Skip to Content

KRÖNIKA

Ett privilegium att vara offentligt oppositionell

PappersupplaganNya Tider v. 03

Publicerad: 18 januari, 2018, 15:37

  • Svenska

Läs även

”Det är härligt att vara nationell”, tänkte jag när jag satt med Vávra Suk i Moldaviens huvudstad under den antiglobalistiska konferens som hölls i december och där värden var landets president. Europa vaknar upp. Där satt vi, en salig blandning av nationalister och vänsterprofiler, och lyfte våra glas för suveräna nationer och antiimperialism.

Jag har varit offentligt aktiv som nationalist i tio år nu. Jag började min bana i Sverigedemokraterna, där jag blev suppleant för ungdomsförbundet i Sjuhärad. För att göra en mycket lång historia kort, så insåg jag att Sverigedemokraterna framför allt utrikespolitiskt inte stämde överens med min bild av omvärlden, och jag började arbeta tillsammans med Vávra Suk i tidningsbranschen.

För fem år sedan ”föddes” Nya Tider, och vi har upplevt så mycket positivt att det skulle ta timmar att sammanställa. Ja, ni hörde rätt, livet som oppositionell är faktiskt både trevligt och givande!

Jag tror att man som offentlig oppositionell får arbeta extra hårt. Man får bevisa sig extra mycket, både i arbetslivet och privat, eftersom media förmedlar en synnerligen märklig bild av alla som tycker lite annorlunda. Vi får sköta oss lite bättre, arbeta lite hårdare.

Att hitta – och lyfta fram – det positiva i sitt liv, sitt engagemang och sina omständigheter är inte bara essentiellt för sitt eget mående, men även viktigt för att kunna inspirera andra att välja samma väg.

Självklart hade jag kunnat skriva spaltmeter om hur jag mist vänner, släktingar och engagemang i föreningar. Om hur det var att stå ensam som tonåring mot militanta vänsterorganisationer, utstå skadegörelse och hot.

Men vad skulle vara poängen med att framställa mig som ett offer? Något offer är det sista jag är, och det sista jag vill vara i kommande generationers ögon. Nej, för mig är ”orättvisorna” jag råkat ut för ingenting jag vill lyfta fram, eftersom det helt enkelt finns så otroligt mycket positivt att ta upp istället. Det är det positiva vi måste lyfta fram i dag.

Ingenting är omöjligt, sägs det. Det tycker jag att Nya Tider har bevisat. Vi har alltid stått fast, aldrig ”tagit avstånd” eller velat. Vi har arbetat hårt och idogt, aldrig missat en deadline. Människor över hela Sverige stöttar oss och prenumererar. Tack vare detta lyckades vi få presstöd ett år efter att vi startade, och nu senast i december nådde vi en ny högre presstödsnivå.

Vi kan anställa andra likasinnade, bygga och skapa nytt. Vi lyckades, inte trots vårt engagemang, utan tack vare det. Med Sverigedemokraterna som ett av landets största partier, och med ett pyrande missnöje i landet, är ”vår” bransch framtiden. Det går utför för gammelmedia, men för ”sådana som oss” är det bara att skörda.

På Mediedagarna i Göteborg i oktober förra året diskuterade ett antal politiskt korrekta debattörer Nya Tider och kom fram till att 20 procent av Sveriges befolkning ”delar Nya Tiders åsikter”. Och de har ju inget att vinna på att överdriva, snarare tvärtom.

Gällande problemet att få ”vanliga” jobb, är min erfarenhet att en stor del av befolkningen numera är missnöjda med både media och styret. Ditt nationella engagemang kan därför enkelt bli till en fördel. I tonåren fick jag exempelvis ett extrajobb inom vården tack vare mitt engagemang, eftersom arbetsgivaren hade liknande åsikter. Det gäller bara att aldrig ge upp, att aldrig acceptera den offerroll som många gärna vill klistra på sig själva.

Jag reser mycket, tycker det är befriande att se att Sverige verkligen är unikt i sina galenskaper i Europa och världen. Bilden av de politiskt korrekta personerna i Sverige är att de borde sitta på dårhus, så varför ska jag ta åt mig av vad de tycker?

På konferenser och seminarium träffar jag politiker och medieprofiler som är på väg att bli de nya ledarna i sina respektive länder. För så är det, det går bra för invandringskritiker. Det är vår sida som är framtiden.

Boken Priset recenseras i detta nummer. Jag har stor respekt för människor som väljer att gå mot strömmen, som de tolv författarna i boken. All heder till dem.

Däremot tycker jag inte om att en hel bok ägnas åt att beskriva hur svårt och dåligt livet blir som offentlig nationalist eller invandringskritiker. Ni glömde den positiva biten! Biten som ska inspirera och motivera. Den biten behövs om något i dag.

Det trillade ned julkort för ett par veckor sedan från glada och tacksamma prenumeranter. Ett kafferosteri hörde av sig efter Bokmässan och ville ge oss kaffe som en liten uppmuntran och stöd.

Vår kundtjänst möts alltid av tacksamma och ivriga människor som är så glada att vi finns, vi ”sanningssägare”. Stödet och feedbacken är helt otrolig. Och ärligt talat – vem får så mycket beröm och trevliga meddelanden som vi oppositionella? Ingen!

Livet blir vad man gör det till. Den största vinsten är att vi har ett rent samvete. Det är ett privilegium att kämpa för ett bättre Sverige, en glädje att kunna vara en av dem som formar framtiden till det bättre. Vi har vänner och kamrater över hela världen, och kan gå rakryggade genom livet med en stolthet få kan drömma om. Det är det verkliga ”priset” som oppositionell!

Sanna Hill

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kvinnofriden i världens modernaste land

OPINION: KARL H SANDIN

Är det verkligen ”för vårt bästa” att vi inte får veta hårda fakta?

LEDAREI massmedia, på Facebook, ja även från myndigheter ser man försök att sopa fakta under mattan, stoppa diskussion och svartmåla budbärare av obekväma uppgifter. Detta gäller inte längre bara invandring, utan flera andra områden.

Världen behöver mer koldioxid

KRÖNIKAKoldioxid är växternas livsnödvändiga näring och ger genom fotosyntes atmosfären dess lika livsnödvändiga syre. Varma hav gasar ut, och kalla hav absorberar koldioxid. Mer värme och koldioxid gynnar växtlighet och grödor. Sedan Lilla istiden gasar varmare hav ut mer koldioxid. Trots detta handlar debatten i media om att man måste minska utsläppen.

Olympiska kommitténs märkliga prioriteringar

De Olympiska spelen var tänkta att främja fred i världen genom sport, så att rivalitet mellan länder kanaliserades på ett fredligt sätt. Denna tanke undermineras nu genom beslutet att förbjuda de ryska atleterna att tävla under sin nations flagga. I tider av ökade spänningar hotas de Olympiska spelens själva grundval, just när de behövs som mest.

Woke är för syltryggar

OPINION: JAN TULLBERGDen amerikanska termen ”Woke” dominerar allt mer i både samhället och näringslivet. Men det handlar inte om någon insikt eller ett uppvaknande, utan om att bli ”frälst”. Man lyder instruktionerna, godhetssignalerar genom att kritisera alla som inte är med i sekten, och får en klapp på axeln för att man är lydig. Woke är helt enkelt för syltryggar, menar veckans debattör, docent Jan Tullberg.

Toyota släpper inte bensinbilarna

KRÖNIKANästan var tredje ny Toyota som säljs i USA kommer fortfarande att vara helt bensindriven år 2030. Runt hälften kommer att vara laddhybrider med både bensin- och eldrift. Var femte kommer att vara helt eldriven.

Efter polismordet: BLM tycker vi ska gråta över svarta kriminella som skjuter varand­ra

LEDAREKort efter att polismannen Andreas Danman skjutits till döds av en svart invandrare släpper Expressen fram Aysha Jones, ”entreprenör och grundare av Black Lives Matter Sweden”, för att på debattplats förklara att medan alla gråter över polisen så är verkligheten att ”de svarta liven i förorten räknas inte”.

Mats Loman

Får vi be om en ny överhet!

Gå till arkivet

Send this to a friend