En bit av medeltiden i dagens Sverige

En bit bort från bostadshusen i det lilla samhället Nydala, omgivet av grönskande träd, ligger det restaurerade cistercienserklostret. Det är en stilla, solig dag. Platsen uttrycker en påtaglig frid och i klosterträdgården blommar klöver, lavendel och väldoftande apotekarrosor medan humlen klättrar uppför de höga störarna. I trädgårdens bikupa surrar bina. Denna medeltidsträdgård återskapades under 2000-talets första år med ledning av arkeologiska undersökningar, studier och inte minst av medeltida beskrivningar av Nydala klosterträdgård och dess växter från 1200-talet. Syftet med denna nyanlagda trädgård är att sprida kunskap om svensk medeltida trädgårdskultur.

Cisterciensermunkarnas historia

En man som var betydelsefull för denna katolska munkordens grundande var Benedikt av Nursia, som levde mellan åren 480 till 547. Han utarbetade en klosterregel som följs än i dag och som även har inspirerat människor utanför klostrens värld. Enligt denna regel, som han skrev år 529, skall alla kloster inom Benediktinerorden odla läkeväxter samt hjälpa nödlidande och sjuka människor utanför klostret. Munkarna och nunnorna gick visserligen inte utanför klostrets murar, men de tog emot människor och hjälpte dem därinne. De som var intresserade av att ansluta sig till orden fick börja som lekmän innan de inledde en prövotid som noviser. Dagarna i klostret följde en strikt ordning som bestod av tideböner, arbete, studier och litterär skolning i biblioteket samt gudstjänster.

År 1098 grundades Cisterciensorden av benediktinmunkar som vände sig mot vällevnaden som kommit att dominera dåtidens kloster och ville återgå till de stränga benediktinerreglerna med manuellt arbete, ett liv i åtskildhet, kärlek, självförsakelse och största möjliga självhushållning. På 1100-talet började munken Bernard av Clairvaux (ca 1090-1153) reformera denna orden, vilket ledde till att arbetet i klostret varierades och utökades med jordbruk, djurhållning, byggnadskonst, skolväsende och studier, mer organiserad sjukvård samt liturgisk sång, bön och meditation. Cistercienserna var vegetarianer, men i en förordning från 1157 tillåts servering av kött till sjuka.

Det var under den här reformationen som cistercienserorden började få stor spridning och vid Bernards död 1153 hade orden vuxit från det första klostret i Clairvaux i östra Frankrike till 280 kloster över stora delar av Europa.

Klostren vinner mark i Sverige

År 1143 kom de första cistercienserna till Sverige på begäran av den svenska drottningen Ulfhild (1095-1148), som då var gift med sin tredje gemål kung Sverker den äldre (död 1156). Ärkebiskop Eskil i Lund, som var en av Ulfhilds många kontakter, stod Bernard av Clairvaux nära och var intresserad av dennes cistercienserorden. Redan samma år anlades de två första cistercienserklostren i Alvastra vid Omberg och i Nydala.