Skip to Content

KRÖNIKA

Ett privilegium att vara offentligt oppositionell

PappersupplaganNya Tider v. 03

Publicerad: 18 januari, 2018, 15:37

  • Svenska

Läs även

”Det är härligt att vara nationell”, tänkte jag när jag satt med Vávra Suk i Moldaviens huvudstad under den antiglobalistiska konferens som hölls i december och där värden var landets president. Europa vaknar upp. Där satt vi, en salig blandning av nationalister och vänsterprofiler, och lyfte våra glas för suveräna nationer och antiimperialism.

Jag har varit offentligt aktiv som nationalist i tio år nu. Jag började min bana i Sverigedemokraterna, där jag blev suppleant för ungdomsförbundet i Sjuhärad. För att göra en mycket lång historia kort, så insåg jag att Sverigedemokraterna framför allt utrikespolitiskt inte stämde överens med min bild av omvärlden, och jag började arbeta tillsammans med Vávra Suk i tidningsbranschen.

För fem år sedan ”föddes” Nya Tider, och vi har upplevt så mycket positivt att det skulle ta timmar att sammanställa. Ja, ni hörde rätt, livet som oppositionell är faktiskt både trevligt och givande!

Jag tror att man som offentlig oppositionell får arbeta extra hårt. Man får bevisa sig extra mycket, både i arbetslivet och privat, eftersom media förmedlar en synnerligen märklig bild av alla som tycker lite annorlunda. Vi får sköta oss lite bättre, arbeta lite hårdare.

Att hitta – och lyfta fram – det positiva i sitt liv, sitt engagemang och sina omständigheter är inte bara essentiellt för sitt eget mående, men även viktigt för att kunna inspirera andra att välja samma väg.

Självklart hade jag kunnat skriva spaltmeter om hur jag mist vänner, släktingar och engagemang i föreningar. Om hur det var att stå ensam som tonåring mot militanta vänsterorganisationer, utstå skadegörelse och hot.

Men vad skulle vara poängen med att framställa mig som ett offer? Något offer är det sista jag är, och det sista jag vill vara i kommande generationers ögon. Nej, för mig är ”orättvisorna” jag råkat ut för ingenting jag vill lyfta fram, eftersom det helt enkelt finns så otroligt mycket positivt att ta upp istället. Det är det positiva vi måste lyfta fram i dag.

Ingenting är omöjligt, sägs det. Det tycker jag att Nya Tider har bevisat. Vi har alltid stått fast, aldrig ”tagit avstånd” eller velat. Vi har arbetat hårt och idogt, aldrig missat en deadline. Människor över hela Sverige stöttar oss och prenumererar. Tack vare detta lyckades vi få presstöd ett år efter att vi startade, och nu senast i december nådde vi en ny högre presstödsnivå.

Vi kan anställa andra likasinnade, bygga och skapa nytt. Vi lyckades, inte trots vårt engagemang, utan tack vare det. Med Sverigedemokraterna som ett av landets största partier, och med ett pyrande missnöje i landet, är ”vår” bransch framtiden. Det går utför för gammelmedia, men för ”sådana som oss” är det bara att skörda.

På Mediedagarna i Göteborg i oktober förra året diskuterade ett antal politiskt korrekta debattörer Nya Tider och kom fram till att 20 procent av Sveriges befolkning ”delar Nya Tiders åsikter”. Och de har ju inget att vinna på att överdriva, snarare tvärtom.

Gällande problemet att få ”vanliga” jobb, är min erfarenhet att en stor del av befolkningen numera är missnöjda med både media och styret. Ditt nationella engagemang kan därför enkelt bli till en fördel. I tonåren fick jag exempelvis ett extrajobb inom vården tack vare mitt engagemang, eftersom arbetsgivaren hade liknande åsikter. Det gäller bara att aldrig ge upp, att aldrig acceptera den offerroll som många gärna vill klistra på sig själva.

Jag reser mycket, tycker det är befriande att se att Sverige verkligen är unikt i sina galenskaper i Europa och världen. Bilden av de politiskt korrekta personerna i Sverige är att de borde sitta på dårhus, så varför ska jag ta åt mig av vad de tycker?

På konferenser och seminarium träffar jag politiker och medieprofiler som är på väg att bli de nya ledarna i sina respektive länder. För så är det, det går bra för invandringskritiker. Det är vår sida som är framtiden.

Boken Priset recenseras i detta nummer. Jag har stor respekt för människor som väljer att gå mot strömmen, som de tolv författarna i boken. All heder till dem.

Däremot tycker jag inte om att en hel bok ägnas åt att beskriva hur svårt och dåligt livet blir som offentlig nationalist eller invandringskritiker. Ni glömde den positiva biten! Biten som ska inspirera och motivera. Den biten behövs om något i dag.

Det trillade ned julkort för ett par veckor sedan från glada och tacksamma prenumeranter. Ett kafferosteri hörde av sig efter Bokmässan och ville ge oss kaffe som en liten uppmuntran och stöd.

Vår kundtjänst möts alltid av tacksamma och ivriga människor som är så glada att vi finns, vi ”sanningssägare”. Stödet och feedbacken är helt otrolig. Och ärligt talat – vem får så mycket beröm och trevliga meddelanden som vi oppositionella? Ingen!

Livet blir vad man gör det till. Den största vinsten är att vi har ett rent samvete. Det är ett privilegium att kämpa för ett bättre Sverige, en glädje att kunna vara en av dem som formar framtiden till det bättre. Vi har vänner och kamrater över hela världen, och kan gå rakryggade genom livet med en stolthet få kan drömma om. Det är det verkliga ”priset” som oppositionell!

Sanna Hill

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Politisk korrekthet i Sverige och Finland

OPINION: HENRIK PAETAUDen politiska korrekthet, som man i Finland hade att rätta sig efter i flera decennier från och med 1945, var i högsta grad pragmatiskt påkal­lad. Trots detta behövde man inte ge avkall på vare sig tryck- eller yttrande­frihet. I Sverige har den politiska korrektheten däremot byggts upp till ett repressivt verktyg för att rättfärdiga ett åsiktsförtryck som på sikt kommer att leda till en ödesdiger polarisering av samhället, skriver veckans debattör filosofie magister Henrik Paetau.

Vänsterns herrementalitet och behov av offer

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETVänstermänniskor älskar att utmåla sig själva som altruister och filantroper, men för att kunna göra det behöver de konstruera offer – de andra – som de från sin inbillat överlägsna position av bättre vetande och högre moral ska sträcka ut en hjälpande hand till.

Sverigevänner med funktionsnedsättningar måste erövra vänstervridna organisationer

OPINIONJonas Serneholt, själv synskadad sedan födseln, menar att organisationer för funktionshindrade helt infiltrerats och tagits över av människor med en vänsteragenda. Det är dags att återerövra organisationerna och se till att de åter arbetar med det de skapades för: att företräda svenska funktions­hindrade.

I den försvunna bildningens spår

DEBATTNär Skolverkets förslag på att införa stora ändringar i läroplanerna för bland annat ämnet historia togs upp av media, blev det reaktioner av det förväntade slaget. Helt naturligt kom många synpunkter från lärare, men även kulturattachéer vid ambassader representerande Europas kulturländer höjde på ögonbrynen. Några andra log med en gnutta ironi. Nästan samtidigt kom Centerstämmans förslag om ett förbud mot omskärelse av pojkar. Och det är nu som allt börjar bli riktigt intressant.

Dissidenten framtidens hjälte?

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGMakteliten och mainstreammedias journalister tvingas efterhand till att verklighetsanpassa sin rapportering, men de kommer aldrig någonsin erkänna att Sveriges dissidenter hade rätt och de själva fel. Upprättelsen kommer istället från våra egna led, egna medier och egna nätverk.

Välfärdskollaps – och sen?

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETKommuner larmar om besparingar och allt fler märker själva av vårdköerna, problemen i skolorna och myndigheters försämrade service. En välfärdskollaps med andra ord. Men vilket samhälle är vi på väg emot egentligen?

Terrorism i Europa – var det värre förr?

KRÖNIKA Är bombdåden terror eller ej? Myndigheternas nyspråk och motstridiga medieuppgifter förvirrar. En sammanställning av terrorhandlingar i Europa mellan 1970 och 2018 påvisar ett minskande antal dödsoffer genom terrordåd och att etnoseparatistiska grupper med vänsterideologi var värst.

Målmedvetet Kina har utnyttjat naivt väst i handelsfrågan

KRÖNIKAUnder decennier har Kina kunnat dra nytta av västerländsk naivitet genom en reglerad handel på ojämna villkor och därigenom även en överföring av teknologi från väst till Kina. Kina har dragit det längsta strået och det är detta som Donald Trump nu försöker få ett slut på – men han motarbetas på hemmaplan.

Gå till arkivet

Send this to a friend