||Waldemarsudde..Prinsen testamenterade hela området till svenska staten, vilket numera är ett museum med en rik samling av svensk konst.||Blomsterrummet, alltid med stora mängder av blommor från eget trädgårdsmästeri.||Prins Eugens grav på Waldemarsudde. Ingen pampig röd eller svart granit med förgylld text, utan en enkel grav var vad han föredrog. Han var den första kungliga personen i Sverige som lät sig kremeras.||Molnet, av prins Eugen. Helt underbar i sin komposition och harmoni, som en kontrast till Strindbergs dramatiska landskapsmåleri. En av undertecknads lärare i konstvetenskap, professor Teddy Brunius, brukade säga: ”Titta alltid på himlen, där finns tavlans stämning!” ”Molnet” har också en gåta, den slingrande stigen. Vart leder den? Tavlans behagliga färgkontrast mellan himmelsblått och den djupa grönskan är en superb estetisk upplevelse.||Kröningsporträtt av

Ett liv som ett konstverk: Prins Eugen Bernadotte (1865–1947)

Den kungliga familjen Bernadotte har varit viktiga understödjare av svensk konst och själva uppvisat talanger i denna riktning. Den i särklass viktigaste Bernadotten i detta avseende, både som konstnär och mecenat, var utan tvivel prins Eugen. Sina ägor inklusive rika konstsamlingar på Waldemarsudde skänkte prinsen till svenska folket, som i dag berömmer sig om att vara Sveriges vackraste konstmuseum.
Molnet, av prins Eugen. Helt underbar i sin komposition och harmoni, som en kontrast till Strindbergs dramatiska landskapsmåleri. En av undertecknads lärare i konstvetenskap, professor Teddy Brunius, brukade säga: ”Titta alltid på himlen, där finns tavlans stämning!” ”Molnet” har också en gåta, den slingrande stigen. Vart leder den? Tavlans behagliga färgkontrast mellan himmelsblått och den djupa grönskan är en superb estetisk upplevelse.
Molnet, av prins Eugen. Helt underbar i sin komposition och harmoni, som en kontrast till Strindbergs dramatiska landskapsmåleri. En av undertecknads lärare i konstvetenskap, professor Teddy Brunius, brukade säga: ”Titta alltid på himlen, där finns tavlans stämning!” ”Molnet” har också en gåta, den slingrande stigen. Vart leder den? Tavlans behagliga färgkontrast mellan himmelsblått och den djupa grönskan är en superb estetisk upplevelse.

Många inom familjen Bernadotte visade tydliga konstnärliga anlag, från sångarprinsen Gustaf (d. 1852) till formgivaren Sigvard Bernadotte (1907-2002). Det är även känt att prinsens far, Oskar II, skaldade till husbehov och den djupt religiösa faster Eugénie (d. 1889) var en begåvad tecknare och skulptris.

Den mest kände konstnären i familjen var prins Eugen, som tidigt slog in på den konstnärliga banan. Hans gebit kom att bli landskapsmålningar, men han var även en lysande formgivare och bland annat de vackra waldermarsuddekrukorna är berömda.

Som konstmecenat gjorde prins Eugen en viktig insats och hjälpte mindre bemedlade konstnärer att verka och presentera sina verk. Han köpte själv in konst, mestadels tavlor, inte som många andra samlare verk av utländska konstnärer som ett sätt att samla förmögenhet, utan av svenska målare i syfte att understödja dessa.

Han omgav sig med sin tids viktigaste konstnärer, som Carl Larsson och Anders Zorn, men det är viktigt att understryka att han själv skall räknas till denna skara – till en av de stora av sin tid. Mången konsthistoriker menar att prinsen skulle ha fått ett högre erkännande, vore det inte för att han var av kunglig börd.

Prins Eugen föddes på Drottningholms slott den 1 augusti 1865 som yngste son till kung Oskar II och drottning Sophie (Sophia) av Nassau. Nassau var ett litet tyskt hertigdöme som senare blev en del av Preussen.

Gossen döptes till Eugen Napoleon Nikolaus och en av dopfaddrarna var Napoleon III av Frankrike.

Under tidiga tonåren, då prinsen och hans mor vistades i tyska Heidelberg, fick han undervisning i målning som en del i allmän bildning. Även på Slottet i Stockholm blev faster Eugénie en hängiven lärare i teckning och skulptur.

Kröningsporträtt av  Oscar II, av Oscar Björck. Kröningen ägde rum den 12 maj 1873 i Storkyrkan och var den sista kröning som förekommit i Sverige. Därefter, den 18 juli 1873, i Trondheims domkyrka.
Kröningsporträtt av
Oscar II, av Oscar Björck. Kröningen ägde rum den 12 maj 1873 i Storkyrkan och var den sista kröning som förekommit i Sverige. Därefter, den 18 juli 1873, i Trondheims domkyrka.

Den klarsynta hertiginnan (Karl XV var fortfarande kung) Sophia insåg vikten av en bra undervisning för sina söner och pojkarna sändes till den av pastor Gustaf Beskow nybildade privatskolan. Tanken var att Gustav (senare Gustav V), Oscar, Carl och Eugen skulle träffa andra elever och ej utveckla högfärdighet.

Eugen föddes som arvfurste av Sverige och Norge och tillbringade därför en termin vid universitetet i Christiania (dåtidens benämning på Oslo). Unionen upplöstes som bekant 1905, något som prinsens far, som då hade hunnit bli kung Oskar II efter sin bror Karl XV, tog ganska hårt.

Den unge prinsen reste sedan till Uppsala där han valde att studera för den kände landskapsmålaren Wilhelm von Gegerfelt som hade en ateljé på Uppsala slott, mycket beroende på att en av prinsens goda vänner redan var elev där.

Efter studentexamen i Uppsala blev en militär bana en självklarhet, som för alla andra män inom den kungliga ätten, men redan på ett tidigt stadium utvecklades mellan mor och son en förtrolig diskussion angående prinsens konstnärliga intressen.

Drottning Sophia, av Anders Zorn. Porträttet målades 1909, fyra år före hennes död. Drottningen var redan svårt sjuk. Det är människan Sophia som konstnären vill framhäva, inte hennes jordiska, kungliga attribut. Trots att han var oerhört skicklig på att återge tygens lyster och nyanser (den siste som avlade det så kallade sidenprovet) väljer han att ge tygen en underordnad roll. Se på drottningens hand – man ser tydligt blodådror, och ansiktet som utstrålar mildhet och tålamod. Efter Sophias död den 30 december 1913 placerades hennes porträtt på en central plats i stora salongen, alltid med blå blommor på byrån nedanför. Den traditionen fortsätter än i dag.
Drottning Sophia, av Anders Zorn. Porträttet målades 1909, fyra år före hennes död. Drottningen var redan svårt sjuk. Det är människan Sophia som konstnären vill framhäva, inte hennes jordiska, kungliga attribut. Trots att han var oerhört skicklig på att återge tygens lyster och nyanser (den siste som avlade det så kallade sidenprovet) väljer han att ge tygen en underordnad roll. Se på drottningens hand – man ser tydligt blodådror, och ansiktet som utstrålar mildhet och tålamod. Efter Sophias död den 30 december 1913 placerades hennes porträtt på en central plats i stora salongen, alltid med blå blommor på byrån nedanför. Den traditionen fortsätter än i dag.

Modern Sophias djupa religiösitet och en stark medkänsla för svaga och sjuka resulterade i en ekonomisk gåva när de första sjuksköterskorna – efter engelsk förebild – skulle utbildas i Sverige. År 1887 lades därmed grundstenen till det som i dag är Sophiahemmet på Valhallavägen. Byggnaden uppfördes helt på konung Oscars och drottning Sophias egen bekostnad.

Besöken i England (Bournemouth) där familjen vistades vid flera tillfällen gav impulser till en förbättrad sjukvård i Sverige och inspirerade till att anlägga vackra trädgårdar i engelsk stil. Slottet Sofiero utanför Helsingborg med sin fantastiska trädgård med rosor och rododendron blev en av många inspirationskällor när prins Eugen skulle utveckla sitt eget hem, Waldemarsudde på Kungliga Djurgården i Stockholm, till ett blomsterparadis med eget trädgårdsmästeri som finns än i dag.

Själva slottet, egentligen en större villa, ritades av gode vännen, arkitekten Ferdinand Boberg. Samme arkitekt ritade Thielska galleriet på Djurgården, det pampiga Posthuset på Vasagatan, Rosenbad som i dag är regeringens säte och slottet Oakhill. Oakhill, numera italienska ambassaden, byggdes helt för ryska pengar åt prinsens brorsson Wilhelm när denne förmäldes med storfurstinnan Maria Pavlovna av Ryssland. Deras ende son Lennart blev ju blomstergreven på Mainau.

Nyligen avslutades den unika utställningen ”Prins Eugen 150 år – Facetter ur ett liv” på Waldemarsudde med många inlånade och aldrig förr visade verk av prinsen och andra konstnärer, vilket vi skrev om i NyT v 15/2015. Samtidigt startade dock en ny utställning på Sofiero som har öppet hela sommaren. Den spinner vidare på relationen mellan mor och son i den fantastiska trädgårdsmiljön.

Brevkontakter mellan drottning Sophia och sonen Eugen var ganska omfattande; hon var den som han kunde rådfråga och diskutera med (Oskar II dog 1907). År 1942 gav Eugen ut en bok på Norsteds förlag med titeln ”Breven berätta” som är prinsens hyllning till sin kloka mor. Det är också känt att prinsen och modern hade många gemensamma intressen och politiska ställningstaganden. Att han av vissa kallades för ”röde prinsen” kan komma från hans tolerans, hjälpsamhet och generösa stöd till dem som behövde hjälp.

Så här skriver konstnären Carl Larsson i sin självbiografi ”JAG”:

Eugen i arbete. Foto taget omkring 1905.
Eugen i arbete. Foto taget omkring 1905.

”Men en dag kom Vallgren upp till oss och berättade att Josephson blivit ’skvatt galen’. Han var just kommen till Paris och det visade sig att det rysliga var sant. Österlind fortsatte med stackars, stackars präktige Joseph till Sverige. Det grep djupt oss alla. Han som varit spiritus rector bland oss, själen på vinkrogen ’Jesus Syrach’ … Den tiden kom prins Eugen till Paris; han gick på – jag tror – Colarossis målarskola. Han slog varmt an på oss alla, älskvärd och kamratlig, som han var.”

Prins Eugens landskapsmålningar kan även ses som fresker ibland annat Operans foajé och Norra Latins aula, då prinsen själv ville bidra till Föreningen för skolornas prydande. Inom ramen för Folkbildningsförbundet, där han var hedersordförande, ordnades sommarkurser i måleri och konst för ledare och utbildare inom förbundet med en trevlig avslutning på Waldemarsudde.

Prins Eugens insatser och bidrag till att sprida estetisk kunskap genom uppmuntran och bildning kan beläggas med att han vid sin bortgång 1947 efterlämnade Sveriges största privata konstsamling. Allt inklusive hela Waldemarsudde testamenterades till svenska folket.

Nedanför sluttningen mot vattnet ligger en enkel grav; det är inte Riddarholmens kyrka eller den kungliga begravningsplatsen på Haga, utan naturen på udden som omfamnar prinsens kvarlevor och minne efter honom.

Waldemarsudde..Prinsen testamenterade hela området till svenska staten, vilket numera är ett museum med en rik samling av svensk konst.
Waldemarsudde. Prinsen testamenterade hela området till svenska staten, vilket numera är ett museum med en rik samling av svensk konst.
Blomsterrummet, alltid med stora mängder av blommor från eget trädgårdsmästeri.
Blomsterrummet, alltid med stora mängder av blommor från eget trädgårdsmästeri.
Prins Eugens grav på Waldemarsudde. Ingen pampig röd eller svart granit med förgylld text, utan en enkel grav var vad han föredrog. Han var den första kungliga personen i Sverige som lät sig kremeras.
Prins Eugens grav på Waldemarsudde. Ingen pampig röd eller svart granit med förgylld text, utan en enkel grav var vad han föredrog. Han var den första kungliga personen i Sverige som lät sig kremeras.
Dela artikeln

Materialet är upphovsrättsskyddat. Du har tillstånd att citera fritt ur artiklarna förutsatt att källa (www.nyatider.se) anges. Foton får inte återanvändas utan Nya Tiders tillstånd.

Relaterat

Reflektioner från nationaldagen

Reflektioner från nationaldagen

🟠 KRÖNIKA Den nationalistiska utomparlamentariska organisationen Det fria Sverige anordnade traditionsenligt ett nationaldagsfirande i Svenskarnas hus i Älgarås. I år var också Alternativ för Sveriges partiledare Gustav Kasselstrand inbjuden som gäst. I en krönika för Nya Tider skildrar Kasselstrand en fullspäckad dag med både arbete och firande. Han bjuder också läsaren på många personliga reflektioner kring svensk nationalistisk organisering.

Läs även:

Guldbaggegalans förfall

Guldbaggegalans förfall

🟠 KULTUR Guldbaggegalan har länge varit något jag har sett fram emot och njutit av, att först se filmstjärnor anlända på röda mattan och sedan följa prisutdelningen med spänning, ledd av en rolig konferencier. Numera är det dessvärre plågsamt att se den, bland annat på grund av vulgärt språk och politisk propaganda. Den första och sista delen leddes i år av okända afrikaner som hade ett vulgärt språk, med uttryck som ”What the fuck!”

Det Konstmuseet inte vill se

Det Konstmuseet inte vill se

🟠 KULTUR Konst kan, som vi vet, ha flera lager av betydelser. I fallet med Dick Bengtsson blir det lite extra avancerat. Faktiskt så pass avancerat att galleriet som ställer ut honom censurerar hans konst. Och inte nog med det. En samtida konstnär som säger att hon kan prata med de döda citerar honom från andra sidan, och aktivistiska kulturprofiler tillskriver honom ideal han aldrig ställt sig bakom. En besynnerlig gravskändning av ett unikt konstnärskap pågår i Stockholm fram till mitten av september.

Legender: Bakom kulisserna av myterna som styr oss

Legender: Bakom kulisserna av myterna som styr oss

🟠 KULTUR I en värld mättad med info-fiction – virala inlägg på X, blockbusters eller valkampanjer – är legender inte längre berättelser från förr. De är en industri, en strategisk konst, som Bruno Fuligni avslöjar i sin bok ”Le Bureau des légendes décrypté”, där han utforskar spioners tekniker för att skapa trovärdiga täckmantlar. ”Le Bureau des légendes” är den franska titeln på TV-serien ”Falsk identitet” som sändes i SVT 2016.

Kallmurar

Kallmurar

🟠 KULTUR När människan blev bofast och började bruka jorden uppstod ett behov av att hägna in de områden som var åkrar och betesmarker. Murar och gärdsgårdar behövdes för att markera gränser och ge ett nödvändigt skydd mot vilda djur och andra inkräktare.

Åsle Tå

Åsle Tå

🟠 KULTUR I ett vackert, böljande landskap nedanför Ålleberg och Karleby, i närheten av Falköping, i Åslesänkan ligger Åsle Tå. Tågatan följer Kolaforsen och gatan kantas av små stugor omgivna av trädgårdstäppor med ”mormorsblommor” så som akleja, blåklint, liljor, lavendel och fingerborgsblommor. Här finns även stenmurar och träd av alla slag. Här möts vi av en unik miljö med den största samlingen av backstugor i Sverige från 1700- och 1800-talen.

Nyhetsdygnet

Senaste numret

Nya Tider är den enda tidningen som bemöter systempressens lögner i deras eget format: på papper. Sedan grundandet 2012 granskar Nya Tider den politiska korrektheten och berättar hur verkligheten ser ut bakom systemmedias tillrättalagda version. Tidningen utkommer med en nätutgåva två gånger i veckan och ett magasin varannan vecka.
Vávra Suk
Chefredaktör

Guldbaggegalans förfall

🟠 KULTUR Guldbaggegalan har länge varit något jag har sett fram emot och njutit av, att först se filmstjärnor anlända på röda mattan och sedan följa prisutdelningen med spänning, ledd av en rolig konferencier. Numera är det dessvärre plågsamt att se den, bland annat på grund av vulgärt språk och politisk propaganda. Den första och sista delen leddes i år av okända afrikaner som hade ett vulgärt språk, med uttryck som ”What the fuck!”

Legender: Bakom kulisserna av myterna som styr oss

🟠 KULTUR I en värld mättad med info-fiction – virala inlägg på X, blockbusters eller valkampanjer – är legender inte längre berättelser från förr. De är en industri, en strategisk konst, som Bruno Fuligni avslöjar i sin bok ”Le Bureau des légendes décrypté”, där han utforskar spioners tekniker för att skapa trovärdiga täckmantlar. ”Le Bureau des légendes” är den franska titeln på TV-serien ”Falsk identitet” som sändes i SVT 2016.

Jättevargen ylar igen

🟠 Forskare: Första utrotade djuret återskapat Tre jättevargar påstås vara de första återskapade exemplaren av en utdöd djurart. Företaget bakom kritiseras dock för att presentera genmodifierade hybrider, som bara delvis har de utdöda generna, men samtidigt visar deras tekniska framsteg att det är möjligt att återskapa arter – men även att genmodifiera människor.

Satsa på ett eget örtapotek i år!

🟠 Nu har vi vintern bakom oss och våren har redan deklarerat sin ankomst. Redan lyser de små snödropparna bland löv och snö. Det är nu det frusna börjar få liv igen. Snart kan vi se de första små nässelskotten titta fram. Och nu kan vi börja så våra frön, visserligen inomhus än så länge, men bara känslan av att det är på gång är fantastisk. Man blir glad bara av att titta på de färgsprakande fröpåsarna.

Annonser

Logga in på ditt konto

Genom att fortsätta surfa vidare på hemsidan godkänner du vår integritetspolicy.