Skip to Content

Nordlund avrättades med bila den 10 december år 1900. Han blev den siste i Sverige att avrättas på detta sätt. Foto: Arkiv

En omdebatterad massmördare

Digital utgåva

Den 10 december 1900 skilde skarprättare Anders Gustaf Dalman massmördaren Johan Filip Nordlunds huvud från kroppen med handbila. Sju månader tidigare hade Nordlund chockerat svenskarna när han begick det brutala massmordet på ångaren Prins Carl. Detta var den sista gången någon avrättades med bila i Sverige, men dådet startade även en intensiv debatt i Sverige om huruvida ett samband mellan brottslighet och arv och miljö verkligen existerade.

Publicerad: 22 november, 2018, 10:59

  • Svenska

Läs även

”Och sedan nu Nordlund kommit för rätta

Sturskhet mod [mot] han endast vill sätta.

Han ångrar sig ej, han säger, ett grand,

Skulle gärna till mord åter höja sin hand.”

Johan Filip Nordlund mördade fem personer och skadade åtta på ångbåten Prins Carl. Foto: Wikimedia Commons

Så lyder en av verserna i skillingtrycket Mälaredramat: En sångbar berättelse om de gräsliga ogerningarna å ångbåten ”Prins Carl” som gavs ut år 1900. De sista verserna i detta skillingtryck är påtagligt präglade av undran och en av dessa inleds med:

”Den mannen han är och förblifver en gåta.

Mänskligt att döma, borde han gråta”.

Orsakerna till denna förundran över Johan Filip Nordlund (1875–1900), som den 17 maj 1900 brutalt mördade fem personer och skadade åtta på ångbåten Prins Carl, var dels för att han inte visade någon ånger och dels för att han inte kommit från ett dysfunktionellt, olyckligt hem. Detta väckte på allvar frågan om huruvida brottslighet verkligen alltid har något med arv och miljö att göra.

Johan Filip Nordlund och hans brottsliga historia

Johan Filip Nordlund hade dock inget fläckfritt förflutet. Enligt honom själv hade han börjat stjäla redan i elvaårsåldern. Han uppger dock att han försökt arbeta hederligt vid först ett sågverk och sedan vid en sulfatfabrik, men förlorade snart jobbet på fabriken efter att det visat sig att han förfalskat en räkning. Efter det började Nordlund stjäla hästar och den ”19 september 1891 dömde häradsrätten mej till straffarbete i fyra månader för stöld av kreatur som gått på bete ute å mark, som det stod i domskälen. Redan samma kväll skjutsades jag till Gävle och togs in på cellfängelset”. Detta var första gången han straffades för något brott.

Efter fängelsetiden levde Nordlund ett kringflackande liv. Han berättar själv om hur han tjänade pengar genom att stjäla får som han sedan ”slaktade och sålde”. Han sålde även hästmanar och hästsvansar som han skurit av ”ungefär 80 hästar som till hörde olika bönder i Villands härad.” Han skar dock av manarna och svansarna ”så tätt att djuren varit utmattade av blodförlust”. Han noterade lätt roat att detta väckte stor vrede bland bönderna och var stolt över tidningsskriverierna som följde. Han greps dock snart igen efter flera stölder och satt fängslad 1892–95.

Nordlund en face och i profil.

Kort efter att ha blivit frigiven 1895 hamnade han i fängelse på nytt för stöld och avtjänade sitt straff på fängelset Långholmen i Stockholm från januari 1896 till april 1900. Långholmens fängelsechef Carl Ludvig Palm var dock av åsikten att Nordlund aldrig borde ha släppts fri och uppger själv att han varnade ”detektivpolisen när Nordlund släpptes.”

Under sin tid på Långholmen hade Nordlund anlagt en eldsvåda i sin egen cell i syfte att ta livet av sig, men skall ha gripits av panik istället. Händelsen uppfattades som mordbrand, vilket ledde till att Nordlunds straff förlängdes.

Om den här händelsen kommenterade fängelsechef Palm på följande sätt i sitt bidrag till debatten som följde massmordet på Prins Carl:

”Denna feghet är typisk sådana som Nordlund! Okänslighet för andras liv och lidande kombineras ofta med en otrolig rädsla för fysisk smärta.”

Fängelsechefen noterade även att Nordlund var ”av sällsynt lömsk och kallblodig natur”. Nu var denne brottsling fri på nytt och skaffade sig två revolvrar.

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Litteratur:

Mälarmördaren: Historien om ett brott av Jan Olof Ekholm & Sven Sperlings (denna bok innehåller Nordlunds fullständiga bekännelse samt hans egna berättelse om sitt liv, flera av bidragen till debatten och domen). Sveriges siste skarprättare, A.G. Dalman: föregångare och förrättningar av G.A. Dalman & G.O. Gunne Överheten och svärdet: Dödsstraffdebatten i Sverige 1809-1974 av Ivar Seth.
Sophia Eklund

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Dödsfallen i Mayerling

Den 30 januari 1889 hittades den österrikiske kronprinsen Rudolf och hans älskarinna, baronessan Mary Vetsera, döda under oklara omständigheter på kronprinsens jaktslott Mayerling i Österrike. Frånvaron av vittnen, rykten som inte dementerades av den kejserliga familjen och det faktum att Marys kvarlevor genast förts undan i djupaste hemlighet har gjort detta fall till ett av de mest gåtfulla i europeisk historia och än idag spekuleras det över vad som egentligen hände.

Kvinnliga poliser – tillgång eller börda?

SVENSK HISTORIAI dag anses väl kvinnliga poliser vara en tillgång i polisyrket av de allra flesta, men så har det inte alltid varit. När de första kvinnliga poliserna dök upp i slutet av femtiotalet var det många som höjde på ögonbrynen. Nu gick det väl ändå för långt! Skulle polismännen behöva ta hand om och beskydda sina kvinnliga kollegor också när de var ute och patrullerade? var det många som frågade sig.

Raoul Wallenbergs mystiska försvinnande och död

Den 17 januari 1945 försvann den svenske diplomaten Raoul Wallenberg i Budapest. Tidigare den dagen hade Viktor Abakumov, chefen för den sovjetiska organisationen SMERSJ som bedrev militant kontraspionage, och politikern Nikolaj Bulganin utfärdat en arresteringsorder och än idag är det oklart vad som hände honom.

Två män mot fyra ständer

Det är allmänt känt att Sverige i årtusenden har styrts av kungar och, om det inte fanns någon kung, riksföreståndare. Vad som däremot inte är lika känt är de fem dagar i december 1768 då Sverige var utan statshuvud. Denna händelse är känd som Decemberkrisen och kom att bli betydande för den politiska utvecklingen i 1700-talets Sverige.

Vargflockens rike på Lister, Känn historiens vingslag!

HISTORIAIstaby på Lister fanns redan på stenåldern. Då låg byn vid en havsvik och människorna försörjde sig genom jakt och fiske. Istabystenen, en runsten från 600-talet, säger något om ett hövdingadöme. Under vikingatiden och fram till 1658 var Istaby danskt och omställningen till svenska förhållanden blev tuff. Än i dag är bebyggelsen samlad kring den medeltida forten, där man samlade boskapen innan de togs till skogen för bete, och Istaby är en av få bevarade klungbyar.

Karl XII:s största seger

Den 20 november 1700 (30 november enligt gregorianska kalendern) mötte Karl XII (1682 – 1718) och hans karoliner den ryska armén i det stora slaget vid Narva. Detta slag resulterade i den svenska arméns största seger under det stora nordiska kriget som varade mellan år 1700 och 1721. Dock blev den även början på slutet för den svenska stormaktstiden.

Ebenholts, porträtt och människohud

På Museum Gustavianum i Uppsala finns många intressanta föremål utställda: mumier, hjälmar och vapen från vikingatiden och det augsburgska konstskåpet. Detta konstskåp, som skänktes till Gustaf II Adolf (1594–1632) när han och hans armé intog den sydtyska staden Augsburg den 24 april 1632, tillverkades av Philipp Hainhofer (1578–1647). Det innehåller allt från snäckor till en rem av människohud och lockar många av museets besökare.

En av Norges äldsta runstenar upptäckt

INRIKESI början av oktober meddelade norska arkeologer att ägarna till en gård i Rakkestad i Östfold hittat en runsten när de rev ett gammalt hus. Stenen är ristad med den äldsta futharkens runor och kastar enligt språkforskare nytt ljus över språkets utveckling.

Gå till arkivet