När EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Europeiska rådets ordförande António Costa den 27 januari ställde sig bredvid Indiens premiärminister Narendra Modi i New Delhi för att tillkännage vad de kallade ”alla avtals moder”, handlade rubrikerna om tullar, bilar och marknadstillgång. Frihandelsavtalet mellan EU och Indien är det största i sitt slag någonsin – två miljarder människor, en fjärdedel av global BNP. Men begravt i avtalet finns ett kapitel som sällan nämndes på presskonferenserna: ett omfattande avtal om arbetskraftsinvandring från Indien till Europa.
Parallellt med själva handelsavtalet undertecknades nämligen även vad som kallas ”Comprehensive Framework for Cooperation on Mobility” – det första avtal av detta slag som Indien ingår med någon partner på blocknivå. Enligt avtalet ska indiska studenter, forskare, säsongsarbetare och ”högkvalificerade” arbetare få snabbare visum, längre uppehållstillstånd och enklare familjeåterförening. Ett särskilt EU-kontor, ”EU Legal Gateway Office”, ska upprättas i New Delhi för att vägleda indier direkt in i EU:s migrationssystem – innan de ens anlänt till Europa.
Tidskriften The European Conservative beskriver det som att ”migrationskanaler skapas utanför traditionella invandringstak och politiska löften om att minska invandringen” och konstaterar att de åtaganden som skrivs in i avtalet gäller över alla EU-länder, ”oavsett om regeringarna vill det eller inte”. Även Brussels Signal, en annan europeisk nyhetssajt, uppmärksammar att EU ”bara viskar” om migrationsdelarna medan Indien öppet framställer avtalet som ett genombrott för sina medborgares rörlighet. Enligt Brussels Signal har Indien lagt särskild vikt vid att det inte finns något tak för antalet indiska studenter som får studera och arbeta i EU.
Rätten att säga nej ”bortskriven”
Det som gör avtalet särskilt kontroversiellt är att det enligt flera källor innebär att EU-länderna i praktiken har förlorat rätten att neka indisk arbetskraftsinvandring av protektionistiska skäl – exempelvis för att skydda den lokala arbetsmarknaden. Enskilda medlemsländer får under avtalet bara neka inresa ifall de kan visa att den sökande utgör ett hot mot den nationella säkerheten eller liknande sällsynta fall. Indien har konsekvent drivit på för att ta bort så kallade ”economic needs tests”, kravet på att arbetsgivaren måste bevisa att ingen lokal arbetare kan fylla tjänsten.
Mycket av detta genomdrivs under vad som i WTO-terminologi kallas ”Mode 4” – en mekanism som tillåter utländska arbetare att röra sig över gränserna för att utföra tjänster. På pappret är det tillfälligt och kortsiktigt. I praktiken, påpekar kritiker, skapar det permanenta invandringskorridorer som hamnar utanför vanlig migrationspolitik – och därmed utanför demokratisk kontroll.
Föreningen Det fria Sveriges ordförande Dan Eriksson gör en längre analys av avtalets migrationskonsekvenser under rubriken ”Den trojanska hästen från New Delhi” och konstaterar att ”till skillnad från vanlig migrationspolitik, som åtminstone i teorin kan ändras av framtida regeringar, kommer detta att vara inskrivet i ett internationellt avtal – bindande, permanent, bortom väljarnas räckvidd”.
Siffrorna talar redan sitt språk
Invandringen från Indien till Europa är redan stor – och det är alltså innan avtalet träder i kraft. Antalet indiska medborgare i Tyskland har tredubblats på tio år, från 86 000 år 2015 till 280 000 år 2025, enligt Brussels Signal. Redan 2021 var Indien det vanligaste födelselandet för utrikes födda som flyttade till Sverige. Totalt bodde 931 607 indiska medborgare i EU vid slutet av 2024, och samma år utfärdades 16 268 EU Blue Cards till indier – den klart största gruppen, med drygt 20 procent av samtliga.
Enligt arbetsmarknadsstudier från Internationella arbetsorganisationen (ILO) kommer Indien att ha ett överskott på uppåt 245 miljoner högutbildade arbetare fram till 2030. Avtalet förväntas fungera som en ”migrationsmultiplikator”, där varje ny indisk arbetare skapar nätverk som underlättar för nästa.
”Det här är förräderi”
Reaktionerna från nationalistiska politiker och opinionsbildare lät inte vänta på sig. När von der Leyen publicerade ett glatt inlägg på X om toppmötet fylldes kommentarsfältet av hård kritik.
Den franske politikern Florian Philippot, som driver kampanjen för Frankrikes utträde ur EU, kallar i ett franskspråkigt inlägg avtalet ”förödande för Frankrike” och avslutar med ”Ursula ut! Ned med EU! FREXIT”.
Den belgiske politikern Dries Van Langenhove, som har åtalats för att ha hävdat att folkutbytet är avsiktligt, reagerar skarpt: ”Detta är förräderi. Europa brinner redan och den här häxan häller bensin på lågorna.” I ett annat inlägg skriver han: ”I april måste jag möta brottmålsdomstol för att ha sagt att folkutbytet är avsiktligt. Vad är detta om inte att avsiktligt byta ut befolkningen?”
Den tyske ekonomen Markus Krall påpekar på tyska att von der Leyen varken är eller någonsin kommer att bli någon statschef, ”hur pinsamt hon än lyfter fram sig själv”.
Bland de kommentarer från ”vanligt folk” som blivit mest ”gillade” av andra återfinns ett stort antal än hätskare sådana, som ”Dra åt helvete, ondskefulla satmara”, ”Dra åt helvete, förrädare” och ”Du förstör Europa” – tillsammans med ett stort antal inlägg som med filmer och foton pekar på misären i stora delar av Indien och ifrågasätter vad Indien skulle kunna tillföra Europa.
Artikeln fortsätter
Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.
Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.
Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.
