Skip to Content

Bajkalsjön, världens djupaste sjö, är Rysslands största. Kineser omtalar den dock allt oftare som Kinas nordligaste sjö. Detta samtidigt som en omfattande inflyttning av kineser, både legalt och illegalt, pågår i regionen. Veckans debattör Dan Ahlmark tror att detta öppnar upp för ett samarbete mellan Ryssland och USA i framtiden. Foto: Shutterstock
OPINION: DAN AHLMARK

Ett nytt geopolitiskt landskap med Trump och Putin

PappersupplaganNya Tider v. 24

”Länder har inte permanenta vänner utan bara permanenta intressen”, råder en utrikespolitisk maxim. Och nya intressen kan nu vara på väg att uppstå mellan Ryssland och USA, sedan Kina allt mer börjat exploatera den ryska Fjärran Östern. Denna ”mjuka invasion” kan möjliggöra för USA:s president Donald Trump att locka över Rysslands Vladimir Putin, speciellt som Trump på hemmaplan nu har friare händer sedan Mueller-utredningen fallit. Detta menar debattören Dan Ahlmark.

Publicerad: 14 juni, 2019, 16:14

  • Svenska

Läs även

USA:s president Donald Trump har verbalt hittills intagit en återhållsam attityd mot Ryssland, samtidigt som han har vidtagit en rad hårda åtgärder mot landet och dess utrikespolitiska intressen. Jämfört med den politik Trump tillämpar så var Obamas mjuk.

Inga eftergifter eller sanktionslättnader gavs heller av Trump i Helsingfors vid toppmötet mellan stormakterna för snart ett år sedan, i juli 2018. Trots det blev den mediala kritiken i USA mot honom oerhört hård efter mötet på grund av att han, i likhet med alla tidigare presidenter, vägrade att direkt och offentligt under en gemensam presskonferens förödmjuka Rysslands ledare.

Men Trump vägrar att i onödan provocera världens andra kärnvapenmakt. Det verkar också som att han tror på ett i framtiden mer utvecklat samarbete mellan Ryssland och USA. Bland annat verkar han anta att Ryssland kanske kommer att samverka i en politik riktad mot Kina. Det är inte helt utan substans, även om Ryssland och Kina på senare tid knutit närmare band både militärt och ekonomiskt.

Kinesiska ögon på Ryssland

Ryssland är det land som territoriellt sett har mest att frukta av Kina. Till detta kan läggas det faktum att Ryssland offentligt varit återhållsamt, trots att USA ensidigt sagt upp flera överenskommelser och avtal, nu senast INF, avtalet som förbjuder medel- och kortdistansrobotar. Det kinesiska intresset för ryskt territorium – östra Sibirien – är mycket stort. Administrativt kal­lar Ryssland sin mest östliga region för (ryska) Fjärran Östern, vilket medför att Sibirien inte sträcker sig fram till Stilla Havet.

Sedan kommunismens fall har den ryska befolkningen i Fjärran Östern-regionen minskat med hälften på grund av minskat stöd från regeringen och åtföljande fattigdom och utflyttning. Den uppgår nu till enbart sju miljoner invånare. Den ryska befolkningstätheten är därför så låg som 1,3 personer per kvadratkilometer. Ett glesbefolkat Sverige har drygt 22.

Allt fler kineser från nordöstra Kina har samtidigt legalt och illegalt flyttat in till både Fjärran Östern-regionen och östra Sibirien. Uppskattningarna varierar mellan två och fem miljoner illegala immigranter i FÖ-regionen, med en ökning uppåt en miljon legala och illegala migranter per år. Bland dem finns en vital företagarklass, vilket även ryska företag drar nytta av.

Ryssland har all anledning att frukta den demografiska utvecklingen i regionen vid sidan av de krav som ett starkt och alltmer dominant Kina kan ställa. Det påstås att folk i Kina i ökad omfattning i sociala medier kräver – självfallet efter regeringens initiativ – att Ryssland återlämnar Vladivostok-området till Kina. Under Manchu-dynastin i landet var det en del av imperiet, men överlämnades på 1860-talet till Ryssland.

Även i östra Sibirien sker en kinesisk inflyttning och omfattande etablering av kinesiska företag. Det sägs att kinesiska guider vid Asiens största insjö – turistmålet Bajkalsjön – beskriver den som Kinas nordligaste sjö. Förutom att starta egna företag köper kineserna lokala företag och fast egendom och etablerar sig varaktigt i regionen. Samarbete med maffian och påverkan på lokala makthavare genom den djupa korruptionen i rysk förvaltning har medfört att en stor illegal skogsavverkning kunnat ske för export till Kina.

Missbruket har varit så spritt att den lokala, ryska befolkningen har protesterat, men till ingen nytta. Frågan har även tagits upp av den ryska oppositionen i Moskva. Kina har ett omättligt behov av råvaror och en del av dessa finns i ett närliggande Ryssland, långt ifrån det landets centrala delar. Det är mycket troligt att Kina har en mycket ”ambitiös” plan för de två närliggande, ryska, administrativa regionerna.

Stormaktsambitioner i Mittens Rike

Centralregeringen i Moskva observerar självfallet den pågående mjuka invasionen och förstår vad den kan leda till. Man känner också av en växande kinesisk närvaro i Centralasien genom det så kal­la­de Belt and Road-initiativet (BRI). Det innebär att kineserna inledningsvis lånar ut pengar till regeringar i främst Asien, men också Afrika, för att bygga ut ländernas transportnät – främst järnvägar, vägar, hamnar och dylikt.

Men därefter utför de själva en väsentlig del av byggandet och får avsättning för en del av dagens överdimensionerade kinesiska kapacitet inom tung industri, när nu investeringarna i kinesisk infrastruktur faller. Ett syfte med transportnätet är att säkra och underlätta råvaruförsörjningen av kinesisk industri.

Billiga och effektiva transporter i framtiden skapar utmärkta möjligheter för en ökad export till dessa regioner och länder. Att ha byggt en del av transportnätet i till exempel Asien leder till en djup kunskap om, och inflytande över, en viktig del av regionens kommunikationer och transportcentra. Det kan också innebära stora militära fördelar om Kina i framtiden vill intervenera i någon del av världsdelen.

BRI leder sannolikt till ett kraftigt växande kinesiskt ekonomiskt men också politiskt inflytande. Allt flera kinesiska kontakter i olika länder, växande kinesisk närvaro av affärsmän och företag, kanske även kinesisk migration, gör att Kinas betydelse kommer att öka i många asiatiska länder på bekostnad av främst Ryssland. Den nya närvaron och påverkan på maktförhållandena observeras självfallet noggrant av Kreml.

Frågan är hur Ryssland bedömer den växande kinesiska närvaron i östra Ryssland, i tidigare centralasiatiska delar av Sovjetunionen såsom Kazakstan, Uzbekistan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Turkmenistan, och dessutom i angränsande länder som Ryssland historiskt har velat ha inflytande över. Ryssland startade ju till och med det decennielånga Afghanistankriget 1979 för att säkra sitt territorium och förverkliga en gammal rysk dröm om att tränga längre söderut, helst till Indiska oceanen.

Ryssland har alltid varit mycket uppmärksamt på även de minsta av hot mot sitt geografiska territorium och sin inflytandesfär. När Trump talade privat med Putin i Helsingfors förra året var ett av ämnena troligen de båda ländernas gemensamma intresse av att begränsa Kinas expansion.

Nixons politik, fast tvärtom

Men det skulle naturligtvis vara en världspolitisk sensation ifall Ryssland valde att även delvis samarbeta med Väst gentemot Kina. Hittills har det varit tvärtom, eftersom Ryssland på sistone fördjupat sitt samarbete med Kina och bland annat genomfört stora militära samövningar.

Trump lägger dock ut vissa trevare i den riktningen. En observatör har sagt att vad Trump i så fall försöker åstadkomma är president Nixons politik – fast tvärtom. 1972 förlöste Richard Nixon Kina från det politiska beroendet av Sovjetunionen och gjorde tidvis landet till en samarbetspartner i arbetet med att hindra Sovjetunionens expansion.

Nu kan det motsatta ske. En framgång för Trump i hans strävan skulle illustrera den utrikespolitiska maximen: ”Länder har inte permanenta vänner utan bara permanenta intressen.” En inbjudan av Putin till Washington – en avskyvärd handling enligt det neokonservativa utrikesetablissemanget – blir då en naturlig del av politiken att locka Ryssland till samarbete. Och sedan Mueller-utredningen om otillbörligt samarbete mellan Ryssland och Trump-kampanjen nu i mars visade sig vara ett substanslöst beställningsverk från Demokraterna, så är kanske förutsättningarna för ett sådant möte att komma till stånd bättre än någonsin.

Dan Ahlmark

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

  • Dacke

    Som vanligt en bra analys av Dan Ahlmark! Att Kinas ekonomi växer så det knakar förstår vi alla, men kanske inte så underligt då statsbanken beviljar alla lån som främjar kinesisk ekonomi. I Sydeuropa där kinesiska företag förr var sällsynta, förutom restauranger, ligger nu stora industriområden med kinesisk tillverkning och kinesiska butiker poppar upp som säljer produkterna och det är endast kineser som arbetar i tillverkning och försäljning.
    Det är naturligtvis inga privata intressen som ligger bakom expansionen, utan den kinesiska Centralbanken. Ett genialt drag egentligen? Man sätter upp fabriker som importerar varor från Kina och butiker som säljer varorna? Dessutom är det bara kineser som jobbar med dessa produkter, så det skapas inga arbetstillfällen för den inhemska befolkning. Antar att de höga vinster som genereras i dessa företag, går tillbaka till den kinesiska Banken. Skulle tro att förhållanden är samma både i USA och Ryssland och det vet Putin och Trump.

Svenska kyrkan, förkunnelsen och rättssäkerheten

KRÖNIKASom Nya Tider rapporterat på nyhetsplats har Karin Arvidsson, präst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, avsatts av Domkapitlet i Luleå, och därefter återfått prästämbetet genom ett beslut i Svenska kyrkans Överklagandenämnd. Fallet innehåller flera anmärkningsvärda och förvånande inslag som gjort att frågor ställts om var Svenska kyrkan står i dag och vart kyrkan är på väg.

Avsentimentaliseringsverket

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGKarl-Olov Arnstberg är professor emeritus i etnologi. Han har skrivit en lång rad akademiska verk och rapporter inom sitt ämne, liksom på senare tid debattböcker som delvis också handlar om etnologi, det vill säga studier av människor som kulturvarelser i grupp. Han har med etnologin som grund tagit sikte på fenomen i dagens samhälle, och veckans opinionstext är inget undantag.

Ryska folkomröstningen: Nya Tider på plats

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDen 1 juli röstade det ryska folket igenom förändringar i landets konstitution, vilket vi berättar mer om på sidan 9 i detta nummer. Det var ett intressant val, både på grund av de rigorösa åtgärderna för att minska smittspridning samt för att omröstningen fått så mycket kritik i västmedia.

Demokrati utan motstånd

INRIKES”Även de bästa demokratier förstår att när ett större krig närmar sig måste demokratin sättas på paus. Jag har en känsla av att klimatförändringen är en fråga som är lika allvarlig som ett krig. Det kan vara nödvändigt att sätta demokratin på paus.” – James Lovelock, biokemist

Jag saknar mitt gamla Sverige

KRÖNIKAJag är 80 år och känner som om jag levt i två olika länder. Först i ett lite tråkigt, men välordnat lagomland med gott rykte i omvärlden. Sedan i något som liknar en krigszon och sett som avskräckande exempel i omvärlden. Men tråkigheten kompenserades av en enorm kärlek till fosterlandet, dess långa historia och förfäders oerhörda slit för att ge mig en bättre framtid.

Utan kulturarbetare är högern chanslös

OPINION: KARL MIKAEL LARSONSvenska staten strör hundratals miljoner över kulturbranschen. Flera gånger varje år. Bara för att rätt kultur ska produceras, publiceras och iscensättas. Ingen bransch är lika politiserad. Veckans debattör Karl Mikael Larson (fd Fredrik) synar kulturbranschen.

Skuggan Stefan Löfven

KRÖNIKATrots att jag i min kommande bok Sverige 2084 kan visa på ett antal mycket tveksamma ageranden av en ung Tage Erlander skulle jag vilja kalla honom Sveriges siste landsfader. Den finaste titel en svensk kan få. Den ende som i dag kommer i närheten är väl vår kung, monarken som Stefan Löfven vill avsätta.

Knäböj inte för någon!

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Gå till arkivet

Send this to a friend