Onsdagen var blodig, även med de allt mer förskjutna svenska måtten mätt. En multikriminell 18-årig gangsterrappare avrättades framför skolbarn på en idrottsplats i Fruängen. Senare på kvällen stod en ostraffad 23-årig man och grillade utomhus med vänner i Jordbro när han blev nermejad av skott från en vit pickup, mannen dödades och samtidigt blev en annan man skottskadad i attacken.
Slutligen sprängs en mycket kraftfull bomb i Fullerö utanför Uppsala i en attack som demolerar två hus, i ett av dem dödas en 24-årig kvinna. Tre offer för det dödliga mångkulturella gängvåldet inom loppet av 24 timmar – men bara ett av offren var involverad i kriminalitet.
Dåden är bara några i raden av allt blodigare attacker som sker nära nog dagligen. Medan onsdagen kallas den blodigaste dagen i september har månaden i sig blivit den dödligaste när det kommer till gängvåld i Sveriges historia.
Totalt 12 döda har polisen registrerat under månaden: 11 ihjälskjutna, varav två barn, och en kvinna som dödats med en bomb. Ändå är det bara början på det mångkulturella våld som svenskarna tvingas vänja sig vid, för ingen ser någon ljusning i sikte.
Samtidigt står politikerna i princip handfallna inför det samhälle alla utom Sverigedemokraterna varit med och skapat över decennier. De lovar mycket, men samtidigt har flera partier inte ens förstått att det är ett mångkulturellt problem som ligger bakom våldsspiralen.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
