En tid efter valet den 3 mars kunde en regering bildas i Estland. Men det blev inte valsegraren Reformpartiet som tog makten. Istället blev det till slut den sittande statsministern och Centerpartiet som fick uppdraget att bilda regering.
En återblick på valresultaten den 3 mars gav en mandatfördelning i den estländska riksdagen (Riigikogu på estniska) där Reformpartiet är störst med 34 platser av de 101 i riksdagen följt av Centerpartiet med 26 mandat. Det invandringskritiska EKRE har 19 mandat och det konservativa Isamaa (betyder Fäderneslandspartiet) 12 och Socialdemokraterna 10. Först röstade riksdagen den 15 april ner Reformpartiet och Kaja Kallas regeringsförslag, hon fick endast 45 röster till stöd. Den 17 april röstade man för Centerpartiets och Jüri Ratas regeringsförslag med 55 röster för och 45 emot. Därefter, sista veckan i april, kunde han presentera regeringens sammansättning.
Beslutet att släppa in också det nationalistiska EKRE i regeringsförhandlingarna skall ha medfört kritik inom Centerpartiet eftersom man så enkelt gav upp erbjudandet att bilda en stor koalition med det marknadsliberala Reformpartiet. Man låter sig, framför allt i väst, förvånas över att det vänsterinriktade Centerpartiet under ledning av Jüri Ratas kunde enas om en koalition med det nationalistiska (högerextrema etcetera) partiet EKRE och det konservativa partiet Isamaa. Tidigare regerade Centern med Socialdemokraterna och det konservativa Isamaa. Man hade utomlands trott och hoppats på att valvinnaren Reformpartiet och dess ledare Kaja Kallas skulle bli ny statsminister och att Estland därmed skulle bli ett lydigt invandringsvänligt västland. Svenska systemmedia närde stora förhoppningar om att få se en kvinnlig, liberal statsminister i vårt grannland. Men även sådana förhoppningar på medieredaktionerna kan ha varit överdrivna. Kallas parti, Reformpartiet, anklagades nämligen också för att vara rasistiskt i vissa tyska media, medan svenska liberalers beskrivningar var naivt hoppfyllda om Kallas och Reformpartiet som ny, liberal regeringsbildare.
Presidenten Kersti Kaljulaid hade också först givit uppdraget åt det marknadsliberala Reformpartiets ledare, Kaja Kalla att bilda regering. Som valets vinnare är de störta parti med 34 procent av väljarna i ryggen, men 14-dagarsprocessen ledde ingen vart, så till sist började den dittillsvarande statsministern, centerledaren Jüri Rata, att försöka skapa ett regeringsunderlag.
Regeringen blev konservativ och reaktionär istället för liberal
I början av april när det började det gå upp för media i väst att en centerledd regering inte alls skulle innehålla Reformpartiet, resignerade flera ledarskribenter i Europa omedelbart medan andra fram till 6 april levde i villfarelsen om att Reformpartiet och den favorittippade Kaja Kallas skulle få ett tungt inflytande i regeringen. Men så blev det inte. För centerledaren Jüri Ratas gjorde då vad ingen i väst väntat sig eftersom man betraktat honom och Centerpartiet som mer vänster- än mittensinnade. De hade ju regerat med Socialdemokraterna och ansågs vara också ett parti för den ryska minoriteten boende i Estland. Emellertid hade Centerpartiet redan den 11 mars bjudit in EKRE till inledande samtal. Jüri Ratas handlade alltså tvärtemot det han sagt under valrörelsen, då han i internationella media hade gett uttryck för att det skulle vara ett ogenomförbart scenario att förhandla om något med EKRE. Om EKRE hade han i sin betraktelse konstaterat att de stod för några besynnerliga ståndpunkter. Hans ord hade alltså tagits som intäkt i väst för att de aldrig skulle söka samarbete till höger om de konservativa Isamaa.
Dock blev det annorlunda och det var efter en överenskommelse mellan de tre partiernas ledningar som det uthamrades en programförklaring innebärande att bedriva en politik som av omvärlden kanske kan betraktas som inte blott konservativ utan även reaktionär. Både asylaktivister och den internationella homosex-lobbyn rasar över den oväntade regeringsformationen. Det är emellertid en öppen fråga om de nyligen införda liberaliserande homo-lagarna kommer att ändras eller om det dröjer eller uteblir. Jüri Ratas regering har dock förklarat att de tänker bedriva ”en oavhängig och fast utrikes- och säkerhetspolitik” vilande på medlemskapen i EU och Nato. I regeringen fördelas dessutom ministerposterna lika mellan partierna med fem ministerposter vardera.
Beträffande partiet EKRE:s deltagande i regeringen lugnade statsminister Jüri Ratas alla oroliga i väst en aning. Bland annat Sveriges Television hade ställt kritiska frågor kring EKRE:s överraskande medverkan i regeringsunderlaget, men Jüri Ratas svarade sammanfattande och väldigt avdramatiserande:
”De pratade om hur många barn en familj får ha, från noll till två, de sade att vissa domare borde halshuggas, de talade om andras hudfärg och nationalitet i Estland – det finns inga sådana värderingar i vårt koalitionsavtal”.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
