Skip to Content

Jomsvikingarna var enligt de isländska sagorna ett brödraskap av krigare i 900-talets Norden.
Kultur

En äkta vikingasaga

Vikingarna i Jomsborg, anförda av hövdingen Palnatoke, hölls för de väldigaste härmän och när de drog i härnad återvände de alltid med ärorikt byte. Vad som är historia och vad som är fiktion i denna isländska saga vet man inte, men tack vare denna nya översättning får vi en unik inblick i dåtidens hjälteideal.

Publicerad: 8 juli, 2015, 09:44

  • Svenska

Läs även

Den isländska Jómsvíkingasagan skrevs kring år 1200, finns i flera versioner, och skildrar personligheter, motsättningar och krigståg i 900-talets Norden. Ordet ”saga” är i ett isländskt sammanhang missvisande begrepp för den moderne läsaren, då de flesta isländska sagor huvudsakligen beskriver faktiska historiska händelser.

Jomsvikingasagan anses dock även innehålla en stor del fiktion.

Denna saga uppstod ursprungligen som en muntlig berättelse och händelserna berörs också delvis i andra sagor från samma tid, som Fagrskinna, Heimskringla, Knytlingasagan, Färingasagan och Njáls saga. Jomsvikingasagan – ett klassiskt fornnordiskt äventyr är en ny svensk översättning från isländska av Lars Ingemarsson. Det är över hundra år sedan den senast översatts, då Albert Ulrik Bååth, docent i fornnordisk litteratur, översatte den år 1887. Den nya översättningen utgörs till viss del av en omarbetning av Bååths översättning.

Det är således ett helt nytt verk som nått dagens svenska publik. Det ger en inblick i hur våra förfäder levde och resonerade, men kanske främst i vad de ansåg hedervärt och hjältemodigt.

Sagan handlar bland annat om Sven Tveskäggs konflikt med sin far, kung Harald Blåtand, samt hans samarbete med den fynske hövdingen Palnatoke. Vidare bjuds vi på en skildring av hur Palnatoke erhåller Joms fylke (i nuvarande norra Tyskland) av den vendiske kungen Burislef. Där uppför Palnatoke i rask takt fästningen Jomsborg och de lagar som där skulle gälla vittnar om vikingaideal från denna tid:

”Ingen fick vistas i Jomsborg som sprang undan för annan man, lika vapenduglig och lika rustad som han själv, ej heller den som ensam ryggade för två mans angrepp. Varje man som inträdde i förbundet hade att hämnas envar av de andra som om de varit hans bröder. Ingen skulle där väcka tvedräkt mellan andra. Ej heller fick någon där fara med falska rykten eller osannfärdigt pladder.”

I beskrivningen av Jomsborg möter vi för första gången begreppet ”jomsvikingarna”:

”I god fred satt kämparna i Jomsborg och höll sina lagar väl. Varje sommar drog de i härnad till olika länder och vann sig ett ärorikt rykte. De hölls för de väldigaste härmän, och man ansåg att deras jämlikar knappast fanns i den tiden. De var frejdade över hövan och de kallades jomsvikingarna.”

Kapitlen är korta och texten kan ge ett något fragmentariskt intryck, men läsupplevelsen ligger inte främst på litterär nivå, utan på den inblick läsaren ges i den tidiga nordiska historien och hur den beskrevs under sagornas storhetstid. Historiker tvistar om sanningshalten i de händelser som skildras, där vissa rentav menar att både jomsvikingarna och deras fästning Jomsborg är rena påhitt, men genom bokens omfattande och initierade uppsättning fotnoter får läsaren en djupare förståelse för den historiska bakgrunden.

Berättelsens höjdpunkt kan sägas vara det beryktade sjöslaget vid Hjörungavåg på norska västkusten mellan jomsvikingarna och Norges jarl Håkon Sigurdsson. I skildringen betonas ännu en gång deltagarnas stridsduglighet och hårdhet:

”De följde varsin sida och trängde huggande framåt, så att alla vek undan för dem. Åslak var stark och skallig. Han bar ingen hjälm på hjässan, men trots att han flera gånger fick svärdshugg i skallen bet vapnen inte bättre än om man hade klappat till honom med ett valfiskben.”

Jomsvikingasagans stil är korthuggen och i isländsk sagotradition objektiv, där händelser skildras utan att författaren tar ställning till vem som är ond eller god, även om samtidens ideal tydligt framgår. En läsning av denna bok, eller andra sagor från samma tid, ger en välbehövlig påminnelse om vår egen historia och våra förfäders inställning till livet.

Tobias Svensson

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kommentarer inaktiverade.

Hollywood predikar, men bestraffas av publiken

KULTUR2010-talet har sett en stor mängd amerikanska filmer där huvudsyftet inte verkar ha varit underhållning, utan övertydliga försök att uppfostra publiken i de ”progressiva” värderingar som nu ska vara vägledande i Västvärlden. Den goda nyheten är att sådana filmer ofta bestraffas av sviktande publiksiffror och därmed låga intäkter.

Smeden Leif: ”Viktigt att man för historiska kunskaper vidare”

KULTURLeif Sollier har arbetat som smed i större delen av sitt liv. Han ser det inte bara som ett jobb, utan är stolt över den kunskap han besitter som har förts vidare från generation till generation sedan urminnes tider. Han säger att det är viktigt att kunna sin historia, och att vi är utsatta som folk i denna digitala tidsålder eftersom mycket kunskap riskerar att gå förlorad om allt skulle braka samman. Särskilt intresserad är Leif av vikingatiden, och har bland annat byggt och smitt en detaljrik replik av ett vikingaskepp. Nya Tider besökte Leif i sitt hem strax utanför Stockholm.

Fornnordiska sagor – hisnande äventyr och burlesk humor

INTERVJULars Ulwencreutz har lett arbetet med att sammanställa och även översätta många av de fornnordiska sagorna till modern svenska – flera har aldrig publicerats på svenska tidigare. Resultatet blev ett imponerande verk i tre band, den första kompletta samlingen av dessa berättelser om hjältar och kungar, skatter och härnadståg. För Nya Tider berättar Lars att utan vår historia är vi ingenting, vi behöver vår kultur och vår historia. Och det är en fascinerande saga.

Spengler i sidobelysning

KULTURVi känner alla till Oswald Spenglers storverk, Västerlandets undergång (1918-1922). En tegelsten som skisserar den historiska utvecklingen i hela världen utifrån vissa synvinklar, såsom att kulturerna utvecklas och fulländas separat. Någon övergripande ”civilisationens frammarsch” anses inte finnas. Och vår del av världen, Västvärlden eller den faustiska kulturen, tecknas såsom att den uppstått på medeltiden, blomstrat under barocken och nu går mot sitt slut. Visionen kan kritiseras på många punkter men Spengler har förvisso stilen att framställa allt detta medryckande. Och då kan man fråga sig: vilka tänkare påverkade honom i den vision han hade?

Hemmet på frammarsch

KULTUR OCH TRADITIONTänk att hemmet har blivit en så viktig plats i dessa coronatider. Vill man göra nytta för sina medmänniskor ska man stanna hemma. Det är länge sedan hemmet betydde så här mycket som det gör just nu. När man inte kan eller får bjuda hem släktingar och vänner drabbas de flesta människor av någon slags uppvaknande och börjar se på sitt hem med nya ögon.

Finns det numera en svensk intelligentia?

ANALYSFörr fanns en bildad klass, men Sverige gjorde sig medvetet av med den. Vad utgör då den ”intelligentia” vi har i dag, den som Karl-Olov Arnstberg nämner i sin debattartikel i Nya Tider v. 23/2020? Sophie Kielbowska redogör för hur det gick till när Sverige förlorade sin bildning och vad som blev resultatet.

Mellan dikt och fakta om u-båtskränkningar

DEBATTFörra året utkom boken Operation Notvarp, och debattören Curt Linderholm menar att den förvånar på grund av sina fantasier kring den stora ubåtsjakten i Hårsfjärden, Stockholms skärgård 1982. Författaren Mikael Nyman har, för att stadga upp sin tes, hänvisat till verkliga platser i Stockholms skärgård, verkliga sjunkbombsfällningar och minsprängningar samt då inblandade svenska amiraler och politiker. Linderholm pekar dock på att många påståenden och antydningar som görs i boken om vilken den kränkande makten var, för länge sedan motbevisats.

På jakt efter den nordiska folksjälen

KULTURMyrkur, eller Amalie Bruun som den 35-åriga danska kvinnliga artisten ifråga heter, började sin karriär med att skapa atmosfärisk black metal-musik, som blev uppmärksammad, och som även överlag fick bra kritik. Det gjorde i sin tur att hon kunde uppträda på stora och erkända festivaler som Roskildefestivalen i Danmark, Wacken Open Air i Danmark, och även på en av världens största ”multi”-festivaler, South by Southwest, i USA.

Gå till arkivet

Send this to a friend