Skip to Content

KRÖNIKA

Ett privilegium att vara offentligt oppositionell

PappersupplaganNya Tider v. 03

Publicerad: 18 januari, 2018, 15:37

  • Svenska

Läs även

”Det är härligt att vara nationell”, tänkte jag när jag satt med Vávra Suk i Moldaviens huvudstad under den antiglobalistiska konferens som hölls i december och där värden var landets president. Europa vaknar upp. Där satt vi, en salig blandning av nationalister och vänsterprofiler, och lyfte våra glas för suveräna nationer och antiimperialism.

Jag har varit offentligt aktiv som nationalist i tio år nu. Jag började min bana i Sverigedemokraterna, där jag blev suppleant för ungdomsförbundet i Sjuhärad. För att göra en mycket lång historia kort, så insåg jag att Sverigedemokraterna framför allt utrikespolitiskt inte stämde överens med min bild av omvärlden, och jag började arbeta tillsammans med Vávra Suk i tidningsbranschen.

För fem år sedan ”föddes” Nya Tider, och vi har upplevt så mycket positivt att det skulle ta timmar att sammanställa. Ja, ni hörde rätt, livet som oppositionell är faktiskt både trevligt och givande!

Jag tror att man som offentlig oppositionell får arbeta extra hårt. Man får bevisa sig extra mycket, både i arbetslivet och privat, eftersom media förmedlar en synnerligen märklig bild av alla som tycker lite annorlunda. Vi får sköta oss lite bättre, arbeta lite hårdare.

Att hitta – och lyfta fram – det positiva i sitt liv, sitt engagemang och sina omständigheter är inte bara essentiellt för sitt eget mående, men även viktigt för att kunna inspirera andra att välja samma väg.

Självklart hade jag kunnat skriva spaltmeter om hur jag mist vänner, släktingar och engagemang i föreningar. Om hur det var att stå ensam som tonåring mot militanta vänsterorganisationer, utstå skadegörelse och hot.

Men vad skulle vara poängen med att framställa mig som ett offer? Något offer är det sista jag är, och det sista jag vill vara i kommande generationers ögon. Nej, för mig är ”orättvisorna” jag råkat ut för ingenting jag vill lyfta fram, eftersom det helt enkelt finns så otroligt mycket positivt att ta upp istället. Det är det positiva vi måste lyfta fram i dag.

Ingenting är omöjligt, sägs det. Det tycker jag att Nya Tider har bevisat. Vi har alltid stått fast, aldrig ”tagit avstånd” eller velat. Vi har arbetat hårt och idogt, aldrig missat en deadline. Människor över hela Sverige stöttar oss och prenumererar. Tack vare detta lyckades vi få presstöd ett år efter att vi startade, och nu senast i december nådde vi en ny högre presstödsnivå.

Vi kan anställa andra likasinnade, bygga och skapa nytt. Vi lyckades, inte trots vårt engagemang, utan tack vare det. Med Sverigedemokraterna som ett av landets största partier, och med ett pyrande missnöje i landet, är ”vår” bransch framtiden. Det går utför för gammelmedia, men för ”sådana som oss” är det bara att skörda.

På Mediedagarna i Göteborg i oktober förra året diskuterade ett antal politiskt korrekta debattörer Nya Tider och kom fram till att 20 procent av Sveriges befolkning ”delar Nya Tiders åsikter”. Och de har ju inget att vinna på att överdriva, snarare tvärtom.

Gällande problemet att få ”vanliga” jobb, är min erfarenhet att en stor del av befolkningen numera är missnöjda med både media och styret. Ditt nationella engagemang kan därför enkelt bli till en fördel. I tonåren fick jag exempelvis ett extrajobb inom vården tack vare mitt engagemang, eftersom arbetsgivaren hade liknande åsikter. Det gäller bara att aldrig ge upp, att aldrig acceptera den offerroll som många gärna vill klistra på sig själva.

Jag reser mycket, tycker det är befriande att se att Sverige verkligen är unikt i sina galenskaper i Europa och världen. Bilden av de politiskt korrekta personerna i Sverige är att de borde sitta på dårhus, så varför ska jag ta åt mig av vad de tycker?

På konferenser och seminarium träffar jag politiker och medieprofiler som är på väg att bli de nya ledarna i sina respektive länder. För så är det, det går bra för invandringskritiker. Det är vår sida som är framtiden.

Boken Priset recenseras i detta nummer. Jag har stor respekt för människor som väljer att gå mot strömmen, som de tolv författarna i boken. All heder till dem.

Däremot tycker jag inte om att en hel bok ägnas åt att beskriva hur svårt och dåligt livet blir som offentlig nationalist eller invandringskritiker. Ni glömde den positiva biten! Biten som ska inspirera och motivera. Den biten behövs om något i dag.

Det trillade ned julkort för ett par veckor sedan från glada och tacksamma prenumeranter. Ett kafferosteri hörde av sig efter Bokmässan och ville ge oss kaffe som en liten uppmuntran och stöd.

Vår kundtjänst möts alltid av tacksamma och ivriga människor som är så glada att vi finns, vi ”sanningssägare”. Stödet och feedbacken är helt otrolig. Och ärligt talat – vem får så mycket beröm och trevliga meddelanden som vi oppositionella? Ingen!

Livet blir vad man gör det till. Den största vinsten är att vi har ett rent samvete. Det är ett privilegium att kämpa för ett bättre Sverige, en glädje att kunna vara en av dem som formar framtiden till det bättre. Vi har vänner och kamrater över hela världen, och kan gå rakryggade genom livet med en stolthet få kan drömma om. Det är det verkliga ”priset” som oppositionell!

Sanna Hill

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Kritik är inte hat

OPINION: FREDRIK LARSONDen vi inte får lov att kritisera styr våra liv. Oavsett vem som skrivit citatet är det ett sant idiom. Den som känner sig kränkt blandar ofta ihop kritik med hat. Man hävdar att hat genomsyrar kritiserande part. Men oftast är det hat som genomsyrar idén de försvarar från kritik. Veckans debattör Fredrik Larson skriver om den märkliga tid vi lever i just nu.

Hur tar sig världen ur lockdown?

LEDAREI Sverige kan det vara svårt att föreställa sig hur det ser ut i resten av världen, men i princip alla andra länder har infört omfattande restriktioner. Hur hade de då tänkt sig komma ur dessa? Det verkar det inte finnas någon bra plan för.

Sverige – världens gossen Ruda

KRÖNIKA

Mediers cyniska försök att likvidera och marginalisera oliktänkande röster

OPINION: RUNAR SøGAARDTiden har kommit för att säga det som behöver sägas. Inte för att det är populärt utan för att ens samvete kräver det. Det menar veckans debattör, författaren och ledarskapskonsulten Runar Søgaard. När media snävar in på yttrandefriheten är det nödvändigt att slå vakt om den offentliga debatten och respekten för olika åsikter, menar han.

Solkraften räcker till en brödrost

KRÖNIKAMichael Moore sågar i sin nya film ”Planet of the Humans” klimatpolitiken jäms med fotknölarna och visar i filmen hur klimatsekten bedrar folk. Det börjar med en uthängning av Al Gore och hans avgörande roll för denna globala hjärntvätt. Det visar sig att Gore sålde sitt tv-bolag till Al Jazeera, som tjänar miljarder på att sälja fossilt bränsle över hela världen. Han lever lyxliv med eget jetplan och en jättevilla som drar mer el än 20 vanliga hushåll.

Åtgärderna farligare än Wuhanviruset – Sverige gör i det stora hela rätt

UTRIKESREDAKTÖREN HAR ORDETNya Tiders kritik mot Anders Tegnell var lika befogad som han var olämplig i rollen. Sveriges agerande att inte korrekt informera eller varna befolkningen och inte heller adekvat skydda de sjuka och sårbara var också under all kritik och har troligen kostat hundratals svenskar livet helt i onödan. Däremot tog Folkhälsomyndigheten rätt beslut i stort då de valde att inte stänga ner Sverige, som stora delar av omvärlden valt att göra med förödande konsekvenser som vi troligen bara sett början på.

Det är klart att det går!

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETFör två veckor sedan skrev jag en ledare med rubriken ”Är ’integration’ ens önskvärd?”. En läsare kommenterar artikeln med att repatriering är omöjlig och att vi i stället bör ”vinna dem till oss”. Det är en intressant inställning och jag vill därför passa på att svara här på ledarsidan.

Bildt, Wallström och EU-drevet mot Ungern

KRÖNIKA

Gå till arkivet

Send this to a friend