Den kejserliga ryska familjens överhuvud prins Dimitrij Romanovitj Romanov med hustru Dorrit, född Reventlov, landade tisdagen den 25 augusti på Krim. Under sin tre dagar långa vistelse på Krim kommer prins Romanov att inte bara besöka Livadijapalatset utan även familjens gamla egendom Dulber.
Prins Dimitrij Romanov bor sedan mer än 20 år tillbaka i Danmark, men inför ett stort journalistuppbåd informerade han överraskande att såvida hans hustru inte misstycker, så kommer de att sälja huset i Danmark och flytta till Krim. Prinsen är 89 år gammal och längtar till familjens slott på Krim och barndomens sommarminnen.
Romanov, 89, flyttar från Danmark till Krim.
Det var också från Krim som delar av den kejserliga ryska familjen år 1919 lämnade det av bolsjevikerna sönderslitna Ryssland ombord på ett brittiskt skepp. Även den siste tsarens mor, kejsarinna Marija Fjodorovna, född som danska prinsessan Dagmar, lämnade sitt Ryssland från Krim. Det berättas att kejsarinnan med blicken följde Krims konturer från däck tills landet försvann bortom horisontlinjen.
Krims medelhavsklimat och underbara vyer attraherade den äkta ryska adeln och många ståtliga palats byggdes på halvöns höjder och sluttningar. Däribland den kejserliga familjens stora slott Livadija, där Jalta-konferensen hölls i februari 1945 och där den sjuke amerikanske presidenten Roosevelt inkvarterades. Premiärminister Churchill fick njuta av Vorontsovpalatsets skönhet, generalissimus Stalin hade sin favorit: Jusupovpalatset.
Således när en Romanovättling bosätter sig på Krim blir detta en historisk händelse, inte enkom för familjen utan även för Ryssland. Prins Dimitrij Romanovitj Romanov är barnbarns barnbarn till tsaren Nikolaj I (1796-1855). Den ryske presidenten, premiärministern och kulturministern är inte bara patriotiska utan mycket historieintresserade och kommer med all säkerhet att bistå prinsen med all erforderlig hjälp.
Parlamentarikern Vladimir Petrov i Sankt Petersburg gick i juni ut med ett lagförslag om att välkomna tillbaka Romanovättens medlemmar till Ryssland och även återlämna vissa egendomar till dem. Han hoppas att detta ska bli en hjälp till att övervinna de politiska motsättningarna i landet som finns kvar sedan bolsjevikernas terrorvälde och vara ”en symbol för Rysslands andliga pånyttfödelse”. För den europeiska historien blir detta en markering och en återkomst till den kristna europeiska traditionen.
