Ellen Key och kvinnan

”Detta missbruk kan kännetecknas så, att kvinnorna i främsta rummet satt in sina frigjorda krafter på områden, där de tävlat med männen och därunder till stor del försummat att utveckla och bruka sin djupaste kvinnliga egendomlighet.”

Det här citatet är hämtat ur boken Missbrukad kvinnokraft i vilken Ellen Key (1869–1926) visserligen nämner vikten av att även kvinnor får rättigheter i samhället, men samtidigt betonar att kvinnan bör förbli kvinnlig, varken sträva efter att tävla med männen eller försöka bli som en man. Key ansåg nämligen att en del av kvinnorna inom kvinnorörelsen gått för långt och börjat tro att de kunde göra exakt samma saker som män.

Den svenska kvinnorörelsen

I Missbrukad kvinnokraft betonar Ellen Key även att kvinnorörelsen redan kommit långt och det hade den. År 1896 när Missbrukad kvinnokraft gavs ut hade, för att nämna några exempel, män och kvinnor fått lika arvsrätt, kvinnor med hög årsinkomst hade fått rätt att rösta i kommunalval och kvinnotidskriften Tidskrift för hemmet hade börjat ges ut. Kvinnor hade även fått rätten att avlägga studentexamen och myndighetsåldern för ogifta kvinnor hade sänkts till 21 år.

1800-talets kvinnor hade alltså haft, och hade fortfarande, strikt begränsade rättigheter, vilket till viss del kan ses som en motreaktion på 1700-talet. Under 1700-talet hade nämligen kvinnor, i synnerhet de inom de högre samhällsskikten, haft möjlighet att göra karriär inom vetenskap, konst, litteratur och botanik. De skrev politiska skrifter och artiklar samt gav ut tidskrifter. Icke-adliga kvinnor drev dessutom kaffehus och krogar. Det är inte utan anledning som 1700-talet kan kallas för kvinnans århundrade. Kvinnor har visserligen länge haft begränsade rättigheter, men det är samtidigt felaktigt att hävda att de aldrig någonsin haft några. Det finns många olika aspekter och nyanser av kvinnans historia.