Skip to Content

Sven Stolpe som ung, etablerad författare och omkring 1960. Foton: Jan de Meyere/Svensk litteratur 1870–1970, del 2 av Gunnar Brandell/Wikipedia
KULTUR

Den stridande författaren

Digital utgåva

Han skrev romaner och böcker om andra författare samt gav sig in i den ena litterära fejden efter den andra. Författaren Sven Stolpe var allt annat än konflikträdd och både hans fejder och litterära verk kom att göra honom känd under hans livstid.

Publicerad: 27 januari, 2020, 13:30

  • Svenska

Läs även

I Memoarer 1: Idyll och orosmoln skriver Sven Stolpe (1905–96) om sin debutbok Två generationer som gavs ut 1929 och konstaterar att ”det är lätt att nu se, att den aldrig borde ha blivit skriven” då han på den tiden var ”för ivrig, för febril – jag skrev, innan jag själv nått fram till en syntes eller ens en blygsam fast grund.” Två generationer är en samling kritiska essäer om samtida författare som, för att nämna några, Fredrik Böök (1883–1961), Anders Österling (1884–1981), Pär Lagerkvist (1891–1974), Edith Södergran (1892–1923) och Rudolf Värnlund (1900–45). Svante Nordin noterar i Sven Stolpe – blåsten av ett temperament att denna debutbok väckte ”ett enormt uppseende” och proletärförfattaren Eyvind Johnsson (1900–76) kom att hata Stolpe i många år för kapitlet om arbetarlitteraturen i vilket den debuterande författaren riktade hård kritik mot Johnssons vän Värnlund.

Även om Stolpe senare ångrade att han skrev denna debutbok blev den inte desto mindre betydande enligt Nordin för att han ”kom åtminstone genom Två generationer och under de närmast följande åren att framträda som en av dem som gav tiden röst.” Boken blev även den unge litteraturvetaren Stolpes steg ut i författarvärlden.

Före debuten

Sven Stolpe läste litteraturhistoria (ämnet heter idag litteraturvetenskap) på Stockholms högskola. I hans memoarer framgår att han tidigt blev litterärt intresserad och för resten av livet skulle han komma att engagera sig mycket hängivet för just litteraturen.

Vid sidan av studierna arbetade Stolpe en tid som ”svarsonkel” på en filmtidning, vilket innebar att han svarade på läsarnas brev. Han avslöjar i sina memoarer att han svarade fel för ofta och när han till sist skrev att den fablade redaktionskatten Mille, som många läsare hälsade till, var död blev han definitivt tvungen att sluta. Mille var nämligen mycket populär och, enligt Stolpe själv, miste tidningen tusentals prenumeranter på grund av hans påstående att katten var död. Han skrev också i studenttidningen Gaudeamus samt i litterära tidskrifter och dagstidningarna.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • CalleG55

    Tack Sophia – för ännu en fångande och välbalanserad läsning.

    • Sophia Eklund

      Väl bekomme. Trevligt att du uppskattar artikeln.

  • Three Springs

    Jag kan som vanligt inte läsa hela artikeln, men hoppas kunna bidra med information om Stolpe. Hans far var en moralisk officer. Familjen skulle överleva på de knapphändiga krigsransonerna och det gick inte bra. Hustrun dog och Sven blev allvarligt sjuk. Han hade inte en frisk dag sedan 20-talet med bara en kvarts lunga kvar. Som 15-åring korresponderade han med en tysk professor. En nederländsk biografi gör upp med nazistanklagelserna. Tyskland förstod han, men inte nazismen.

    Han började som socialdemokrat och blev sedan konservativ. Svenska kyrkans antintellektualism drev honom till katolicismen. Jag förstår honom.

    Läs hans biografier om Heliga Birgitta, drottning Kristina och Fransiskus. Ingemar Hedenius i Norra Ulva, Uppsala, var en av hans fiender. Den mannen vill jag inte träffa, sade Stolpe. Då blir jag ju vän med honom också! Förresten, bikten är blodig.

    Hans kärleksromaner är fina. Lätt, snabb och öm. Han skrev också om en orörd kvinna som kallades till kloster när hon trodde att hon skulle gifta sig. I dödens väntrum påverkade mig i ungdomen.

    Jag hade förmånen att träffa honom. Han var en storvuxen och bister man.

    Stolpe flyttade till Assissi på ålderdomen, men klarade inte backarna. Där finns en rosenbuske utan taggar och det sägs bero på den fantastiske Fransiskus.

    Stolpe är ett exempel på pennans makt. Mig har han påverkat. Nu är han nästan bortglömd. Bara rödskägg kommr att regera efter mig, sade han, och fick rätt.

  • Sophia Eklund

    Han kom verkligen att hata Lagercrantz. Det märks även i hans memoarer.

    Planerar att läsa biografin om Kristina. Allt jag hört om den genom åren har gjort mig nyfiken. Hans biografi om Heliga Birgitta läste jag när jag gjorde en studieuppgift i gymnasiet, men öveväger att läsa om den.

Den känslige naivisten – Olle Olsson Hagalund (1904-1972) – och det nya Sverige

KULTURDet är inte många i dagens Sverige som har hört talas om eller har sett hans tavlor, men Olle Olssons konst är ett historiskt dokument över ett samhälle som inte längre finns. Förnöjsamma, vänliga medborgare i ett Sverige som, trots en lägre levnadsstandard än i dag, visade ett kultiverat yttre och uppträdde belevat mot varandra. Det är den bilden som Olle Olsson Hagalund iakttog under sina promenader i Stockholm och speciellt i Hagalund, den stadsdel där han var född och bodde under hela sitt liv.

Röros Martnan – när unionsflaggan vajar över Röros

KULTURGenom en kunglig förordning bestämdes år 1853 att varje år, den tredje tisdagen i februari månad, skulle en marknad (martnan) hållas i den norska staden Röros i Sör Trondelag. Kung Oskar I, den andre i den nya franska Bernadotte-dynastin, ville knyta Norge och Sverige närmare varandra. Det rörde sig framför allt om handelsvägar och handelsförbindelser mellan två kopparstäder: Falun och Röros.

Njutning och förbud, Kaffets historia i Sverige

KULTUR OCH TRADITIONKaffet omnämns för första gången i Sverige år 1685, då det imorterades till Göteborg, och sedan dess har denna dryck avnjutits, förbjudits och fått mycket stor spridning genom åren. Kaffet har mer eller mindre blivit Sveriges nationaldryck och det är än i dag en självklarhet för många svenskar att dricka några koppar varje dag.

Actionism – ny livsfilosofi på traditionell grund

KULTURAv och till ställer sig någon upp, ber om massans uppmärksamhet och börjar sedan föreläsa för den hur den ska vara och handla. Det är moralfilosoferna, livscoacherna, folkuppfostrarna och samtidsguruerna. Ett exempel på detta är artikeln i Nya Tider v.47/2018 som skildrade Jordan Peterson och hans livsfilosofi. Och nu har en svensk sällat sig till denna skara av upplysare: Lennart Svensson, författare och kulturskribent. Här diskuterar han de centrala idéerna som utgör hans bok Actionism – How to Become a Responsible Man (2017).

En visselblåsares credo: Om verklighetsförnekelse och kommande välfärdskollaps

Karl-Olov Arnstberg torde vara känd för de flesta av Nya Tiders läsare, inte bara som återkommande krönikör utan också som kunnig och orädd författare. Förra året tryckte han boken Efter demokratin på sitt eget förlag. Den innehåller sju essäer, och låt mig få säga det från början: Hela boken genomsyras av Arnstbergs gedigna kunskaper, saklighet, klarsynthet, verbala skicklighet och – viktigast – hans återhållna och berättigade vrede över det inkompetenta politiska ledarskap som i i rask takt leder Sverige till vägen mot ättestupan.

Staden Efesos i Turkiet – betydande för kristendomens spridning

HISTORIAEfesos är en arkeologisk plats i nuvarande Turkiet. Under antiken var den en viktig hamnstad på Mindre Asiens västkust, och från omkring 133 f.Kr. utgjorde staden en del av Romarriket. Den var strategiskt ett mycket bra val av aposteln Paulus när han skulle sprida kristendomens budskap. Där grundade han en församling, som kom att bli den mest inflytelserika i provinsen.

Bivax i stället för plast

KULTURHur packade man in maten förr, innan man hade plastpåsar och plastfolie? Man använde bivaxdukar! En kunskap väl värd att återuppta.

Mystiska dödsfall och reliker i Spanien

BOKRECENSIONEtt svenskt par beger sig till Spanien med sin katt. De njuter av sitt nya liv, men snart upptäcker de att någon följt efter dem dit. Detta visar sig bara vara början och snart blir Lignumkorset – En resa i tid och rum, som är skriven av Viktor Nilorak, i stort sett omöjlig att sluta läsa.

Gå till arkivet

Send this to a friend