdal, en ”realismens seger”

KULTURJan Myrdal gick ur tiden den 30 oktober 2020, efter nästa ett helt sekels febril verksamhet. Skribenten Mats Loman berättar om Myrdals kaotiska tillvaro, varför vänsterpressen kom att hata honom och hur han så småningom kom att närma sig det traditionella.

Utställning: Naturens magi och nationernas landskap

KULTURFör närvarande pågår flera konstutställningar som skildrar 1800-talsromantiken och förra sekelskiftskonsten som en längtan till naturen som magisk och besjälad. Romantiken, jugend och intresset för folksagor var definitivt en motreaktion i en tid när industrialiseringen gick hårt fram med naturskövling och urbanisering. Denna rörelse kom otvivelaktigt att bidra till lagstiftning om skogsbruk och viltvård och instiftande av nationalparker.

Svar till Mats Loman om förrädaren Wennerström

KULTURDEBATT

Antikrist är tillbaka och han blöder rött

KULTURBetyg: ++++

Fredagen den 11 september släppte Marilyn Manson sitt tolfte album med titeln We are chao. Kan det vara just den som vi väntat på, som har styrkan att mäta sina krafter med bandets gyllene antikrist-era? I denna recension tar Robin Carell reda på svaret.

Förrädaren Wennerström varken gåta eller unikum

REPLIKStig Wennerström var en svensk flygöverste som gav sig till att spionera åt Sovjet. Spionaget antas ha pågått mellan 1948 och 1964, då Wennerström slutligen greps av svensk säkerhetspolis och ställdes inför rätta. Det där är fallets yttre konturer. De är inte föremål för debatt. Debatt har det däremot blivit om personen Wennerström. Hur kunde flygöversten förråda sitt land? har man undrat. Och det till ryssen?

Cykla är bra för hälsan

NATURDet är inte bara promenader som är bra för hälsan, för dem som uppskattar ett lite snabbare tempo men gärna vill njuta av vad vår vackra natur har att ge, är cykling ett utmärkt sätt att förbättra sin kondition på. Nu i coronatider har det blivit populärt att cykla, och varför inte använda sig av någon av de cykelleder som kommunen har anlagt de senaste åren? En speciell upplevelse blir det också nu till hösten där vi får njuta av höstens färgprakt.

Recension: Landsförrädaren Wennerström och kraften av indoktrinering

KULTURFör ett år sedan påkal­la­de professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell allmänhetens uppmärksamhet genom en artikel i Svenska Dagbladet (13 september 2019). Texten hade rubriken ”Vi måste agera för att rädda landet”. En mening var synnerligen intressant och den förvarnade om samhällshot som kan växa fram gradvis och smygande. Nu har Wilhelm Agrell skrivit en bok med en klurig hint, en antydan som inte många i dagens Sverige kan avläsa.

Gå till arkivet

Send this to a friend