Det man slås av när man öppnar någon av Elsa Beskows böcker, i synnerhet de som utspelas i den vilda, svenska naturen, är hur hon skildrar djuren. Katten i Sagan om den lilla, lilla gumman ligger på en tallgren med en uppsyn som uttrycker förnärmelse och lätt surhet och ser ut att tänka följande: ”Är det så det låter, matte? Då ska jag inte komma hem.” Medan ugglan i Tomtebobarnen betraktar barnen och deras mor med uppmärksamt uttryck, som om den lyssnar noga på vad modern har att säga. Trots detta påverkas, intressant nog, inte den realistiska miljön.
Även de mänskliga karaktärerna i Elsas bilderböcker uttrycker känslor på ett mycket levande sätt och även själva naturen avbildas på ett livfullt sätt. Det är kanske därför som just illustrationerna är det som man minns allra bäst från de Elsa Beskow-böcker man läste som barn.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.