En trottoar med pappersmuggar

Man måste vara falsk som en nyhetsreporter om man inte begriper att masstiggeriet är organiserat. Skrupelfria människohandlare fraktar tiggare från rumänska byar till Sveriges gator. Det är inte den enskilde tiggaren de gör sina pengar på utan omsättningen. Om några tusen rumänska tiggare lämnar över en hundring eller mer om dagen till sina gangsterledare så kan flera hundra ”administratörer” ha en skattefri inkomst på allt från tjugotusen till ett par hundratusen kronor var i månaden. Riskerna är obefintliga.

Eftersom den svenska ”kultureliten” och journalistkåren har svårt att hantera moraliska problem utan att gå upp i falsett, så är få villiga att diskutera frågan. Ändå kryper det fram mellan raderna i olika snyftartiklar att tiggarna utgör ett problem i städerna.

Sedan 2011 är mångkulturen inskriven i den svenska grundlagen. Andra kulturer ska främjas. Det lär finnas närmare tvåhundra utanförskapsområden i Sverige. Där bor stora delar av landets etniska och kulturella minoriteter. I femtiofem av dessa områden har svenska myndigheter inte längre tillträde. Jihadister, beskyddarligor och droghandlare kan agera ostört. Kulturella fenomen som kvinnlig omskärelse, hederskontroll och främmande patriarkala strukturer behöver majoritetssamhället aldrig komma i kontakt med.

I städernas utkanter bor också alla strävsamma invandrare som dagtid åker in till centrum och utför underbetalda sysslor. Inte vet Södermalms tynande journalistkår när de sitter på sin favoritrestaurang att golvet under deras fötter och gaffeln i deras händer rengjorts vid sidan av arbetsrättens regelverk. De gillar mångkultur. Ska man hyckla så ska man göra det så bra att man inte ens själv märker det.

Men en etnisk minoritet avviker och det är de rumänska tiggarna. De gömmer sig inte i ytterområdena. De har intagit städernas mitt med en pappersmugg framför sig. Städar gör de inte, ibland till och med motsatsen.

Det är inte den synen en urban privilegierad storstadsklass önskar möta när den kommer med en smaksensation från NK:s delikatessdisk eller från en chic liten boutique med ett nytt klädesplagg. Det skaver i ögonen att tiggarna inte håller till i Rinkeby eller Tensta.

Den ständigt trätande tidigare EU-ministern Birgitta Ohlsson nästan snubblar över tiggare när hon skyndar från sitt hem på Regeringsgatan i Vasastan. Under sommaren hade hon därför hemliga förhandlingar med den rumänska regeringen att alla tiggare i Sverige skulle skickas ut ur landet. Inom folkrätten kallas den typen av folkförflyttningar för etnisk deportation. Av kulturvänstern blev hon hyllad, för något som de tolkade som omtanke, men tiggarna sitter kvar. Det är bara att hålla hårt i portmonnän och snubbla vidare för Birgitta.

Nästa gång jag är i huvudstaden ska jag lägga några kronor i tiggarnas muggar och uppmana dem att ta med ännu fler släktingar till Stockholms innerstad. Alla som bor på landsbygden borde göra detsamma. En något förvånad klanhövding skulle sitta nere i Rumänien och studera Google map efter Stureplan och Södermalm och dirigera om sina trupper från Emmaboda och Tomelilla.

På Regeringsgatan ligger också Franska skolan. Kanske jag borde tipsa tiggarna om att utbildningsministern Gustaf Fridolin vill att barn som vistas i Sverige ska ha rätt till fri skolgång. Södermalmsskolan och Vasa Real väntar också med öppna armar. Kanske ännu några spänn för mångkulturen. Med ett leende och ett öppet hjärta.