Skip to Content

Feminism kommer i många nyanser. Foto: Pixabay
KRÖNIKA

Feministiska sekter har inget att erbjuda kvinnor

Digital utgåva

Ser vi oss omkring i världen, och allt det förtryck som sker mot kvinnor, är det absolut mycket berättigat med kvinnokamp världen över. I vissa länder, som de muslimska och afrikanska, mera motiverat än i andra. Jämför vi kvinnors situation i Sverige och Saudiarabien går det knappt att förstå att vi lever på samma planet. Samtidigt är det märkligt att de som kallar sig feminister är så försiktiga att kritisera världens mest reaktionära religion.

Publicerad: 3 juni, 2019, 16:43

  • Svenska

Läs även

Här hemma har det under en längre tid varit ett väldans ståhej kring kvinnor som tycker sig vara kränkta av män. Detta förekommer, men har det inte blivit en slags hysteri och anklagelser som haglar mot män som anklagas att för många år sedan ha varit allt för närgångna eller kärvänliga? Sådant som hände för många år sedan, under lite annorlunda politiskt klimat än idag, bör rimligen inte bedömas med dagens metoo-måttstock. Det bli att bedöma och döma sådana händelser med dagens värdeskala – historielöst och alltså inte relevant! Det kan upplevas som att en del (försmådda?) kvinnor bara är ute efter att ta hämnd och kanske också få sig en hacka i ersättning. Inom politik och faktiskt också juridiken är det bland annat de som kallar sig feminister som är drivande i sådana frågor, så låt oss ta en närmare titt på vad feminister står för i sina olika, mer eller mindre profilerade schatteringar.

Det finns en rad sektliknade grupper och organisationer som med olika förtecken kallar sig feminister: liberalfeminister, marxistfeminister, likhetsfeminister, ekofeminister, radikalfeminister, anarkofeminister och queerfeminister, (som är underligast av alla). Jag uppfattar att detta är verklighetsfrämmande teoretiserande för sin egen skull, något som passar i dunkla källarlokaler, där tankarna är lika dunkla och förvirrande som den värld de troligen bara ser som en spegelvärld.

Vi har en utrikesminister som kallar sig feminist och en regering som har en feministisk utrikespolitik. Socialdemokraterna säger att de är ett feministiskt parti, liksom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Frågan är väl hur mycket dessa bidrar med i kampen mot kvinnoförtrycket i världen? Annat än Wallström som gör sina uttalanden, till vilken nytta?

Artikeln fortsätter

Denna artikel är en del av den elektroniska utgåvan av Nya Tider. Är du prenumerant kan du logga in för att fortsätta läsa.

Inte prenumerant? Teckna en prenumeration här.

Vi kan tyvärr inte erbjuda allt material gratis på hemsidan, bara smakprov som detta. Som prenumerant får Du inte bara tillgång till hela sidan och vår veckotidning, Du gör också en värdefull insats för alternativ press i Sverige, som står upp mot politiskt korrekt systemmedia.

Alf Ronnby

[email protected]

Håll god ton och ett vårdat språk i kommentarerna. Olagligt innehåll är så klart förbjudet och kommer att resultera i avstängning från vårt kommentarsfält.

Om du har blivit godkänd för att lägga upp kommentarer utan förhandsgranskning från tidningens sida är det du själv som är ansvarig för innehållet. Det innebär att Nya Tider kan tvingas att medverka vid brottsutredning vid ett eventuellt åtal.

För förhandsmodererade kommentarer ber vi om tålamod. Vi går löpande igenom kommentarer men det kan beroende på tid på dygnet dröja flera timmar innan vi hinner titta på den.

Vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som innebär förtal, är kränkande, innehåller grovt språk eller helt enkelt är irrelevanta.

Svenska kyrkan, förkunnelsen och rättssäkerheten

KRÖNIKASom Nya Tider rapporterat på nyhetsplats har Karin Arvidsson, präst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, avsatts av Domkapitlet i Luleå, och därefter återfått prästämbetet genom ett beslut i Svenska kyrkans Överklagandenämnd. Fallet innehåller flera anmärkningsvärda och förvånande inslag som gjort att frågor ställts om var Svenska kyrkan står i dag och vart kyrkan är på väg.

Avsentimentalise­rings­verket

OPINION: KARL-OLOV ARNSTBERGKarl-Olov Arnstberg är professor emeritus i etnologi. Han har skrivit en lång rad akademiska verk och rapporter inom sitt ämne, liksom på senare tid debattböcker som delvis också handlar om etnologi, det vill säga studier av människor som kulturvarelser i grupp. Han har med etnologin som grund tagit sikte på fenomen i dagens samhälle, och veckans opinionstext är inget undantag.

Ryska folkomröstningen: Nya Tider på plats

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDETDen 1 juli röstade det ryska folket igenom förändringar i landets konstitution, vilket vi berättar mer om på sidan 9 i detta nummer. Det var ett intressant val, både på grund av de rigorösa åtgärderna för att minska smittspridning samt för att omröstningen fått så mycket kritik i västmedia.

Demokrati utan motstånd

INRIKES”Även de bästa demokratier förstår att när ett större krig närmar sig måste demokratin sättas på paus. Jag har en känsla av att klimatförändringen är en fråga som är lika allvarlig som ett krig. Det kan vara nödvändigt att sätta demokratin på paus.” – James Lovelock, biokemist

Jag saknar mitt gamla Sverige

KRÖNIKAJag är 80 år och känner som om jag levt i två olika länder. Först i ett lite tråkigt, men välordnat lagomland med gott rykte i omvärlden. Sedan i något som liknar en krigszon och sett som avskräckande exempel i omvärlden. Men tråkigheten kompenserades av en enorm kärlek till fosterlandet, dess långa historia och förfäders oerhörda slit för att ge mig en bättre framtid.

Utan kulturarbetare är högern chanslös

OPINION: KARL MIKAEL LARSONSvenska staten strör hundratals miljoner över kulturbranschen. Flera gånger varje år. Bara för att rätt kultur ska produceras, publiceras och iscensättas. Ingen bransch är lika politiserad. Veckans debattör Karl Mikael Larson (fd Fredrik) synar kulturbranschen.

Skuggan Stefan Löfven

KRÖNIKATrots att jag i min kommande bok Sverige 2084 kan visa på ett antal mycket tveksamma ageranden av en ung Tage Erlander skulle jag vilja kalla honom Sveriges siste landsfader. Den finaste titel en svensk kan få. Den ende som i dag kommer i närheten är väl vår kung, monarken som Stefan Löfven vill avsätta.

Knäböj inte för någon!

CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET

Gå till arkivet

Send this to a friend