Skip to Content

Miljöpartiet var en gång ett jordnära parti som brydde sig om sin hembygd. Nu är det dock mångkultur, islamism och innerstad som gäller för partiet, menar veckans debattör. På fotot språkrören Gustav Fridolin tillsammans med Isabella Lövin på Pridefestivalen 2015. Foto: Nya Tider
OPINION: JONAS SERNEHOLT

Ett grönt parti som offrade miljön för islamismen

PappersupplaganNya Tider v. 14

Jonas Serneholt lämnade Miljöpartiet i augusti 2017. Han hade då hunnit vara aktiv i partiet i två decennier och har sett dess ideologiska förändring på nära håll. Borta är de idealister som klädda i yllekofta förespråkade en återgång till ett naturnära liv. Nu är det innerstad och islamism som gäller, menar Serneholt, och återger en del anekdoter från sin tid i partiet.

Publicerad: 4 april, 2018, 13:38

  • Svenska

Läs även

En gång i tiden, närmare bestämt år 1981, bildades Miljöpartiet av ett gäng idealister. Det var miljökämpar, fredsaktivister, gröna-vågare, antroposofer och andra. Vad de stod för var i grunden trots allt sunt: Nedrustning från både Natos och Sovjets sida, ett slut på utsugningen av jordens ändliga resurser, jämställdhet mellan kvinnor och män där man verkligen också menade just det: lika villkor och ökad frihet för kvinnor.

Men hur kunde Miljöpartiet, namnet till trots, så fullständigt spåra ur och bli en partimaskin uppfylld av motsägelser? Det blev en tummelplats för vänster- och marknadsliberaler, extremfeminister och islamister. Det sistnämnda har gått så långt att M:et i partinamnet inte längre syftar på sin ursprungliga betydelse, utan snarare betyder Muslimska partiet.

Under cirka 20 år var MP en del av min vardag. Förutom att jag var en medlem bland andra bestod mitt engagemang av att vara förtroendevald i min hemkommuns fullmäktige från 2006 fram till augusti 2018, politisk sekreterare på lokalavdelningens kansli, att periodvis agera representant i regionala organ, samt att då och då åka på diverse kongresser, där sannerligen ett och annat kunde sägas vid kongressmiddagarna… Nåväl, något som var vackert blev stegvis mer och mer fel.

Det som från början lockade mig med MP var deras allmänna livssyn med en naturnära livsstil som mål, och sant är att många aktiva miljöpartister på den tiden faktiskt praktiserade sina livsideal i verkligheten. En sak som Bonnierägda tidningars liberala ledarskribenter ondgjorde sig över var till exempel att det inom MP fanns strömningar som lutade åt det hembygdsromantiska hållet.

Jag hade redan då förstått att en naturtillvänd livssyn passade bra med en sund patriotism. Nu var väl inte patriotismen någon bärande tes inom MP, det skyltade man inte öppet med, men det fanns ändå under ytan hos många aktiva partimedlemmar. Men det var då det.

De medlemmar som öppet vädrat nationella uppfattningar har inget inom dagens ”moderna” MP att hämta. Antingen har de under glåpord och tillmälen uteslutits under förnedrande former, eller också har de i tysthet hoppat av.

För att åskådliggöra hur islamism och feminism inom MP ingått en ohelig allians ska jag försöka fånga situationen i en fiktiv prioritering. Om vi föreställer oss att en kommun i slutet på 1990-talet hade haft att ta ställning till i fall muslimska kvinnor skulle få separata badtider och rätten att bära burkinis i simhallar och på badstränder, eller om kommunen skulle upplåta en strand till naturister, vågar jag gissa hur MP skulle ha röstat då.

I en sådan prioriteringssituation hade de gröna tveklöst stöttat naturisterna. Detta hade inte varit särskilt konstigt ur det dåvarande, gröna perspektivet. De som då fortfarande dominerade MP var före detta gröna-vågare eller åtminstone lärjungar till desamma, och de hade utan överdrift mer gemensamt med naturister än islamister. I dag hade MP gjort en motsatt prioritering, tro mig!

Islamismen har som bekant visat sig på många olika sätt inom MP, både genom att man aktivt vill ha den muslimskt färgade mångkulturalismen som överordnad ideologi i samhället, men också internt på att partiet infiltrerades ju mer tiden gick.

Sakta men säkert började jag inse att många som i ena stunden var miljöpartister strax därefter kunde dyka upp i diverse islamistiska förbund. Under kongresserna varvades nu också kritstrecksrandiga kavajer med muslimska kaftaner och hijaber.

Några yllekoftor eller andra kläder modell antroposof eller skogsmulle var inte längre önskvärda. Nu skulle partiet dels attrahera nya, muslimska invandrargrupper, plus bli mer attraktiva för sossar och ”nya” moderater.

Ibland kan kombinationen av islamist- och feministvurmandet ta sig rent tragikomiska uttryck. Minns en kongress­middag då en ganska överförfriskad dam rakt över bordet började prata engagerat och vilt om hur glad hon var för att hennes dotter hade hittat en arabisk man, att dottern hade konverterat till islam.

Ja, allt kändes bara så berikande – hon var uppenbart exalterad över att ha lyckats kombinera islamismen med sin avsky för svenska män. Hon förklarade: ”Svennekillarna är ju ändå så jävla mesiga och klent utrustade också, he he”! Vad jag vet fanns ingen journalist närvarande som hörde hennes utläggning, men det var ju ändå ett budskap som journalister brukar instämma i.

Ju mer åren gick och ju mer erfarenhet jag fick av MP på alla de plan jag jobbade, desto starkare blev känslan av att jag inte skulle stanna där för evigt. Mångkulturalismen var som sagt överordnad allt annat, och till och med Nato började bli populärt. Och ve den som vågade ifrågasätta huruvida Ryssland var en dum och farlig ockupationsmakt på Krimhalvön eller inte.

Under en sejour på hotell Hilton, där bland annat riksdagsledamöterna kunde frågas ut av lokalavdelningsfolk, lyfte jag just Krimfrågan. Ni skulle ha upplevt hur förbannad och hysterisk den dåvarande utrikespolitiska talespersonen Pernilla Stålhammar blev. Där ifrågasatte man alltså något som var heligt. Västs hela etablissemangs trovärdighet tycktes vila på fröken Stålhammars axlar, och hon blev en rasande tigrinna.

Även på den lokala nivån kunde det förekomma intriger. En av de dåvarande höga potentaterna inom lokalavdelningen var inte särskilt förtjust i att det åtminstone i början gick bra för mig och att jag hade ambitioner för framtiden.

Att komma med gliringar må väl vara en sak, men när jag avslöjade att han använde partikansliet som sitt privata sup-krypin blev det värre repressalier. Då skulle jag plötsligt bara få ett halvårs anställning i taget, trots att det var emot lagen. Nåja, det greppet föll de skyldiga själva på till slut.

Det som nog ändå blev droppen för mig, var att den lokala styrelsen behagade ge mig en skriftlig varning för att jag i en debattartikel i Dagens Samhälle hade kritiserat rikspartiledningen för deras krypande inför sossarna.

Detta var ännu ett av många oroande tecken inom partiet, nämligen att tystnadskulturen bredde ut sig över organisationen. Att ifrågasätta den i partiet helgonförklarade ikonen Gustav Fridolin var en dödssynd. Uppriktigt sagt var det annars inga andra förutom styrelsen och kommunalrådet som förstod sig på varför jag skulle få en varning för att jag kritiserade partiledningen.

Många bäckar små hade nu blivit en stor, brusande flod, och jag förstod att det bara var en tidsfråga innan mina år i MP skulle få ett slut – och vilket slut det blev!

Att delta i diskussionstrådar kan vara en riskabel affär i dagens Sverige, särskilt om man säger vad man tycker om folkgrupper som anses heliga. Nej, svenskar kan man spy galla över, det är helt lagligt. Somalierna däremot är oantastbara, vaktar man inte sin tunga kan man till och med ha lyckan att både medier och justitia dömer en. Och MP och jag ingick definitiv skilsmässa.

Förutom att jag nu är en fri människa och dessutom kan stå och titta på hur MP mer och mer går kräftgång, kan jag med tillfredställelse konstatera en annan sak: Vad rättsväsendet och mainstreammedierna ansåg vara ett brott från min sida, betraktas på rakt motsatt sätt av en förkrossande majoritet av de människor jag mött efter höstens kalabalik.

Jag hoppas att detta svider ordentligt för etablissemangskreaturen, och när det blåser storm är det ju också lätt att se vilka som är riktiga vänner och vilka som kan bli nya dito. De som fnös och tog avstånd på grund av min uppfattning om den muslimska massinvandringen var kort sagt inga riktiga vänner.

Jonas Serneholt

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Vindkraftens avigsidor

KRÖNIKAMed studier i projekt- och företagsledning i bagaget samordnar centerpartisten Mari-Louise Wernersson nu regeringens vindkraftssatsning i region sydost.

Regeringen valde att bryta mot grundlagen för att rädda Cementa

INRIKESLagrådet avstyrkte regeringens lagförslag med motiveringen att det strider mot grundlagen och att det ”skadar tilltron till det svenska rättssystemet”. Regeringen hamnade i ett svårt val, att rädda Cementa och svensk ekonomi, eller att följa grundlagen. Man valde det förstnämnda, rakt emot Lagrådets rekommendation. Den socialdemokratiskt styrda regeringen får nu betala priset för att ha låtit Miljöpartiet diktera en konsekvensresistent miljöpolitik. Makten korrumperar.

Brå: Andra generationens invandrare begår mer brott än första generationen

INRIKESIntegrationen har misslyckats – barn till invandrare begår fler brott än den första generationens invandrare. Så skulle man kunna sammanfatta en ny rapport från Brottsförebyggande rådet, den första på 16 år. Det konstateras också att invandrare från västvärlden har lika låg brottslighet som svenskar, medan det i vissa invandrargrupper är så många som en av fem individer som blir brottsmisstänkta under en fyraårsperiod.

”Vi har varit naiva?” – Inte efter Brås rapport

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETAtt invandringen har lett till ökad otrygghet är knappast en överraskning för någon, även om myndigheterna försökt bortförklara det på alla möjliga sätt. Den senaste rapporten från Brå visar dock några uppseendeväckande fakta. Det främsta är kanske att barn till invandrade föräldrar från Afrika och Mellanöstern är markant mer kriminella än sina föräldrar, något som blivit värre över tid.

Frankrike i en ny verklighet – utrikespolitiskt och inrikespolitiskt

KRÖNIKADen diplomatiska och militära konflikten mellan Frankrike och dess Nato-allierade (USA/Storbritannien) samt Australien ses i Femte republiken som ett exceptionellt förräderi. Frankrike hade ett kontrakt för leverans av 12 dieselubåtar till ett värde av 35 miljarder euro (enligt vissa källor upp till 50 miljarder euro) till Australien. Kontraktet bröts och ordern gick till amerikanska och engelska leverantörer av atomdrivna ubåtar. Den nya amerikanska ambassadören är inte välkommen till Paris och Frankrike kallade med omedelbar verkan hem sina ambassadörer från Washington och Canberra.

Aroniabär och fläderbär

ANALYSÄn är det inte för sent att plocka bär. Två riktigt nyttiga bär hittar vi i våra trädgårdar nu. Aroniabär är en uppstickare som visat sig vara ett riktigt superbär. Fläderbär har använts som en gammal och beprövad förkylningskur i århundraden, och har även visat sig vara behjälplig i att förebygga eller lindra influensa.

Elvis in Vegas av Richard Zoglin (2019)

BOKRECENSIONMånga Elvisfans såg fram emot den här boken. De flesta blev besvikna. Jodå, ikonens namn finns där i titeln, men någon ”Elvisbok” i strikt mening är det inte. Mer intressant för de som vill veta mer om Las Vegas utveckling som underhållningsstad. Stefan Pettersson har läst amerikanen Richard Zoglins bok (som är på engelska) om spelstaden i Nevadaöknen.

Efterspelet till tumultet vid Kapitolium: Nu förföljs systemkritiker öppet i USA

USAEfter ”stormningen” av Kapitolium den 6 januari, där anhängare till president Trump trängde in i byggnaden för att protestera mot valfusk och korruption, har USA:s myndigheter tagit i med hårdhandskarna mot regimkritiker, ivrigt påhejade av merparten av landets massmedier.

Gå till arkivet

Send this to a friend