Machado har i över två decennier varit en central aktör i oppositionen mot Venezuelas ledare Hugo Chávez och senare Nicolás Maduro. År 2002 stödde hon öppet kuppförsöket mot Chávez genom att underteckna det så kallade Carmona-dekretet, som upplöste Venezuelas konstitution och avskaffade demokratiska institutioner. USA erkände kuppregimen inom timmar.
Samtidigt finansierades Machados organisation Súmate av National Endowment for Democracy, NED, en organisation som finansieras av USA:s kongress och som återkommande använts för att stödja politiska projekt i linje med amerikansk utrikespolitik. NED:s egen ledning har öppet beskrivit organisationen som ett civilt alternativ till sådant som tidigare bedrevs mer öppet av amerikanska underrättelsetjänster. Det innebär att Machados politiska arbete tidigt och direkt understöddes av USA.
Denna linje har hon aldrig övergett. Machado har samarbetat med USA-finansierade tankesmedjor och företag med tydliga intressen i Venezuelas naturresurser, däribland ExxonMobil och Chevron. Hon har lovat att privatisera Venezuelas oljetillgångar, vilket skulle öppna världens största kända oljereserver för utländsk kontroll. Det är svårt att beskriva detta som en politik för självbestämmande eller fred.
Hennes strategi har också bidragit till våld och destabilisering. Under protesterna 2014, som hon var med och drev på, dödades minst 43 personer. Samma år läckte en inspelning där Machado diskuterade behovet av destabilisering och nya kuppförsök. Hon är dessutom en av de tydligaste förespråkarna för USA:s ekonomiska sanktioner mot Venezuela, åtgärder som enligt flera oberoende rapporter bidragit till massfattigdom, kollapsande sjukvård och tusentals civila dödsfall.
I detta sammanhang måste även den folkrättsvidriga kidnappningen av Venezuelas president uppmärksammas. USA har genom en militär operation frihetsberövat och fört bort en sittande statschef från hans residens i Venezuela och tagit honom till amerikanskt territorium. Detta skedde utan mandat från FN:s säkerhetsråd och utan samtycke från Venezuelas statsmakter.
Att en stat med militär makt griper och bortför en annan stats sittande president är ett grovt brott mot internationell rätt och FN-stadgans grundprinciper om staters suveränitet och icke-ingripande. Ändå har denna handling i stort sett normaliserats i västlig politisk diskurs. Samtidigt tilldelas en politisk aktör som konsekvent legitimerat regimskifte och utländsk intervention ett pris som påstås belöna fred.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
