Skip to Content

Ombord på Titanic spelar orkestern av Julia Caesar, Eget förlag 2018, 189 sidor
RECENSION

En samtida beskrivning av det västerländska samhällets förfall

PappersupplaganNya Tider v. 43

Den västerländska civilisationen är byggd på solid grund och det krävs oerhört mycket för att rasera den. Pseudonymen Julia Ceasar beskriver i boken Ombord på Titanic spelar orkestern väl valda specifika händelser såväl som längre skeenden som påverkat och påverkar Sverige i grunden. Boken består av ett antal krönikor som belyser Titanics – det vill säga Sveriges – sjunkförlopp ur olika aspekter på det bitskt humoristiska sätt Julia Caesar blivit känd för.
Boken kan köpas här.

Publicerad: 25 oktober, 2018, 09:39

  • Svenska

Läs även

Ett förord i form av ett brandtal inför höstens riksdagsval och 14 krönikor av varierat slag utformar tillsammans den 189 sidor långa boken. Med sitt unikt målande språk berättar Caesar om det förfall som blir alltmer uppenbart för allt större delar av befolkningen, samtidigt som våra ledare i de politiska och mediala finrummen fortsätter med oförminskad fart i den riktning som för oss i fördärvet, samtidigt som ”orkestern fortsätter att spela” som om inget hänt.

Huruvida orkestern på Titanic verkligen spelade ända till dess att vattnet steg över deras huvuden är inte klarlagt, men att Sveriges politiker kommer att fortsätta vanstyra landet i hopp om att fortsätta vara Den Humanitära Stormakten fram till dess att det blir fysiskt omöjligt, råder det inget som helst tvivel om efter att ha läst denna bok.

Julia Caesar är en etablerad skribent i den alternativa medie­floran. På den danska bloggen Snaphanen och därefter egen blogg samt Twitter har hon gjort sig känd för den breda massan av alternativa mediekonsumenter med sina välskrivna alster. Likt författarkollegan Ingrid Carlqvist är hon sprungen ur den etablerade median, vilket gör henne till extra mycket hatobjekt bland sina före detta kollegor.

Förra året gjorde Dagens Nyheter ovälkomna hembesök hos henne, och i samband med efterföljande artikel valde deras systertidning Expressen att som enda tidning publicera Caesars riktiga namn och därmed göra henne till fritt villebråd för våldsbejakande vänsterextremister.

Julia Caesar. Foto: Privat

Att Caesar har en av landets skarpaste pennor råder det inget tvivel om. Med formuleringar som ”Nedgrävda i sina skyttegravar mobiliserade kulturvänstern prinsessor på ärten i aggressiv kamp för ett bevarat åsiktsmonopol” dekonstruerar hon vackert i princip hela det svenska etablissemanget som meddelst tejp för munnen demonstrerade mot att Nya Tider fick utrymme på bokmässan på samma villkor som andra publicister (!). Just dekonstruktion av vänstern är ett återkommande tema i boken när bland andra Stefan Löfvens regeringstid, gymnasieamnestin och socialdemokratins mörka historia hamnar under lupp.

Trots sina ofta kontroversiella alster som inte sällan tar upp ämnen som IQ-skillnader och folkutbyte är det med en mjuk framtoning texterna läggs fram och det märks att det är en kvinna som formulerat dem.

Caesars sätt att leka med orden gör texterna behagliga att läsa och skapar liv även i mer faktaspäckade krönikor som i utformningen faktiskt påminner mer om Tino Sanandaji än den Julia Caesar vi vant oss vid från hennes tidigare verk Världsmästarna, Fler ministrar borde gråta samt Landet som försvann.

Bokens bästa krönika är helt klart den där hon beskriver gökens levnadsstil, och i synnerhet hur den utan att mötas av instinktivt motstånd parasiterar på andra arter när den kommer till Sverige från Afrika över sommaren. Inte med ett ord nämns det vad göken egentligen symboliserar, det är bara en saklig beskrivning av fågelns beteende, vilket gör det extra komiskt.

Göken anländer till Sverige från Afrika för att leva på inhemska arter, utan att dessa gör instinktivt motstånd. Inga associationer i övrigt… Foto: PBS Science Now

 

Ytterligare en höjdpunkt är krönikan När mamma gick till tandläkaren, som är en personlig skildring av uppväxten i Sverige under 1940- och 1950-talet. För den yngre läsarskaran, till vilken undertecknad hör, blir det en lektion medan den äldre läsaren får en nödvändig påminnelse om vilken fantastiskt samhällsutveckling som skedde under 1900-talets andra hälft. Ett samhällsbygge som nu rämnar framför våra ögon.

Här kommer verkligen Caesars sätt att skriva till sin rätt och för en stund känns det som att jag är mitt uppe i en självbiografi, trots att det i själva verket enbart är en 15 sidor lång krönika. Personligen hade jag önskat att denna krönika inlett boken, då kännedom om författarinnan hade givit mer tyngd till övriga alster.

Bokens bredd blir tydlig när man jämför vilka ämnen som avhandlas. Man får läsa om det tidsnära fallet med den beryktade Nackapolygamisten för att några sidor senare få en historisk redogörelse för feminismens utbredning och hur den fört olycka med sig över hela världen med undantag av de muslimska länderna som klarat sig undan den annars globala plågan.

Det finns helt enkelt något för alla och trots att en hel del är känt sedan tidigare för den initierade mediekonsumenten är jag övertygad om att man kommer att finna mycket nytt. Det lättsmälta formatet ska inte heller underskattas i synnerhet inte för den som saknar vana att insupa litteratur på mer avancerad nivå än kvällspress och veckomagasin.

Man ska vara bra verklighetsfrånvänd för att kunna ta sig igenom Julia Caesars bok utan att efteråt konstatera vilket katastrofalt läge Sverige befinner sig i och vilka klåpare våra förmenta ledare är. I ledare innefattar jag då det breda etablissemanget inom både politik, kultur och media som sitter på både formell och informell makt.

I och med bokens lättlästa karaktär och tydlighet över tillståndet i landet är det en ultimat bok att ge till den som fortfarande inte förstått, eller valt att blunda för, vad som pågår.

Boken innehåller mängder med så kallade röda piller och de lagom långa krönikorna gör den till både passande kvällslektyr såväl som lämplig bok att lägga fram i fikarummet fritt tillgänglig för den som vill läsa något annat än dagstidningar under kafferasten. Risken är dock övervägande att man efteråt har svårt att koncentrera sig på arbetet på grund av överväldigande upprördhet.

Ombord på Titanic spelar orkestern är ett måste ifall man tidigare uppskattat Julia Caesars kreationer. Igenkänningsfaktorn är för det mesta hög trots att man får uppfattningen att Caesar radikaliserats med tiden, vilket såklart är helt i sin ordning i och med att tillståndet i Sverige dagligen förvärras och således kräver mer omfattande åtgärder för att vändas på rätt köl.

På samma sätt som Julia Caesar har en given plats i den oppositionella rörelsen har hennes bok en given plats i varje oppositionells bokhylla.

Ombord på Titanic spelar orkestern

Arvid Haag

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • samuelafugglas

    Finns den nämnd? M/S Estonia : svenska statens haveri – Stefan Torssell
    Den kan man gott läsa för att bedöma svenska politikers fantastiska kvaliteter.
    En intervju: https://www.youtube.com/watch?v=N8DqGjDXaZk

  • john ponzer

    Och längst fram i fören stâr Löfven och Lööf med utsträckta armar och sjunger “My heart will go on”….

BRÅ och Sarnecki försöker bortförklara invandrarvåldtäkter igen – media hakar på

INRIKESI en ny rapport hävdar Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att invandring av folkgrupper som är extremt överrepresenterade som sexualbrottslingar inte orsakar någon ökning av sexualbrottsligheten i Sverige. Det är åtminstone så resultaten presenterats för allmänheten av den (ö)kände kriminologen Jerzy Sarnecki. Rapporten får emellertid hård kritik för sitt undermåliga utförande, samtidigt som Sarnecki får kritik till och med från BRÅ för sina slutsatser om innehållet.

Är inte BRÅ:s uppgift att förebygga brott?

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETReportern Lara Logan blev strax efter att detta foto togs överfallen och utsatt för taharrush på Tahrirtorget i Kairo år 2011. Liknande scener utspelade sig i Köln (t.h.) på nyårsnatten till 2016, då många män från arabvärlden kommit till Europa. Ändå vägrar BRÅ att kartlägga kopplingen mellan etnicitet och sexualbrott. Foto: Reuters, Privat

Polisen kritiseras för att skönmåla utanförskapsområden i ny rapport

INRIKESPolisen släppte nyligen en rapport om de så kal­la­de utanförskapsområdena, där man tycker sig se en ”positiv trend”. Den frispråkige tidigare kriminalpolisen Anders Bergstedt menar dock att rapporten inte tar hänsyn till viktig statistik och att den ger en falsk bild.

Bilderbergmötet 2019: ”Välkommen till verkligheten”

INRIKESÅrets möte med den hemlighetsfulla Bilderberggruppen ägde rum i Montreux, Schweiz, i månadsskiftet maj-juni. Omkring 130 medlemmar av den internationella finansiella och politiska eliten deltog, som vanligt under sträng sekretess. Från Sverige deltog bland andra Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. – Välkommen till verkligheten, sade Kristersson när en medborgarjournalist anklagade honom för att tjäna Bilderberggruppen istället för allmänheten.

Klarström om SD:s tidigare historia: Växjökravallerna – ”De siktar ju på mig!”

KULTURPrima Victoria är Sverigedemokraternas första partiledare Anders Klarströms självbiografi, som främst fokuserar på partiets första mödosamma genombrott i kamp mot ett enigt svenskfientligt etablissemang – därav namnet. Här presenterar Nya Tider ett utdrag ur boken, som kommer att följas av ytterligare ett i nästa nummer.

Dags att avskaffa religions­frihetslagen?

KRÖNIKAAlf Ronnby, Doktor i sociologi och docent i socialt arbete, författare till bland annat boken Den lokala kraften (1995) om lokalsamhällens organisering. Foto: Privat

Riksrevisionen riktar upprepad kritik mot regeringens dåliga styrning

ANALYSRiksrevisionen är Riksdagens resurs för att granska regeringens arbete. Man granskar årligen en mängd olika processer inom statsförvaltningen. Ständigt återkommande kritik riktas mot mer eller mindre allvarliga brister i arbetet med att styra och kontrollera myndigheterna. Det är två avgörande faktorer för att staten skall kunna bedriva en effektiv verksamhet och för att säkerställa att maximal nytta levereras för insatta resurser.

Theresa May avgår – var för undfallande mot Bryssel

UTRIKESTotalt har 43 ministrar i Theresa Mays regering lämnat sina poster under hennes tid som premiärminister. Flera lokala partiavdelningar har vägrat låta parlaments­ledamöter kandidera till nästa nationella val, på grund av att de stöttat Mays ”veka” Brexit-avtal. När så ytterligare en minister som stöttat Brexit den 22 maj lämnade Mays regering med budskapet att regeringens Brexit-process havererat, blev det spiken i kistan för May. Efterträdare ser ut att bli någon av de mer hårdföra Brexit-förespråkarna, som inte vill ge efter för påtryckningarna från Bryssel.

Gå till arkivet

Send this to a friend